Behöver hjälp med att förstå mig på känslor och ageranden vid otrohet

Intressanta frågeställningar. Puffar och hoppas någon vågar svara.

Jag träffade min nuvarande partner på jobbet. Vi hade båda lite struliga relationer till våra respektive, började flirta och startade en affär. Tanken var att det bara skulle vara sexuellt, men ganska snabbt upptäckte vi att vi båda var väldigt kära i varandra och när vi väl låg med varandra första gången så visste vi nog att det inte bara var sex. Vi träffades i smyg på jobbet, på gymmet och hemma hos honom när hans dåvarande var bortrest.

Jag gjorde slut med min sambo efter ett par veckor, mest för att jag ville utforska min relation till den nya personen. Förmodligen hade jag letat efter en väg ut, då jag visste att det förhållandet inte var bra för mig, och så kom den här nya in vid precis rätt tillfälle.

Att göra slut var väldigt svårt, även om jag visste att det var rätt, och ångesten gnagde i mig ett bra tag efteråt. Jag önskar fortfarande att vi hade skött det hela på ett bättre sätt, men gjort är gjort och mitt ex har arbetat sig igenom det.

Jag vet att vår affär inte var långlivad och förmodligen inte så typisk, men det var ändå en affär (med allt smusslande och all ångest som tillhör). Det jobbigaste var nog ändå när jag inte visste vem/vad jag skulle välja. Ett tag ville jag ha både den nya och den dåvarande, och det var läskigt att lämna ett 10-årigt förhållande "bara så där". Jag velade en hel del, jag visste ju vad jag lämnade men jag hade ingen aning om vad jag gick till.

Nu har det visat sig att det var för det bästa. Jag kan fortfarande sakna mitt ex, men det är bara vänskapen jag saknar. Vi har pratat ett par gånger sedan det tog slut och hen verkar ha byggt upp en bra tillvaro för sig själv och är även genuint glad för min skull då jag har fått barn och köpt hus med min nya.

Tack snälla att du tog dig tid att svara, J, det är precis den här typen av berättelse jag var ute efter, där du förklarar dina tankar och beslut. Det hjälper verkligen, hjälper mig att förstå lite bättre vad som händer i min situation.

Jag är glad att höra att det har gått bra för alla inblandade och att det var rätt beslut från din sida. :)

Får jag ställa en följdfråga? Det är förstås frivilligt att svara... Hade du och din nuvarande partner pratat om att starta en relation tillsammans innan du bröt upp eller hade du brutit upp oavsett? Dvs visste du att ni skulle testa att skapa ett liv tillsammans eller insåg du någonstans att du behövde ta dig ur din gamla relation oavsett hur det skulle bli med den nya mannen?

Vi hade inte pratat om det så jag VISSTE inget, men jag tyckte att det kändes så. Jag ville se vad som kunde ske med den nya. Förmodligen hade jag inte gjort slut ifall jag inte hade träffat nån annan, även om jag sedan länge insett att mitt dåvarande förhållande inte var bra för mig. Som jag skrev i mitt förra inlägg så blev min nuvarande partner en anledning att lämna ett destruktivt förhållande (inget ont om mitt ex, vi var bara dåliga för varandra).

Ni som har haft eller har en relation vid sidan av, hur länge har ni haft den?
Jag hade en affär under ett års tid.

Är det sexet som lockar, eller har ni även känslor för personen i övrigt?
Den andra kvinnan är min själsfrände, hade livet sett annorlunda ut hade jag till 100% valt att leva med henne. Men helt klart var det oerhört nervkittlande och en ny erfarenhet för mig att ha en så spännande sexuell relation.

Letade ni efter någon älskare, eller fanns tanken på att hitta något nytt eller göra slut med er partner redan innan ni träffade er älskare/älskarinna, eller kom attraktionen/förälskelsen som en överraskning för er?
Jag var hemligt förälskad i min älskarinna långt innan vi inledde en relation, försökte ta kontakt med henne flera år innan så när hon äntligen nappade blev jag helt till mig, som ett barn på julafton. Rent sexuellt hade jag försökt lägga in en stöt hos en granne tidigare när sambon va bortrest men fick ingen napp.

