Gravid men orolig!

Anonym (S)

Äldre 30 Nov 12:13
23 svar

Citera Visa endast Anmäl

Gravid men orolig!

Jag och min sambo har försökt få barn sedan förra året. Nästan ingen vet hur vi haft det. Och alla kommentarer man fått genom åren har gjort så fruktansvärt ont.

Vi var vid gynekologen i oktober för att påbörja utredning men vi skulle avvakta till början av 2016.
Förra veckan plussade jag. Det är helt sjukt. Jag har tidigare trott att jag varit gravid och testat negativt flera gånger. Nu har jag inte ett endaste symtom förutom utebliven mens. Och jag går in i vecka sex idag. Vecka sex!! Hur fasen ska jag klara mig i minst sex veckor till innan jag får berätta för folk?
Det här har jag ju längtat efter sedan en massa år.

Nu är jag livrädd för missfall. En av mina närmsta vänner fick missfall i vecka 11 för en tid sedan. Jag blir så oerhört ledsen och orolig. Vågar inte vara glad än. Längtar bara efter att de mest kritiska veckorna ska vara över.

Är det vanligt att inte ha några som helst symtom de första veckorna?
Vid bim var jag förstoppad och hade ont i brösten. Men nu inte ett endaste symtom!
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Gravid men orolig!
förstabarnet

Äldre 30 Nov 12:25

#1

Citera Visa endast Anmäl

Det är lika vanligt att inte ha symtom som att ha det.

För min egen del (v.5) så känns det som mensen ska komma vilken minut som helst. Hade missfall i somras på första graviditeten och har inga barn sen innan.

Hoppas det är vår tur nu!

Vi kommer göra tidigt privat VUL i v.8 (7+) för att se om vi kan se ett hjärta slå. Det är precis i julveckan och om det ser bra ut då berättar vi för de närmaste, för även om det går på tok (gud förbjude) så är det skönt med de närmastes stöd.
halfbaked

Äldre 30 Nov 12:35

#2

Citera Visa endast Anmäl

Grattis till graviditeten! Vår historia är väldigt lik er, vi har försökt i 14 månader utan ett enda plus. Förra veckan skullr vi påbörja utredning, två dagar före utredningen fick jag ett positivt graviditetstest, är i v. 5 nu. Jag blev naturligtvis jätteglad men kan inte tillåta mig känna mig alltför glad dock, jag tänker hela tiden på om jag kommer få missfall eller ma. Jag är mest orolig för ma då man isf kan gå i veckor utan att veta om att barnet är dött, det känns fruktansvärt!

Jag var dålig i magen tre dagar i samband med bim och mådde lite småilla och hade lite ont i brösten. Nu känner jag nada förutom att jag är pyttelite öm i brösten och att bröstvårtorna är väldigt styva.

Jag kommer nog göra ett tidigt VUL runt v. 8, tänkte ringa i veckan och kolla om tider runt jul. Har hört att ifall man ser ett hjärta då minskar missfallsrisken drastiskt så jag hoppas att det stämmer. Det är bäl det enda man kan göra just nu...

Har mått oerhört dåligt över barnlösheten sedan i somras och går det dåligt nu så kommer det bli ännu värre... Men man får väl försöka tänka att majoriteten av alla graviditeter slutar bra.
Anonym (S) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 16:37

#3

Citera Visa endast Anmäl

förstabarnet skrev 2015-11-30 12:25:27 följande:
Det är lika vanligt att inte ha symtom som att ha det.

För min egen del (v.5) så känns det som mensen ska komma vilken minut som helst. Hade missfall i somras på första graviditeten och har inga barn sen innan.

Hoppas det är vår tur nu!

Vi kommer göra tidigt privat VUL i v.8 (7+) för att se om vi kan se ett hjärta slå. Det är precis i julveckan och om det ser bra ut då berättar vi för de närmaste, för även om det går på tok (gud förbjude) så är det skönt med de närmastes stöd.

