Jurist med värdelösa betyg, vad kan jag göra?

Alltså jag ser ju ändå allvarligt på arbetsuppgifterna och lämnar ingenting oavslutat, men jag tänker inte heller låta mig drivas in i väggen eftersom att jag också besitter sådana egenskaper som lätt kan utnyttjas av arbetsgivare. Jag vill som utgångspunkt jobba 40 timmar i veckan och där jag också gör det under veckor med mindre arbetsbörda eller där byrån lyckas vara mer effektiv.

Är det så svårt och tufft att vara offentlig försvarare och målsägandebiträde då annars? Det är den typen av uppgifter jag skulle föredra, särskilt målsägandebiträde eftersom att det ändå är civilrättsligt och vilket jag gillar och det kostym med slips är klädkod.

Som en tidigare skribent redan konstaterat så drivs skadeståndsanspråket inom ramen för brottmålsprocessen. Detta innebär inte att den materiella rätten övergår till att blir straffrättslig när den de facto är civilrättslig.

När det kommer till den formella rätten framgår av RB 22:1 1 men. att enskilt anspråk (skadestånd) i anledning av brott må föras i samband med åtal för brottet och av 22:2 att, för det fallet anspråket hör grundas på brott som hör under allmänt åtal, åklagaren på målsägandes begäran är skyldig att i samband med åtalet utföra även målsägandens talan. Av 22:1 2 men. framgår att upptages ej anspråket i samband med åtalet, skall talan föras i den för tvistemål stadgade ordningen.

Det handlar alltså om en kumulation i ett brottmål som åberopas av målsägande och som hanteras materiellt med civilrätt inom ramen för tvistemålsregler:

"Den som har blivit utsatt för ett brott kan begära ersättning av gärningsmannen, exempelvis för en uppkommen skada. Talan om ersättning kan föras i formen av ett vanligt tvistemål. Det finns dock ofta en möjlighet för den drabbade att begära ersättning av den tilltalade i samband med åtalet för brottet (talan om enskilt anspråk) utan att väcka någon särskild talan genom en stämningsansökan.

Målsägande är den mot vilken ett brott är begånget eller den som har blivit förnärmad eller lidit skada av brottet (20:8 RB, se vidare Peter Fitger, Rättegångsbalken del 2, s. 20:40 ff.).

En förutsättning för att talan om enskilt anspråk ska kunna föras i samband med åtalet är bl.a. att det är fråga om anspråk "i anledning av brottet" (22:1 RB). Detta innebär i princip att det enskilda anspråket måste ha ett visst samband med det påstådda brottet. Anspråket behöver dock inte helt grunda sig på åklagarens gärningsbeskrivning. Om det erforderliga sambandet saknas kan rätten avvisa målsägandens talan och hänvisa målsäganden till att väcka en särskild talan genom en stämningsansökan mot den tilltalade (se vidare Peter Fitger, Rättegångsbalken del 2, s. 20:5 ff.).

I allmänhet har åklagaren redan under förundersökningen blivit ombedd av målsäganden att föra dennes talan i samband med åtalet (22:2 RB). En gemensam handläggning med åtalet är i de flesta fall till fördel inte bara för målsäganden och den tilltalade utan även för domstolen med tanke på resurserna i allmänhet. Dessutom blir handläggningen ofta snabbare.

Om det enskilda anspråket grundas på ett brott som hör till allmänt åtal, är åklagaren skyldig att på målsägandens begäran i samband med åtalet förbereda och utföra målsägandens talan. Som en förutsättning gäller dock att detta kan ske utan väsentlig olägenhet och målsägandens anspråk inte är uppenbart obefogat (22:2 RB). I allmänhet brukar åklagaren inte föra målsägandens talan om frågan om det enskilda anspråket är svårbedömd eller skulle kräva orimligt mycket resurser i förhållande till ansvarsdelen (se vidare Peter Fitger, Rättegångsbalken del 2 s. 20:12 ff.).

Som regel anmäler målsäganden redan under förundersökningen att han vill att hans talan om enskilt anspråk ska föras av åklagaren i samband med åtalet (22:2 RB). I ett sådant fall framgår det enskilda anspråket av stämningsansökan. Någon fullmakt för åklagaren behövs inte och åklagaren anses inte som ombud i egentlig mening. Målsäganden kan dock föra sin talan genom ett särskilt ombud (se 12:1-10 RB).

Det förekommer ofta att målsäganden, sedan stämning utfärdats och kallelser utfärdats till huvudförhandlingen, ger in en handling direkt till tingsrätten med yrkanden om olika slag av ersättning. Oftast använder sig målsäganden av en blankett som åklagaren skickat ut under förundersökningen. Handlingen bör delges den tilltalade (en kopia skickas till en eventuell försvarare) med ett föreläggande att yttra sig över det enskilda anspråket inom viss tid alternativt senast vid huvudförhandlingen.

Eftersom åklagaren i princip är skyldig att föra målsägandens talan kan det ofta vara lämpligt, om målsäganden på ett senare stadium framställer sina yrkanden genom en särskild handling, att rätten kontaktar åklagaren för att höra efter om denne är beredd att föra målsägandens talan. Rätten bör, om det råder minsta osäkerhet i frågan, förvissa sig om en målsägande företräds av åklagaren eller inte.

