Sambon och jag har olika sovrum sen sonen föddes, hur har ni gjort med sömnen?

Hej TS

Här ligger jag i stora sängen i sovrummet med 3 månaders lillebror och mannen sover i gästrummet.

Det är bästa lösningen för oss!

När vi fick första barnet för drygt 4 år sedan försökte vi samsova hela familjen, eller åtminstone sova i samma rum, men mannen sover så dåligt då, kan inte somna om när han blivit väckt och vaknar av minsta tex att lilla bebisen drar ett djupt andetag. Jag vaknar när bebisen skriker, när nattmatningsperioden va över gick jag som i dvala upp och puttade in nappen och somnade om direkt. Jag tycker att det är skönt att slippa störa mannen, nu när jag har en liten igen kan jag tända upp, byta kissblöja i sängen etc utan att störa! (Och surfa på mobilen när jag känner för det) Slipper visa hänsyn!

Min man har haft en del psykiska problem med utbrändhet och sover väldigt dåligt ändå så som jag skrev är detta bäst för oss som familj. Trots gästrummet snittar han på 4 tim / natt och blir yr och knäpp efter en vecka utan sömn med jämna mellanrum. Så detta har inte bara med barnen att göra.

Dottern (4 år nu) flyttade ut till eget rum vid 18 månader och då kom mannen tillbaka men sover i gästrummet vid sjukdomar etc. Jag kan lätt säga till honom att han ska gå ner för dottern är täppt i näsan etc.

För mig har det varit svårt att vänja mig vid att ha honom här igen! Jag sover så mycket sämre när jag vet att han blir trött och grinig när dottern/jag har väckt honom. Först när dottern va 3.5 år vande jag mig och vi sov för det mesta ihop. Och så kom lillebror och nu kommer vi att ha det så här åtminstone tills han sover hela nätter.

Viktigt för mig är att mannen tar åtminstone en morgon på helgen så jag kan ligga kvar och sova några timmar till. Och jag har fått bo där nere när jag har varit sjuk etc. Lillebror flaskmatas så jag har redan fått två egna nätter i gästrummet bara för att få sova ut efter en tuff start innan mannen återgick till arbetet efter 6 veckor hemma tillsammans (VAB för allvarligt sjukt barn :( ) Har mannen barnen en natt är han så trött att det knappt är värt det... men jag behöver få känna att han tar dem utan problem / protest / gnäll,, för visst kan jag bli avundsjuk när jag själv också är trött och inte kan tänka bättre tankar. Men jag har förstått här på familjeliv att det finns män som sällan engagerar sig i barn / fruns välbefinnande och det är verkligen inte därför han sover där nere.

Jag förstår att det låter som att vi har världens tråkigaste samliv men vi är sällan ovänner och pussas och kramas godnatt, har sex hos nån av oss och sen går den andre å lägger sig. Ett tag när dottern va liten vad det poppis med wordfeud så då låg vi å spelade mot varandra på varsin våning!

Roligt är att sista tiden har den annars så mammiga dottern gått ner till pappa å lagt sig när hon vaknat på natten.

Oj va jag skrivit långt nu... säkert osammanhängande och rörigt... dags att somna om!

Här sover mannen på soffan han med. Men det beror egentligen mest på att jag inte vill väckas av hans snarkningar. Tycker att det räcker att bli väckt av bebisen flera gånger per natt...
Jag hinner alltid vakna först om lillan vaknar och har svårt att somna om, så skulle helt ärligt inte hjälpa att ha honom här inne plus att jag hade väckts fler gånger pga snarkningarna.
Som det ser ut nu så går båda upp samtidigt på helgen eller så tar han morgonen BÅDA dagarna. Jag tycker att det är mest rättvist eftersom dottern sover väldigt dåligt och han åtminstone får sammanhängande nattsömn iallafall 5 dagar i veckan.
Självklart har han fått sovmorgon om han varit iväg på kvällen (fest eller så), men det är inte ofta det händer.

Skulle säga att det beror på er bebis.... vi fick modellen som sover asdåligt och ännu sämre i utvecklingsfaser. Vi har delat på oss för att överleva. ;)

Efter 9 mån bestämde vi oss för att vi absolut ville sova ihop igen, bära eller brista. Efter 10:e månaden flyttade liten till eget rum. Nu turas vi om att gå in till hen och sova där när hen vaknar för mycket alt bara plugga i nappen. Visst valnar vi till mer när vi får gå till annat rum, men timmarna vi sover blir bättre kvalité på.

Så det går över, men det tar tid. Jag tog mycket, nästan alla nätter i början, med amning osv. Nu delar vi rätt mycket då jag blir mer påverkad av sömnbrist. Det är ett jobb att orka med bebisen hela dagen också och nu när de är större har inte jag den möjligheten att vilasamtidigt.

Vi sover tillsammans. När bebis var liten och skrikig gick min sambo upp trots jobb och vaggade henne till sömns om hon inte ville somna igen. Dessa knäppa förhållanden där mannen slipper undan. Den som jobbar behöver inte lika mycket vila som den som är hemma med barnen.

Håller med - så länge jag helammade ich bebisen pt på natten var det svårt. Fast även då tig vi fyra h ibland en natt som jag fick sova sammanhängande (för på den tiden varken svalt bebisen eller blev arg då mannen inte luktade mat).

Gå med bebis hemma är ibland många ggr jobbigare än att jobba, beroende på bebisen.

Vi har alltid delat säng, kan inte sova utan varandra. När sonen var 6 månader så flyttade han in på eget rum. Han sover mycket bättre när han sover själv :)

Jag och xet delade säng... Jag gick upp och amma och i bland somnade jag i gästrummet. I bland amma jag i sängen. Självklart fick han sova, då han jobbade. Jag vilade med barnet på dagen, gick jätte bra :) Nu väntar jag nytt barn med ny pappa.. Men tänker köra på samma. Klart att vi inte ska dela på oss, men ibland kommer jag gå ut till soffan :)

Jag har ammat länge, och ofta på nätterna så det har inte fungerat att jag sovit någon annanstans än där bebisen sover. Pappan vaknar inte så lätt (jag måste knuffa på honom), så för honom har det inte varit något problem att dela säng allihop.

Vi gjorde så att när bebisen vaknar efter kl 05 tog pappan henne och jag kunde sova (mycket morgonpigg flicka som ofta ville upp kring kl fem). Jag tog allt fram till 05. På vardagar.
Helger tog vi varannan helg som sovmorgon. Dottern samsov till 3 års ålder.

Sedan kom andra barnet. Första månaden bodde jag i soffan med bebisen, och pappan sov med stora barnet i sängen.
Sedan flyttade jag och bebisen också in i sängen, varpå storasyster frivilligt valde att flytta till sitt rum rätt snart.
Vi går upp varannan morgon kring kl 6 när storasyster vaknar. Bebisen sover ofta någon timma till, och lämnas sedan till den som är uppe.
Tyvärr får jag aldrig långa sovmornar, men det beror på att bebisen blir trött, vill amma osv.

Hitta en lösning/ett schema som passar er. Bägge behöver få sova och det är lika jobbigt att ta hand om bebis som att jobba (mitt arbete är enklare än att ta hand om bebisen hemma, och då är jag ändå läkare). Vi har dock alla olika stort behov av sömn, och ni får känna efter hur många timmar ni behöver, och vem som behöver flest sovmorgnar, eller om ni skall dela helt lika. Ingen skall behöva vara tröttare än den andra pga millimeterrättvisa, eller orättvisa.