Vad tycker ni om föräldrar som slår sina barn?

Sådana tycker jag inte om naturligtvis väljer jag att lägga till. Dom är störda. Vilken nytta gör våld? 

Jag blev slagen hela min uppväxt fram tills jag markerade att det ej längre gick. Hatar det, oerhört kränkande och sorgligt. Alltid en rädsla över att jag kommer begå samma misstag men nu när jag har fött min första tänker jag att hur fan kan man tillåta sig själv göra något sånt?!

Även psykisk misshandel, det är om inte hundra gånger värre än stryk. Det är nog det som knäckte mig som mest och jag har fått jobba jävligt mycket med mig själv för att själv inte använda ord som vapen och för att få upp min självkänsla.

Blir så jävla arg!

Men sen har vi ju den där kultur delen. I andra länder där man inte servon aga alls på samma sätt, i vissa fall är det nästan samma som att visa kärlek och att man bryr sig om man ger några dask i baken.

Jag anser att om man i uppfostran kommer till det stadiet där en ordentlig markering behövs så ska man kunna ta tag i sitt barn, hålla fast, lösa blicken och förmedla med stadig sträng röst vad som förväntas av barnet. Typ där går min gräns.

Tappar man dock tålamodet som föräldrar nån gång och handen flyger iväg ska man inte gå och hänga sig för det. Det viktigaste är väl att man har en självmedvetenhet som gör att man aldrig gör om det igen.

Här i Sverige och i min familj skulle jag iaf vilja ha nolltolerans! Jag är född svensk men har serbisk påbro så aga på många sätt och vis är mig inte obekant inte heller den svenska agan. Även om man vill kunna säga att aga har samma gener oavset nationalitet så kan jag dock inte hålla med om det!

Min far kränkte mig fysiskt, om än inte slog mig rakt ut.

Jag bröt med honom när min hjärna började planera att skada honom. För jag hade gjort det och hade lätt kunnat rationalisera det med tanke på hur han behandlat min mamma. Tänker fortfarande på det många år efteråt.

Men min styvsyster slog han i ansiktet med nyckelknippa och hon har inte valt bort honom än så för hennes skull får han leva ifred.

Hm, vad ska man tycka?
Spelar väl ingen roll.. aga är aga liksom.

Jag fick en smäll av farsan många gånger och visst jag gjorde mig förtjänt av det med..
Nä fasen ett barn ska fan i mig ha en dask ibland..

Att bli livrädd för sina egna föräldrar - NEJ!

Ett barn är ett barn - en vuxen är större. Det blir en annan rädsla i barnet. Ngn lyfter sin hand för att smeka hennes kind 15 år senare, hon hoppar till, tror att han ska slå henne. Det kommer ett pappersflygplan flygandes bakom henne och hon ser det i periferin/känner det i luften, duckar undan fort. Nej, det var inte ngn som skulle slå henne denna gång heller.

-Tjena säger Pelle nästa dag och dunkar henne lätt o mjukt i ryggen för att hälsa. Hon hoppar till för hon nu tror att det är ett slag påväg.

NEJ, AGA ÄR FEL.

Hur man NÅNSIN kan tycka det är ok att slå till nån som man tycker gjort fel är för mig en gåta... Skulle vilja se en agande förälder bete sig likadant bland sina vänner eller på jobbet! Det skulle de flesta själva tycka var helt galet, men hemma med sina barn är det ok!?

Det lämpar sig inte i tryck vad jag tycker. Men för att uttrycka det milt anser jag att de aldrig skulle haft förmågan att kunna yngla av sig.

Fick stryk av mina föräldrar under hela min uppväxt. Hade jag tur var det bara med handflatan. Hade jag otur kunde det bli med björkris. Inte ovanligt i den kristna församling jag växte upp i. Har en bra relation till föräldrarna idag men skulle aldrig komma på tanken att göra så mot mina egna barn. Och kan inte se hitta något sätt att försvara de som gör så mot sina barn idag.