Ska jag lämna eller ändra inställning??!!

Lämna låter som den enkla vägen...
...kommunikationsövningar!?...förstår ju att du inte har någon lust med det beskrivna läget, men vad bidrar du med för att göra det bättre!?

Lämna är ingen enkel väg... vi är på väg att separera på prov (efter mycket velande fram o tillbaka från min sida), barnen tar det jättehårt såklart och det mår jag jättedåligt av!!

Jag har berättat för honom att jag har svårt med lusten och behöver ta det långsamt och försiktigt, men det blir ändå på samma sätt varje gång. Problemet är väl också att det låser sig för mig och att jag då inte vågar ta nåt initiativ eftersom om jag är "rädd" för utgången.
Det går alltid direkt för min man, jag upplever det som om han inte väntar in mig eller försöker få mig att få det skönt. När han är "klar" rullar han iväg och säger hur skönt det var...medans jag inte ens har hunnit känna nån som helst lust.

Vi har, efter tjat från mig, gått i familjeterapi tillsammans tre ggr men eftersom min man säger att han inte tror på "sånt" och inte tror att det löser något genom att prata om våra problem så slutade han gå dit. Jag har fortsatt själv, om ca 1 vecka ska han testa att följa med igen (efter att jag har bönat och bett).

Jag har i många månader bett honom läsa lite om den kvinnliga lusten (eftersom mitt prat inte verkar nå honom), men det har han ännu inte gjort. Jag blir hemskt besviken och ledsen eftersom om det känns som om att "vi" inte är viktiga för honom...

Givetvis är ingen väg enkel, men jag tror du förstår vad jag menar. 

Trist att din partner inte vill inse och verkligen lyssna. Det som är viktigt för dig borde givetvis även vara viktigt för honom och vise versa. En välmående relation borde hur som helst i alla fall fungera så, kan tyckas.

Din partner bör se över takt och ton och känsla för tvåsamheten bl.a. 

Inte skall vare sig du eller han behöva böna och be för att NI skall må bättre tillsammans...men det är ju oftast så att det som inte upplevs fungera behöver tas upp av någon och börja någonstans. Tyvärr möts man inte helt oofta av motstånd och försvarsställningar.

Han borde ju vid detta laget inse vart det troligtvis leder till om inte båda/NI tar hand om det hela!? Vill han det?...gå åt var sitt håll alltså?

"Vi"?...du menar alla utom din partner...barnen inkluderade!?...hm..tror nog han mer tänker Ni, vad tror du? 

Tack för ditt svar.

Ja, jag tycker också att han borde inse vart det är på väg... Jag anser att han behöver öppna sig, och han menar att han inte behöver det. Jag är av uppfattningen att man utvecklas (och vill utvecklas!) hela livet, medan han menar att han är nöjd med hur han lever sitt liv. "Rätt ska vara lätt" -utan ansträngning.

För mig känns det mycket märkligt att han inte själv tar tag i sex-biten... Det vore ganska enkelt att åtminstone läsa på lite om kvinnors lust, hur en kvinna tänder osv. Jag har t ex sagt att jag gillar kyssar i nacken, att det är viktigt för mig att få känna min kvinnlighet i sängen, sensuell massage -inte muskelmassage som han kör med :( mm, men han har inte alls nappat på nåt av detta. Det känns som om jag pratar med en vägg. Det enda svar jag får är, "jag hoppas att vi kan lösa det här". Men då anser jag att man måste jobba på det och anstränga sig! Ibland undrar jag om han är din på riktigt! Faktiskt.

Hur ska jag nå honom?

Med "vi" menade jag, jag och min man. Hur menade du?? Förstod inte...

Ok, då menade vi samma fast jag talkade det som annat :)

Ett bra sätt att nå varandra kan vara att mötas på neutral mark utan något som stör, även om det kan tyckas vara och säkert kännas lite krystat!? Får uppfattningen av att ni behöver försöka förstå varandra och vad ni egentligen menar. En relation utan ansträngningar blir ju annars inte så långvarig och framförallt inte speciellt dynamisk och välmående. Går ju lite upp och ner för det mesta, även om inte alla vill ha det så eller vill se det/erkänna det för sig själva.

Vi testade det här med neutral mark för några veckor sedan. Vi tog in på hotell i en stad i närheten. Vi hade nog lite olika förväntningar på helgen, jag ville stanna på rummet och i lugn och ro försöka närma oss varandra och han ville ut på stan. Jag övertalade dock honom att vi skulle stanna i sängen. Redan här blev det lite smått irriterat/stressat från båda håll eftersom vi missförstod varandra, men vi försökte en bra stund. Tyvärr fick vi inte till nåt, utan det slutade med att vi nog kände oss värdelösa båda två.

Vi var ute på stan och åt på restaurang på kvällen. Helt ok, men absolut inte mysigt...

På natten vaknade jag av den vanliga proceduren...

Ok...hm...tänkte mig väl lite mer en fika typ eller längre promenad. Hotell i all ära och det är inte helt fel tänkt...fick dock intrycket av att ni hade en del att reda ut innan en hotellnatt kunde bli aktuell så att säga i flera aspekter. Restaurang först nästa gång kanske!? Sängen riskerar ju att inte bli så neutral som man kanske hade tänkt sig.

Ni behöver gå i sexterapi

Din man behöver även grundläggande biologiundervisning om hur en kvinnas kropp fungerar och kanske också empatiövningar.

Han är hur som helst otroligt egoistisk och otroligt dålig på att förstå andra. Hur kan det ens finnas på världskartan att trycka sitt stånd mot någon när ens partner talat om att de har ett problem som måste lösas och alldeles särskilt om de tagit in på hotell i ett försök att lösa det men misslyckats?