Ett livsavgörande beslut.

Livet är verkligen inte enkelt alla gånger. Som det brukar sägas så har vi alla våra ryggsäckar att bära, så sant även jag.

Jag har aldrig i sanning och hjärta sanningsenligt aldrig älskat någon i hela mitt liv. Inte förrän nu och undertecknad är idag 42 år.

Efter drygt ett år så sade jag det till henne, de tre magiska orden; "jag älskar dig". Tro mig att det kändes nervöst, men jag gjorde det. Det svar jag fick tillbaka var verkligen inte det jag väntade mig;

"Jag tycker om dig, men jag älskar dig inte".

Min högsta dröm grusades där och då, en dröm om att leva mitt liv med någon jag älskar som älskar mig tillbaka och att en dag få känna... ja precis, verkligen känna att jag är mannen i hennes liv. Hon säger även att hon inte kan och aldrig har kunnat visa känslor, men likafullt så säger hon att hon har älskat samt att hon verkligen har upplevt kärlek vid första ögonblicket tidigare i sitt liv innan mig.

Hugg nummer två kom nu i helgen... Hon sade till mig att hon överväger att flytta 60 mil bort från mig.

Så nu till min fråga, stanna och chansa att kanske en dag få höra de tre orden från henne... eller gå och ge upp på detta med förhållanden?

Är det som så att jag var och är för otålig?