Åh vad spännande.
I vilken vecka fick du missfall sist?
Första barnet för oss också. Vill bara kunna andas ut något. Den här veckan sedan jag plussade har varit så oerhört psykiskt påfrestande.
Anonym (S) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 16:42

#4

Citera Visa endast Anmäl

halfbaked skrev 2015-11-30 12:35:29 följande:
Grattis till graviditeten! Vår historia är väldigt lik er, vi har försökt i 14 månader utan ett enda plus. Förra veckan skullr vi påbörja utredning, två dagar före utredningen fick jag ett positivt graviditetstest, är i v. 5 nu. Jag blev naturligtvis jätteglad men kan inte tillåta mig känna mig alltför glad dock, jag tänker hela tiden på om jag kommer få missfall eller ma. Jag är mest orolig för ma då man isf kan gå i veckor utan att veta om att barnet är dött, det känns fruktansvärt!

Jag var dålig i magen tre dagar i samband med bim och mådde lite småilla och hade lite ont i brösten. Nu känner jag nada förutom att jag är pyttelite öm i brösten och att bröstvårtorna är väldigt styva.

Jag kommer nog göra ett tidigt VUL runt v. 8, tänkte ringa i veckan och kolla om tider runt jul. Har hört att ifall man ser ett hjärta då minskar missfallsrisken drastiskt så jag hoppas att det stämmer. Det är bäl det enda man kan göra just nu...

Har mått oerhört dåligt över barnlösheten sedan i somras och går det dåligt nu så kommer det bli ännu värre... Men man får väl försöka tänka att majoriteten av alla graviditeter slutar bra.

Tack - och tack detsamma ????
Då känns det som vi är i samma sits som du säger. Håller med dig om skräcken av att inte veta att fostret/embryot dött i magen.

Jag har dålig koll på hur man räknar veckorna men jag är idag i vecka 5+0 räknas det som vecka fem eller sex då? Tänker att jag är inne på sjätte veckan, men ändå i vecka fem. Klurigt det där.

Hur gamla är ni? Håller tummarna för att allt ska gå bra för er, liksom oss!!
förstabarnet

Äldre 30 Nov 17:09

#5

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (S) skrev 2015-11-30 16:37:39 följande:
Åh vad spännande.
I vilken vecka fick du missfall sist?
Första barnet för oss också. Vill bara kunna andas ut något. Den här veckan sedan jag plussade har varit så oerhört psykiskt påfrestande.
Var på privat VUL när jag var i v.12 (trodde jag......). Liten hade dött redan tidigt tidigt så det som syntes var en tom hinnsäck och bara en skugga av ett embryo. Krävdes två omgångar cytotec för att få ut allt.
Anonym (S) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 17:43

#6

Citera Visa endast Anmäl

förstabarnet skrev 2015-11-30 17:09:08 följande:
Var på privat VUL när jag var i v.12 (trodde jag......). Liten hade dött redan tidigt tidigt så det som syntes var en tom hinnsäck och bara en skugga av ett embryo. Krävdes två omgångar cytotec för att få ut allt.
Åh, fy bubblan! :(
Hoppas verkligen att det går vägen nu. Vi ska ju ha nästan samtidigt om det går som det ska :)

Som du skriver känns det även för mig som att mensen ska komma varje dag. Bara väntar på att det är blod på pappret efter ett toalett besök.

Har ni berättat för någon? Vi har berättat för våra två närmsta vänner. Annars vill vi nog vänta till v.12. Kanske något längre för kollegor mm.
förstabarnet

Äldre 30 Nov 20:06

#7

Citera Visa endast Anmäl

Nej, försöker hålla det så länge vi kan. Om allt ser bra ut på tidigt VUL precis innan jul berättar vi nog för närmaste familjen i så fall.
Tyvärr har jag ett sånt jobb att det är svårt att dölja saker, förra gången var jag tvungen att berätta för närmaste chefen när jag var i v.7.
halfbaked

Äldre 30 Nov 21:42

#8

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (S) skrev 2015-11-30 17:43:14 följande:
Åh, fy bubblan! :(

Hoppas verkligen att det går vägen nu. Vi ska ju ha nästan samtidigt om det går som det ska :)

Som du skriver känns det även för mig som att mensen ska komma varje dag. Bara väntar på att det är blod på pappret efter ett toalett besök.

