min son klarar inte av längre förskoleverksamheten

Det är lite likt min son. Han var det full fjutt på. Han kunde inte spelreglerna för lek. Hade mkt svårt att sitta still, lyda uppmaning. Förstörde vad barnen byggt. Puttades. Bets inte. Hämta honom på dagis var ingen höjdare. Han ville inte följa med. Det tog lite tid, men innan 5 års ålder fick han diagnosen ADHD.

Sonen orkar pga cp-skada inte heller så mycket tid, i förskolan höll vi oss under 20 timmar/vecka. Resten var vi hemma helt enkelt. Tjänstledig. Samma nu när han går skola, han har inget fritids utan kommer hem direkt efter skolan.

Kan dag mamma vara ett alternativ annars? Mer likt hemmiljö, lägre ljudnivå, färre vuxna och barn.

Barn mognar olika fort men det vet du med tanke på ditt arbete på förskola. Mycket kan hända på några få månader.

Men orkar barnet inte förskolan så får man göra anpassningar. Förskolan kan söka resurs, ni som föräldrar kan söka vårdbidrag för att kunna gå ner i arbetstid. Allt sånt underlättas om barnet utreds och får en diagnos och en behandlingsplan. Sök hjälp för de problem du upplever att han har. BVC är första instans men kanske även specialpedagogen kan hjälpa er vidare.

Tack så mycket för att ni delar med er utav era erfarenheter. Han kan även sitta långa stunder o spela spel läsa bok osv. Har vart tidig med språket och har en grym grovmotorik.Men just med andra barn spårar han totalt allt som oftast. Med lite större barn typ 6åringar funkar det ju bättre då dom "ger igen" jag hoppas att han mognar och inser att man får roligare med kompisar. Jag har tidigare arbetar med barn med speciella behov men nu när det är mitt eget barn är kunskaper o ett positivt tankesätt som bortblåst.

Medan du är hemma är det bra att markera om han biter, slår eller puttar. Sätt dig så ni har ögonkontakt och säg bestämt nej, och förklara att det gör ont på det andra barnet. Slutar han inte skulle jag testa time-out. Då väljer du ut ett ställe i hemmet där han får sitta om han missköter sig. Det är väldigt lätt, missköter han sig säg först ifrån, sedan varnar du, hjälper inte det så sätter du honom på platsen du valt ut. Där ska han sitta lika många minuter som han är gammal. Använd en äggklocka. Reser han sig innan lyft tillbaka honom och starta om tiden. Första gången förklarar du kort varför du lyfter tillbaka honom, resten av gångerna är du bara tyst då du gör det.

Detta tycker jag är ett dåligt förslag. Den moderna barnsynen hos pedagoger och psykologer är idag att "Barn gör rätt om de KAN" Att straffa ett barn för att de inte kan är bara grymt. Det sänker barnets självkänsla och lär barnet ingenting. Time-out är inget vi sysslar med. Visa ditt barn att han duger som han är och stärk självkänslan. Barn som har hög dos av självkänsla har lättare att utveckla empati. Ditt barn har omogna förmågor på det emotionella, känslomässiga och sociala planet. De kommer att utvecklas i sinom tid. Undertiden försöker man förstå detta och sänker kraven på barnet. Se barnet som mindre än vad han är i dessa situationer. Barnet behöver stöd och vägledning i de sociala situationerna såklart. Mer resurstid i gruppen och handledning för personalen. Kan du korta hans tid lite är det ju bra också. Han anstränger sig nog rätt mycket på förskolan för att passa in och blir trött som då förvärrar problemen.

Det kan säkert finnas olika anledningar till samma beteende, men här är vår historia:
Vår dotter var mycket tidig med talet. Tidig i mycket annat med, bl a grovmotoriskt och med stor förmåga att koncentrera sig. Nyfiken, fantasifull. 

Men hon var en bitare, och det övergick till nypande och knuffande. Måste bevakas på dagis så hon inte gjorde andra illa. Fast funkar bra med äldre barn.

Förklaringen i hennes fall var sk särbegåvning, eller "särskilt begåvning" som det kallas i Skolverkets material som togs fram nyligen. Dvs, barn som lär sig i en intensivare takt än andra. Roligt, men det är en stark brygd egenskaper som kan ta lite tid att lära sig få kontroll över.
Frustration pg a understimulans och att inte kunna kommunicera med jämnåriga var grundanledningen till problemen. Dessutom tillhör hon den delmängd av särskilt begåvade barn som har en naturligt hög energinivå och där känslor, positiva och negativa, gärna uttrycks fysiskt. 

Efter att ha flyttat upp till storbarnsavdelningen så skedde en dramatisk förbättring (dock en återfallsperiod nyligen, förhoppningsvis avklarad). Annat de jobbar aktivt med på hennes förträffliga förskola: Utmana henne intellektuellt på hennes nivå för att minska understimulansen, vara vaksam på när hon tömmer energidepåerna och se till att hon då får en frukt och kanske får gå undan och ta det lugnt med en bok, hjälpa henne att tolka sina känslor så hon får egen förståelse för när det håller gå på tok.

Ja, det var vår dotter det. Kanske finns det något i detta som kan vara till hjälp för er son, hoppas det löser sig för er!

Om du är intresserad av att veta mer om särbegåvning så tycker jag dessa sidor ger en bra inledande bild: 
www.mensa.se/_/vad-vi-gor/gcp
sengifted.org/archives/articles/overexcitability-and-the-gifted

Om ni känner igen er så rekommenderar jag att ni söker er till lämplig grupp som kan nås via denna Facebook-sida, där får man mycket stöd och tips:
www.facebook.com/filurum

Anonym (filur?

Det låter precis som min son. :O

Specialpedagogen har idag vart på fsk o iaktagit honom. O visst är han i behov av en vuxen som kan avleda och tillgådose hana behov när han speedar igång. Mycket händer utav bara farten och han har ingen uträknad "plan" att göra illa utan är väldigt impulsiv. Han är annars mån om sina kompisar o är mycket hjälpsam. Han är smart för sin ålder och kan mycket.

Nackdelen med dagmamma är att det bara finns en personal på plats. När dagmamman fixar lunch, byter blöja etc då är ju barnen s a s mer oövervakade. På en förskola kan personal hjälpas åt att lösa situationer, hålla koll etc.

Ytterst dåligt förslag.