Efter narcissisten. Hur vågar jag gå in i en relation igen?!

Det undrar jag med.Har inte ens vågat dejta än och prioriterar inte det.Hur vågar man ?Vill ju inte vara med om detta igen och vill må bra.

Klart ni ska dejta. Men nu borde ni veta vad ni ska undvika.

Sörj o när ni mår bättre så ut o dejta.

Vad är chansen att ni träffar en likadan igen? Inte stor-om ni nu inte dras till såna.

Ditt nick visar att du inte vet vad du pratar om.. Det står in N i pannan på folk tvärtom..

Att leva är farligt. Ett tryggt, helt skyddat liv är inte värt att leva. Det är väl inte särskilt vanligt med såna där killar så risken borde väl vara minimal att ni träffar en likadan igen?

Ni får väl lära känna killarna mer då innan ni ger er in i ett förhållande.

Eller så stänger ni in er i en 1a o lever ensamma livet ut.

Äsch..

Tänk inte så mycket. Lär känna er själva. Lev själva. Ta hand om er själva.

Den dag hen står där så vet ni om det är rätt eller inte.

Skynda inte in i något för då kanske ni stöter på samma typ av människa igen.

Fundera ut vad de första varningstecknena var i den förra relationen. Då vet ni, att om samma varningstecken dyker upp igen så är det direkt tack och hej - du är ingenting för mig.

Det kan ta sin tid.

Du kommer själv känna när du är redo.

Efteråt var jag själv så rädd för kvinnor i allmänhet att man faktiskt undvek alla okända kvinnor. Verkligen rädd. Tänk om det är en till.

Om du kan. Gör inte mitt misstag och isolera dig själv.

Det tog två år av mitt liv att komma på bana igen. 

Du! var snäll mot dig själv. Lova det!!!

Japp,hellre ensam hela livet än med en galen man.Tänk på det folk,då är det bättre vara ensam.

Men bäst vore väl en bra man?

Låt det ta den tid det tar att bli nyfiken på att dejta eller så igen. Ha ingen brådska, ingen ide att pressa fram något. Lev själv under tiden och ha ett riktigt bra liv utan förhållande. Det går utmärkt.

För mig tog det ungefär ett år innan jag var bekväm med att leva ensam och sen ytterligare en tid innan jag blev nyfiken på män igen. Efter det har det gått upp och ner i och med att jag måste träffa mitt ex då och då (barn). Han hade svårt att klara att jag trivdes med livet som ensam.

Och så... Plötsligt dök det upp en man som kunde hantera min osäkerhet och misstänksamhet ...

Klart att alla önskar sig en bra partner.

En del klarar av att gå ur ett förhållande med en NARC (narcesist) och får inga men alls. Andra kan få ett helvete i olika grader. Finns dem som även utvecklar PTSD. (posttraumatiskt stressyndrom)
Man kan även utveckla depression.

Precis som om du kommer ur en relation där det förekommit relationsvåld. Både fysiskt och psykiskt. Att leva i en relation med exempelvis en riktig NARC är som att bli psykiskt våldtagen.

Trodde som många andra att det är väl bara att rycka upp sig och komma igen. Tills man stod där själv och fick verkligen prova på att smaka på den beska medicinen man själv haft uppfattningen om och utryckt sig i formerna äsch det är väl bara påhitt och trams.

Recovering From Narcissistic Abuse - Knowledge Equals Healinghttps://www.facebook.com/ManBustersSurvivingASociopath?fref=ts

Måste vara ofattbart om barn som växer upp med en eller två NARC föräldrar. Vågar knappt tänka på vilka skador som åsamkas dem.

http://vuxnabarn.nu/narcissism/om-narcissistiska-foraldrar/

Jag har varit där du är och lyckats med ny fungerande relation. Det som är intressant (och smärtsamt), är att upptäcka de skador man har från förhållandet med en narcissist. De blir mycket uppenbara ibland i det nya förhållandet. 

Hur yttrar sig de i ditt nya förhållande?

För det första var jag väldigt intresserad av att hitta en man som var total motpol till min narcissistiskt störde exman, jag var snabb med att ut och dejta, men det var nog inte förrän efter ett år som jag var redo känslomässigt. Det var lite komiskt, eftersom jag inte hade en tanke på närhet och relationer då början, trodde dock jag var helt redo men ville eg bara prata med likasinnade inser jag idag. Det var fullkomligt kaos inombords (det syntes dock inte på ytan),  och jag tänkte bara att jag måste bort bort bort från allt vad narcissism, manipulation, nednötning och utnyttjande heter - och kravla upp på andra sidan, vart det nu skulle leda. 

Till sak, jag minns en speciell händelse när vi åkte bil jag och min nye (snälle omtänksamme normala) man och plötsligt ber han mig läsa kartan (det var en enkel karta) varefter jag svarar solklart "nej, det kan inte jag" sedan rodnar jag och ghör mig själv försöka förklara inför hans överraskade min. Det var så jag var upplärd efter alla år förstod jag, "kan inte, är inte kompetent nog ens att läsa en enkel karta", har man hört en negativ sak om en själv tillräckligt många år blir det en stor sanning....(troll spricker i solsken och det avr vad som hände där i bilen den dagen)
Bra ett av 1000 exempel ...

Jag är inte hel efter 1,5 år efter ett 20 årigt förhållande med en narcissistisk fru. Om jag någonsin blir det... I början så dejtade jag vilt men det var nog som ovanstående skrev, att det bara var ett behov av att prata av sig. Känner att jag inte litar på någon och bara söker det sjuka i den jag försöker träffa. Så nu har jag lagt ner allt och kämpar för att bli hel och hitta mitt gamla jag. På ytan ser jag nog ut å må bra men inombords är det kaos och en enorm trötthet/håglöshet. Kanske man en dag träffar nån man kan lita på och våga älska, men den dagen den sorgen.

Ha tålamod. Jag lovar, man tror hela tiden är "klar", jag lämnade för 5 år sedan och arbetar och bygger fortfarande målmedvetet. Det händer hela tiden saker i utvecklingen när man lämnat, och det viktigaste för dig är att få distans och förstå vad du varit med om och hur onormalt hon beter sig, medan du är "vanlig" med vanliga mänskliga reaktioner och känslor.

Målet för mig är total frihet från examakens hållhakar och hans försök att åter få känslan av kontroll. 

Du kommer att finna en fin omtänksam kvinna som vet ditt värde.

Du vet väl att vi fd narcissistfruar och - män är den bästa partner man kan få, för ingen är så genuint vaken och lyhörd för när ett förhållande börjar bli osunt och strävar så hängivet för att göra allt till det bästa - för båda.