Har ni berättat för någon? Vi har berättat för våra två närmsta vänner. Annars vill vi nog vänta till v.12. Kanske något längre för kollegor mm.

Har du funderat på privat VUL? Om du är i vecka 5+0 är du förresten i vecka 6 första dan på den veckan. Jag var på hälsosamtal idag hos mvc (ringde dit i torsdags och fick redan första tiden) och fick också en tid i v. 11 för inskrivning, berättade om min oro och hur dåligt jag mår psykiskt av allt detta och då frågade hon om jag skulle vilja göra ett VUL just före jul, typ i v. 8. Så förhoppningsvis får jag en tid för tidigt ultraljud. Det kanske kan lätta oron lite grann. Hon sa att annars får man vänta till KUB men hon rekommenderade mig inte att göra det då jag bara är 25 och det kan väcka onödig oro. Hon tyckte isf att det var bättre att bara kolla så att hjärtat slog osv.

Vi har inte berättat för någon. Eftersom vi försökt ett tag vill jag vänta. Men om allt är ok på ultraljudet funderar jag på att berätta för mina föräldrar vid jul... vi får se hur det känns. Känns hopplöst eftersom att även om allt ser bra ut v. 8 kanske det inte gör det v. 12...

Hur länge hade ni försökt få barn innan det tog sig nu?
halfbaked

Äldre 30 Nov 21:45

#9

Citera Visa endast Anmäl

förstabarnet skrev 2015-11-30 17:09:08 följande:
Var på privat VUL när jag var i v.12 (trodde jag......). Liten hade dött redan tidigt tidigt så det som syntes var en tom hinnsäck och bara en skugga av ett embryo. Krävdes två omgångar cytotec för att få ut allt.

Usch, beklagar, det är min värsta oro att behöva gå så länge och hoppas och sedan få lyckan krossad...
Anonym (S) Trådstartaren

Äldre 1 Dec 19:35

#10

Citera Visa endast Anmäl

halfbaked skrev 2015-11-30 21:42:57 följande:
Har du funderat på privat VUL? Om du är i vecka 5+0 är du förresten i vecka 6 första dan på den veckan. Jag var på hälsosamtal idag hos mvc (ringde dit i torsdags och fick redan första tiden) och fick också en tid i v. 11 för inskrivning, berättade om min oro och hur dåligt jag mår psykiskt av allt detta och då frågade hon om jag skulle vilja göra ett VUL just före jul, typ i v. 8. Så förhoppningsvis får jag en tid för tidigt ultraljud. Det kanske kan lätta oron lite grann. Hon sa att annars får man vänta till KUB men hon rekommenderade mig inte att göra det då jag bara är 25 och det kan väcka onödig oro. Hon tyckte isf att det var bättre att bara kolla så att hjärtat slog osv.

Vi har inte berättat för någon. Eftersom vi försökt ett tag vill jag vänta. Men om allt är ok på ultraljudet funderar jag på att berätta för mina föräldrar vid jul... vi får se hur det känns. Känns hopplöst eftersom att även om allt ser bra ut v. 8 kanske det inte gör det v. 12...

Hur länge hade ni försökt få barn innan det tog sig nu?
Visst har jag funderat på det. Men jag vet inte. Det kan ju som du säger gå snett oavsett.
Jag ska ringa mvc i veckan. Har så sablans svårt att komma ifrån på jobbet bara och ringa ostört.
Kub är helst inte något man gör här innan 35 och jag är 31, ändå har tanken slagit mig.
Vi har försökt sedan december förra året och jag hade kopparspiral innan.

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Gravid men orolig!

Gravid men orolig!

INNEHÅLL