Harmagedon skrev 2015-12-08 21:07:20 följande:
Jag känner igen det där. Jag har ett barn som väcker funderingar. Hon har många väldigt starka sidor och en fröjd att vara med för det mesta. Men likväl så är allt jag får höra från förskolan om hennes "misslyckanden". Det är ju för att de vill hjälpa till och på något vis vägleda. Men ibland vill jag bara gråta och be dem hålla tyst!
Jag har ett till barn. Lika kompetent som sin syster men utan de extra festures hon är utrustad med. Om hans dagar får jag bara höra solskenshistorier och får idel beröm för vår uppfostran.
Orättvisa blir så tydlig när man har två så lika men ändå så olika barn. Den ena så lätt att tycka om och den andra så svår att förstå. Den ena får jag beröm för att han är så duktig på att rita. Den andra får jag skäll för att hon hellre ritar än leker frisersalong med de andra flickorna. Vad ska man svara? Jag ler och säger att det är sånna de är...
Misslyckanden, hur kan man använda det ordet på förskolan??? Jag blir arg när jag laser det du skriver.
Det gjorde min sons förskollärare också, hon ville hjälpa honom att inte misslyckas. Enligt henne , så "misslyckades" min fyraåring hela tiden.... Han klarade inte av att ta sig in i grupper och lek på rätt sätt. Han var dålig på att byta fokus snabbt när fröknarna sa till, om han var engagerad i något ville han fortsätta med det. Jag blir arg när jag tanker på det. Förskolan försökte få det till att det var något fel på min son, vi skulle "uppfostra" honom mer hemma så att han blev följsam och som alla andra barn. Vår son går idag på högstadiet och får nu toppenbetyg. Han har fyra nära vänner, han är känslig och mycket begåvad. Är förskolans mål att alla skall vara lika och passa in i mallen? Vissa barn är senare i utvecklingen, vissa barn är annorlunda på olika sätt. Ordet MISSLYCKANDE borde inte få användas om barn på förskola. De enda som kan misslyckas där är de vuxna.
Min dotter med språkstörningen uppmärksammades tyvärr inte alls på förskolan, hon fick diagnosen först när hon började skolan och fröken inte förstod vad hon sa. På förskolan fick hon bara beröm för hon var så lättsam och lätt att ha och göra med. I varenda utvecklingssamtal som finns dokumenterade så star det beröm, ingentin om att hon inte kunde tala rent och uttrycka sig. För oss blev det en chock när hon började skolan.
Är idag mycket besviken och ledsen att jag valde en förskola till mina barn, hade velat haft en dagbarnvårdare som kanske hade hunnit se och lära känna mina barn som de fantastiska individer de är. Tror inte alls på pedagogiken i förskolan. Vi hade ändå en mycket väl ansedd förskola med jättefina lokaler och Reggio Emilia pedagogik.
