Jurist med värdelösa betyg, vad kan jag göra?

Vet du varför det är så? Alltså, det väcker ändå frågan varför man ö.h.t. examinerar jurister med dåliga betyg? Eller hur? Att arbetsmarknaden inte är intresserad av jurister med dåliga betyg signalerar väl ändå en enorm diskrepans mellan akademin och den efterfrågan som arbetslivet ställer?

Jag blir färdig jurist om ett år, säg att mina betyg förblir lika dåliga efter det sista året, vad har jag då för chanser att bli advokat? Kan jag bli det med en rätt medioker satsning inom 10 år? Jag menar med en satsning som helt enkelt innebär att jag arbetar 40 timmar i veckan? Jag bryr mig som sagt inte om att få arbeta på en hot-shot byrå. Jag vill arbeta som advokat, processa i olika ärenden, få bära slips och helt enkelt vara advokat fullt ut.

Jag har mycket sidomeriter, alltså i form av rätt bra extrajobb vid sidan av studierna.

Jag vill bara inte att mitt hopp om att bli advokat ska släckas ut och jag vill heller inte att lågan endast kan brinna kvar om det innebär att jag måste slita röven av mig omänskligt mycket - då är det helt enkelt inte värt det. Med att slita häcken av mig menar jag att exempelvis få arbeta 60-70 timmar i veckan och vad mer man hör om jurister gör.

Jag är i samma sits som dig TS, har sämre betyg, tycker att man får ta de jobb man får och jobba sig uppåt. I mitt fall dock så har jag inte varit lat, utan har ett funktionshinder som inte syns på mig och har svårt att skriva tentor på tid. Pm och allt annat är jag bra på så jag kan ju och många tror därför att jag har toppbetyg vilket inte stämmer. 

Jag tänker inte ta betalt per timme. Jag ska ha månadslön. Sedan ifrågasätter jag att jag skulle vara lat endast för att jag är villig att arbeta 40 timmar. Det säger inte att jag är ineffektiv under 40 timmar, tvärtom, jag jobbar när jag jobbar.

Jag tänker inte ta betalt per timme. Jag ska ha månadslön. Sedan ifrågasätter jag att jag skulle vara lat endast för att jag är villig att arbeta 40 timmar. Det säger inte att jag är ineffektiv under 40 timmar, tvärtom, jag jobbar när jag jobbar.

Alltså jag ser ju ändå allvarligt på arbetsuppgifterna och lämnar ingenting oavslutat, men jag tänker inte heller låta mig drivas in i väggen eftersom att jag också besitter sådana egenskaper som lätt kan utnyttjas av arbetsgivare. Jag vill som utgångspunkt jobba 40 timmar i veckan och där jag också gör det under veckor med mindre arbetsbörda eller där byrån lyckas vara mer effektiv.

Är det så svårt och tufft att vara offentlig försvarare och målsägandebiträde då annars? Det är den typen av uppgifter jag skulle föredra, särskilt målsägandebiträde eftersom att det ändå är civilrättsligt och vilket jag gillar och det kostym med slips är klädkod.

Otur, så som du hade är det väl klart att många har under någon tenta på 4,5 år men man kan inte skylla på otur om man misslyckas på de flesta tentorna under flera års tid. Då tror jag snarare att det beror på att man har en dålig studieteknik eller att man har slappat för mycket under kursen.

För allvarligt talat är det inte så svårt att få bra betyg på juristlinjen. Jag var ensamstående mamma och arbetade extra vid sidan av studierna ändå fick jag så pass bra betyg att jag kunde sitta ting i Stockholm. Det berodde inte på att jag var bättre än andra men jag var effektiv och hade en bra studieteknik.

I ts fall tror jag att det är bra att jobba med attityden för att ha en arrogant attityd där man skyller dåliga resultat på otur är inte hållbart i arbetslivet som yrkesverksam jurist.

När jag läste på juristlinjen fick dyslektiker särskilt stöd i form av anteckningshjälp samt möjligheten att skriva tentor på dator i enrum men obegränsad tid. Om man trots dem hjälpmedlen har svårt att klara av utbildningen tror jag tyvärr att man har svårt att klara av yrkeslivet eftersom många jurister debiterar per arbetstimme och jag tror inte att många klienter är beredda att betala extra bara för att stötta en dyslektisk jurist. Eftersom juridik handlar mycket om det skrivna ordet är det kanske inte rätt utbildning för en dyslektiker på samma sätt som en person med kalkyli kanske inte bör välja arbeten med siffror i första hand. Men det är bara min personliga åsikt.

Jag vet inte riktigt vart du vill komma? Menar du att ts är odiagnosticerad dyslektiker eller på vilket sätt är dyslexi, utredd eller outredd, relevant i denna tråd?

Haft flera klienter under studietiden i samband med jobb, alla är mycket nöjda då deras juridiska problem tog sikte på att lösa annat än tentafrågor.