Ni som haft en relation vid sidan av som tagit slut, vad är anledningen till att den tog slut (och hur länge sågs ni innan den tog slut)? Avtog intresset bara? Eller blev det för knepigt? Eller avslutade ni av andra skäl?
Tror det blev för känslomässigt jobbigt för henne...

Hur resonerade ni med er själva? Hur rättfärdigade ni otroheten för er själva och ert samvete? Hade ni dåligt samvete mot er partner och gjorde det att ni periodvis var trogna för att sedan återgå till älskaren/älskarinnan?
Jag har väldigt lätt för att undertrycka känslor så försökte väl inte tänka alls på de där.. men hade mina misstankar om att min tjej vart otrogen tidigare så kände väl att jag hade en till godo.. hade aldrig dåligt samvete... vi hade daglig kontakt hela tiden (och har fortfarande) och knullade nån gång i veckan...

Har ni varit otrogna även vid andra tillfällen? Dvs varit otrogna med och/eller mot andra personer?
Jag har vart otrogen enstaka gånger i mina tidigare förhållanden.

Höll ni er till en älskare/älskarinna eller hade ni flera vid sidan av? Eller bytte ni ut en älskarinna mot en annan?
Hade fullt upp med att hinna med att träffa en älskarinnan och hon tillfredsställde allt mina behov till 110% så behövde ingen annan..

Funderade ni på att lämna er partner? Eller ville ni vara kvar i den officiella relationen från första början? I så fall varför? Var det bara pga barnen eller var det tex så att ni fick olika saker av respektive relation och uppskattade båda?
Visste från början att jag inte vill lämna på grund av att de finns barn med i bilden.

Tjafsade ni i relationen vid sidan av? Gjorde ni slut och blev ihop igen? Var det himlastormande varje gång ni sågs eller blev det till en vardag det också, där man ibland tyckte att det var lite slentrian och ibland kanske träffades mer sällan?
De va helt himlastormande underbart och spännande varje gång!! Slentrian.. nej absolut inte!! Hade olika sex varje gång, vågade experimentera mycket mer än i min fasta relation.. Man är ju inte på varann hela tiden så finns inte så mycket utrymme för bråk å tjafs.

Var ni helt öppna med er älskare/älskarinna eller vågade ni inte riktigt säga allt ni kände av rädsla för hur det skulle tas emot (t ex av rädsla att vilja mer än vad älskaren/älskarinnan var beredd att ge, som att man tex ville tillbringa en hel nätt tillsammans eller vad som helst)
Vi va 100% öppna mot varandra med va vi ville, till slut ville hon lite mer än mig å då fick vi avsluta för allas bästa. Vi planerade faktiskt en natt ihop innan men vi hann inte
Har någon vetat om er affär? Eller har ni hållit det helt och hållet för er själva?
Hur ofta sågs ni, hur ofta hördes ni? Gjorde ni även annat än att ha sex? T ex gå på restaurang, träna, äta mm?
På hennes sida visste alla om det.. kunde ses 1-2 ggr i veckan, ibland bara för en timmes mys i sängen men fanns de mer tid umgicks vi hemma hos henne, blir svårt att hitta på saker när man inte kan ses ihop på stan men hemkörd pizza, filmer, fika, m.m...bara sitta i timmar å tjöta...  vi kunde ha hela dagar för oss själva ibland när vi hade extra flyt.. planerade att komma iväg på tumanhand till nån annan stad och tillbringa mer tid ihop... ibland sågs vi i smyg på stan utan att prata bara att vi ville få en skymt av varandra, som jag skrev innan hade vi daglig kontakt och har fortfarande...