Om åklagaren inte vill föra målsägandens talan får målsäganden föreläggas att själv föra sin talan vid huvudförhandlingen och kallas till denna. Målsäganden kan också uppmanas att ge in kopior av kvitton och andra handlingar för att styrka sitt krav. Det är angeläget att rätten inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet bistår målsäganden med upplysningar (jfr prop. 1987/88:1, s. 14).

Åklagaren ska i stämningsansökningen lämna uppgift om målsäganden om sådan finns och om åklagaren för målsägandens talan om enskilt anspråk (45:4 RB, jfr avsnitt 3.2)."

www.dvhandbok.domstol.se/brottmal/avsnitt%2003.htm#_Toc228608865

Förstår inte vad du försöker poängtera. Jag har alltid sagt att skadeståndsfrågan, oberoende vilka processuella regler som gäller, är, de facto, civilrättslig.

Att skadeståndsfrågan tas upp i samband med en brottmålsprocess och därmed kumuleras med detta, förändrar inte den materiella rätten.

Att man svarar fel på tentafrågan, tja - rent konkret. Eller att man inte svarat på det sätt som examinatorn hade önskat, med de teoretiska resonemang som man var ute efter. Det är inte direkt matematik vi pratar om - ibland finns inget tydligt rätt och fel. Sedan speglar tentafrågorna inte hela spektrat av aktuella frågeställningar, så visst kan man lyckas bättre om just de områden som man är lite starkare på kommer på tentan (jodå, alla är svaga på vissa områden beroende på var man lagt fokus studiemässigt). Att man lyckas dåligt kan också bero på felaktig teknik, dåliga nerver eller att man mår dåligt under tentan. Jag minns särskilt en tenta där jag hivade i mig en jäkla massa Dextrozol (fail!). Mådde inte kanon mot slutet när jag skulle ögna igenom mina svar och det blev B på den kursen för mig. Klantigt. Detta var under första året..

Jag håller med dig om att det kan hända enskilda tentor, men inte genomgående.

Grattis till goda studieresultat! Kom dock ihåg att alla har olika förutsättningar (och du låter möjligen lite präktig). Många får faktiskt kämpa för att få bra betyg oavsett driv, målmedvetenhet och effektivitet. Juristlinjen med dess upplägg kanske passade dig väl? Jag tyckte att juristlinjen var ganska trist och känner att det är något helt annat att arbeta som jurist (än att studera till att bli en).

Själv hade jag en ganska avslappnad attityd. Jag såg inte nyttan med att sitta ting för min del och hade det inte som ett mål. Jag anser generellt att tingsplatserna bör öronmärkas för de som vill bli just domare, åklagare eller kronofogde (eller i annat fall efter behov) och inte för rent meritsamlande som en del ägnar sig åt. Jag var inte imponerad av betygshetsen och tyckte att de som kom och köade utanför amanuensensrum för att granska rättningen av sina tentor var ganska skitnödiga. Påstår eller antar inte att just du var en av dem, men de som deltog i betygshetsen var ofta ganska full of themselves.

Vad gäller TS attityd håller jag med dig. Ett lite mer flexibelt förhållningssätt skulle nog inte skada.

Eller att man har dyslexi som man inte fått rätt hjälpmedel för.

Hade rätt många omtentor när jag läste till ssk (har dyslexi) men klarade omtentorna med oftast VG, några G.

Det finns ju även dyslektiker som inte har någon utredning och de får oftast inte den hjälp de behöver.

Själv hade jag förutom antekningshjälp och talböcker vilket inte jag behövde så hade jag 2h extra på proven och fick inte skriva de på datorn. Det hade förvisso inte gått på datorn eftersom det är endel måla och fylla i bilder etc.

Haft flera klienter under studietiden i samband med jobb, alla är mycket nöjda då deras juridiska problem tog sikte på att lösa annat än tentafrågor.

Vilket märkligt svar. Det verkar mer och mer som om frågan om attityd är ett större problem än betyg. Jag hjälpte också folk med mindre saker under studietiden, men kallade dem knappast för "klienter" och höll en ödmjuk inställning för att jag var student, att jag hade begränsad insikt och erfarenhet, friskrev mig därför från ansvar. Ju mer man lär sig om juridik, desto mer inser man vidden av ödmjukhet. När du går ut i arbetslivet bör du se de första åren som absoluta läroår, ta dig an de uppgifter du får utan att rynka på näsan och lita till att de som jobbat längre än du faktiskt har mer kunskap än du.

Det finns nästan inget värre än nykläckta ungtuppar med hävdelsebehov. Din långa utläggning ovan om civilmål/brottmål upplevde jag som en onödigt lång utläggning om en detaljfråga och det ropade "nu hävdar jag min kunskap". Lugna dig. Rapa in lagrum och lagkommentarer så fort någon petar på dig. Du måste inte hävda någonting. Du är student och sedan junior jurist ett tag.

Jag är senior jurist och även jag får tänka likadant. Som sagt, ju mer man lär sig om juridik...