Vi kan inte enas om vilket land vi ska bo i

Nej det tycker jag inte. Gör slut. Och att skaffa barn i er situation skulle vara vansinne. En av er måste ju "ge upp 'allting'" som du kallar det. Kan ni inte enas, gör slut.

Håller med kommentaren här uppe, gör slut, att skaffa barn dessutom är verkligen helt åt skogen.
Kan n i inte komma överens nu så kommer ni definitivt inte göra det då ni skaffat barn.

Frågan är lite varför den enas åsikt ska väga tyngre när ni inte är överens...

Så ska ni kompromissa..?. Om han får detta stora livsbeslut så får du avgöra nästa gång ni är oense i stort beslut (turas om genom livet för det är nog långt från alla som är överns om saker, alltid).

Eller hitta på ett sätt att avgöra där det viktigaste är att det känns bra och rättvis för båda.

Enas om att singla slant om var ni ska bo? Kan det vara något?

Om han inte ens vill testa att bo i Sverige så kommer han inte att trivas här även om han skulle tvinga sig till det. Ert förhållande skulle inte fungera. Han skulle längta hem, ev bli deprimerad, sannolikt flytta hem. Det går inte att bo i ett annat land och trivas om man inte kan tänka sig det från början.

Min man har flyttat hit från ett land långt bort. Trots att det var frivilligt är det många gånger svårt för honom att vara här. En gång lämnade han oss, men kom tillbaka (mest för barnens skull just då). Vi har det bra nu, men hade han fått välja helt själv hade han valt att vi alla skulle bo i hans land (vilket inte fungerar av olika anledningar).

Du kan alltså inte få hit din sambo för ett liv i Sverige. Då är frågan du måste ställa dig: kan jag bo där, eller skall vi göra slut?
Det handlar inte om rättvisa, typ "om han inte testar, skall inte jag göra det heller". Du måste fundera på vad du vill och kan, inte på hans ställningstagande till flytt.
Vill du flytta - gör det.
Kan du inte tänka dig en flytt - gör slut.

Tackar så mycket för era synpunker, 

Tow2mater, Nej, du har absolut rätt i att skaffa barn i detta tillfälle inte alls är rätt. Vi är i den åldern (28) då vi har pratat om det dock, och båda vill bilda familj inom 1-2 år. Men då vill man såklart vara helt hundra på att vi är överens. Det är därför jag har dessa funderingar, då han inte vill bo i Sverige även om det skulle innebära att min familj skulle känna min bättre. Han tycker att en månad per år räcker plus att han kan sträcka sig till 3 mån var fjärde år. Problemet är att jag nog aldrig hade drömt om att bo utomlands med familj,och är i denna situation nu när jag träffade honom.  

Anonym.. Nej, att slinga slant fungerar inte alls då han säger att han inte kan tänka sig att flytta överhuvudtaget, då han har sitt företag i Australien bland annat. 
Det är så svårt att tänka fem år framöver, ex vad skulle hända om jag i framtiden vill flytta hem, och då det låter som att det är då vi gör slut. Han tycker att det är annorlunda då det var jag som åkte till Australien, inte tvärtom. 

Vilket land var detta om jag får fråga? Har han haft svårt för att hitta jobb? Mm, det är det som är så svårt. De första två åren var det inga problem att bo där, då jag bara hade mig själv att tänka på, men nu när vi ändå planerar för framtiden, så blir det så svårt att tänka så långt framöver..

Tackar så mycket för era synpunker, 

Tow2mater, Nej, du har absolut rätt i att skaffa barn i detta tillfälle inte alls är rätt. Vi är i den åldern (28) då vi har pratat om det dock, och båda vill bilda familj inom 1-2 år. Men då vill man såklart vara helt hundra på att vi är överens. Det är därför jag har dessa funderingar, då han inte vill bo i Sverige även om det skulle innebära att min familj skulle känna min bättre. Han tycker att en månad per år räcker plus att han kan sträcka sig till 3 mån var fjärde år. Problemet är att jag nog aldrig hade drömt om att bo utomlands med familj,och är i denna situation nu när jag träffade honom.  

Anonym.. Nej, att slinga slant fungerar inte alls då han säger att han inte kan tänka sig att flytta överhuvudtaget, då han har sitt företag i Australien bland annat. 
Det är så svårt att tänka fem år framöver, ex vad skulle hända om jag i framtiden vill flytta hem, och då det låter som att det är då vi gör slut. Han tycker att det är annorlunda då det var jag som åkte till Australien, inte tvärtom. 

Vilket land var detta om jag får fråga? Har han haft svårt för att hitta jobb? Mm, det är det som är så svårt. De första två åren var det inga problem att bo där, då jag bara hade mig själv att tänka på, men nu när vi ändå planerar för framtiden, så blir det så svårt att tänka så långt framöver..

Men att din familj saknar dig blir ju samma åt andra hållet, att hans familj kommer att sakna honom.

Det enda jag kan tänka mig kan fungera är om ni väljer ett tredje land, där ni båda är nya och som ligger lite mitt emellan Sverige och Australien. Då är ni båda i samma läge och kan förstå varandra mer och får kämpa med samma saker.

Från Mexiko. Ja, det har varit svårt med jobb. Mest för att han jobbat många år som lärare i Mexiko, men inte är utbildad som det. Här kan man knappt få lärarjobb utan legitimation. Han är utbildad civilekonom, men har aldrig jobbat som det, och då är det ju inte heller lätt (eller önskvärt) att ha den typen av jobb. Hittills har han mest varit föräldraledig. Söker fortfarande jobb efter flera år här.

Jo, så är det absolut. Men jag stör mig mer på att han inte kan tänka sig att lämna Australien inte ens för ett år, liksom. Han vet inte riktigt vad det är han säger nej till här, då han inte ens varit här. Så vet inte om han skulle kunna flytta hit när han kommer på besök. Att bo i ett tredje land har vi också tänkt på, men då har vi inte någon av våra familjer i närheten plus att han inte alls är flyttbar på grund av hans yrke. Ah, det är väl svårare att få jobb i Sverige än övriga länder tyvärr... Hoppas att han hittar jobb snart! Han är landskapsarkitet och vet inte riktigt hur marknaden skulle se ut för honom här heller... 

Hej.

Jag har flyttat runt mucket i världen själv och har en man från Australien som just nu bor i Sverige med mig. Jag kan bara råda dig till att inte ta hit din kille. Min erfarenhet både gällande min man och andra nomader som vi umgås med är att det är mycket svårt att känna sig hemma här. Jobb, visum och bostäder är krångligt och vänner är svårare. Den svenska kulturen är långt ifrån så lättsam och easy going som den är i australien. Sverige PK är pretentiöst, tråkigt och deprimerande. I  sverige lever man inte livet och det kan vara en stor omställning.

Bo i australien eller gör slut är mitt uppriktiga råd.
Jag har varit och är i samma situation som du på ett sätt. Skillnaden är att jag var dum nog och tog hit honom eftersom jag inte kunde välja bort min trygghet och familj. Livet handlar inte om trygghet och myskvällar för mig längre. Det handlar om frihet, värme och glad kultur. Vi kommer flytta så fort vi har chans.

Lycka till!

(hög feber, sorry för svammel)