"Säg till mig vad jag ska göra?"

Vad han ska göra? Höra av sig till vuxenpsyk och be om att få en utredning. Låter som ett klassiskt fall av ADHD i mina öron.

Jag som tycker mig vara så påläst om div funktionsnedsättningar, men man verkar bli hemmablind.
Kan du berätta mer hur du tänker när du säger "ett klassiskt fall av adhd"?

Verkar som om han saknar impulskontroll...Han "gör " utan att tänka på konsekvenserna av sina handlingar.

Ja ..något liknande... Han förlorar sig också in i dataspel ibland och säger att han måste ha det för att"rensa skallen".
Sen ska han hjälpa alla hela tiden, känns som att så fort någon behöver honom så måste han hjälpa..Som att det är nåt jävla mission i hans liv.
Men ingen har funnits för honom i all skit, förutom jag.

Nej,jag tror inte alls att det har med ADHD att göra. Jag tror mer på att det handlar om en "livsstil" ifrån den umgängeskrets han har och befinner sig i. Där är alla "bruschor" och det går före allt annat. Man "hamnar" i elände hela tiden trots att man inte själv gör något....Att man ska iväg och "fixa" något kan knappast vara något annat än antingen droger eller något annat kriminellt. Är det något annat så säger man ju liksom det. I den här världen har man en livsstil utan egentlig struktur som "vanliga" människor har och spontanitet råder. Samtidigt så finns det en gemensam nämnare, att vara utanför och det skapar en gemenskap som går före det mesta. Jag har själv varit där för en del år sedan och känner igen det direkt. Nästan  med 100% säkerhet är droger inblandat.

Jag tror säkert att han vill göra rätt för dig och att han älskar dig, men jag tror inte att han ser något konstigt i sitt beteende då det för honom är det normala. Visst kan han ha någon funktionsnedsättning men inte pga det du skrivit ovan utan så kan man mycket väl bli om man inte fått förutsättningarna och värderingarna från början och du skriver ju även om hans familj. I grunden känner han nog inte sig så värdefull och troligen rädd för ett "vanligt" liv där han inte räcker till eller klarar av de kraven, han har ingen tro på sig själv i de sammanhangen och då har man ju inte något driv heller åt det hållet. Det är mycket enklare och behagligare att hänga med sina polare och göra vad de alltid gjort för där är han någon och kan det han kan.

Lämna han fort!

Det finns bättre killar !????

Ja,det kan ju vara så att han helt enkelt vill hjälpa till för att det helt enkelt känns bra. Det får honom att må bra att göra något gott för en annan människa. Inget fel i det så länge han även tar hand om sig själv. Vilket han inte gör. För nu blir andra drabbade av hans handlande. Då är något tokigt. Han skulle gå och testa sig hos en psykolog. Göra en utredning för att eventuellt utesluta ett funktionshinder. Jag har en nära vän som själv tig tag i sin utredning då hen i hela sitt liv har känt sig missförstådd och hamnat i trubbel. Hen hade ADHD och fick medicin. Denna person har även en sambo med samma diagnos,inte helt konfliktlöst men de har trots allt klarat av sina kriser och hanterar saker på ett bättre sätt än tidigare. Hen ( min vän) är den mest kärleksfulla och drivna person jag känner och den bästa arbetskamrat jag någonsin har haft. Med rätt hjälp och insikt i att ens handlingar skadar andra så kan man göra stora förändringar som gynnar en själv och sin omgivning.

Min väns sambo och hen själv behöver också rensa skallen då alla intryck gör dem trötta. De kan inte ( när de inte är medicinerade) sortera alla ljud och intryck från omgivningen,därmed behöver de fokusera på tex spel för att få lugn i huvudet.

Inte helt ovanligt att personer med funktionshinder hamnar i strul med droger och kriminalitet. Många kriminella i våra fängelser har tyvärr ADHD.

exakt!!

han lever något jävla ghettoliv från och till. Jag minns i början att jag ofta förklarade för honom olika senarion och sa "det är inte normalt"
Polisen har aldrig stannat oss och snackat när jag är ute med mina polare, varför händer det dig?

Hans syrra blev sparkad i magen som gravid.."det finns idioter"

Då fick jag förklara att det är inte normalt och att man sparkar inte nån random brud i magen utan hon måste ju gjort något.
"näää hon fick bara stryk"

han är otroligt positiv och jag har fan inte under 3 år sett honom arg eller typ nere, utan han reser sig alltid trots all skit. Och det är en av egenskaperna jag älskar hos honom. När jag mår skit så vill han direkt se lösningar hur jag ska må bättre.
MEN en sak jag minns var när jag sa att mina syskonbarn saknade honom...han såg helt förvånad ut och blev nästan generad..Det är som att han inte förstår att han är fin och någon att sakna. Han har liksom inget självförtroende.

Hans mamma har uppfostrat honom som att samhället suger men vi har iaf varandra....Well..samhället suger men det gör fan hans morsa också