Och framför allt: Kostar det inte en massa energi? Har det varit (eller är) det värt det eller är de positiva effekterna bara kortvariga - men i det långa loppet mår man skit?
Är inte typen som mår dåligt.. är tacksam för den tiden jag fick ihop med min älskarinna... kan jag leva på i årtionden för de gav mig så mycket positivt.. även om jag saknar henne...

Är mitt uppe i det....
Har varit otrogen och valt att lämna min nuvarande relation. Han är fortfarande otrogen. Jag älskar honom och vill ha honom oavsett hur han väljer att göra med sin fru. Vi har inte pratat om det utan jag låter det vara upp till honom. Det är otroligt hett när vi ses och chattar... aldrig slentrian. Har hållit på ca 4 månader. Det tar mycket energi, men man känner sig mer levande.

Jag har haft två långa relationer på sidan av mitt förhållande. Det har inte gått så bra och jag tror att det är för att båda älskarna varit singelmän. Hade de också varit i förhållanden hade det nog gått mycket bättre.

Ni som har haft eller har en relation vid sidan av, hur länge har ni haft den?
Den ena varade i tre år, den andra i två år. Har haft min "ordinarie" relation i ca 15 år.

Är det sexet som lockar, eller har ni även känslor för personen i övrigt?
Jag var väldigt kär i båda men sexet var också väldigt bra. Vi var otroligt samspelta. 

Letade ni efter någon älskare, eller fanns tanken på att hitta något nytt eller göra slut med er partner redan innan ni träffade er älskare/älskarinna, eller kom attraktionen/förälskelsen som en överraskning för er?
Jagletade inte direkt med den första men jag hade det inte så bra i min relation så jag var öppen för tanken. Andra gången så letade jag aktivt. Dock var tanken att det skulle bli bara sex, känslorna kom som en överraskning.

Ni som haft en relation vid sidan av som tagit slut, vad är anledningen till att den tog slut (och hur länge sågs ni innan den tog slut)? Avtog intresset bara? Eller blev det för knepigt? Eller avslutade ni av andra skäl?
Den första tog slut eftersom han inte längre ville vara på sidan av och för att han trodde att ett liv med mig skulle bli för komplicerat om vi blev tillsammans på riktigt eftersom våra livsstilar var ganska olika. Den andra tog också slut för att han inte ville vara på sidan av. Jag var jättekär båda gånger de gjorde slut med mig och det var otroligt jobbigt.

Hur resonerade ni med er själva? Hur rättfärdigade ni otroheten för er själva och ert samvete?
Jag kunde inte rättfärdiga det. Jag tänkte i början att "det är bara en kyss, inget stort, vi har ju inte haft sex". Sedan hade vi sex och jag tänkte "aldrig mer. Jag har varit otrogen men nu har jag slutat" men det blev som en drog och jag blev förälskad. Till slut så handlade allting om att dölja det för min pojkvän, flera lager av lögner och jag hade inte tid att tänka på de moraliska aspekterna. Tror att jag förträngde dem till stor del.

Hade ni dåligt samvete mot er partner och gjorde det att ni periodvis var trogna för att sedan återgå till älskaren/älskarinnan?
Ja jag försökte avbryta med båda flera gånger.

Har ni varit otrogna även vid andra tillfällen? Dvs varit otrogna med och/eller mot andra personer?
Jag har haft ett ons också, men det var ett misstag. Jag blev för full och hamnade i säng med en bekant. Ångrade det massor dagen efter och vi har inte setts igen efter det.

Höll ni er till en älskare/älskarinna eller hade ni flera vid sidan av? Eller bytte ni ut en älskarinna mot en annan?
Jag höll mig till en. Det gick en ganska lång period emellan de två.

Funderade ni på att lämna er partner? Eller ville ni vara kvar i den officiella relationen från första början? I så fall varför? Var det bara pga barnen eller var det tex så att ni fick olika saker av respektive relation och uppskattade båda?
Det var både och. Jag har funderat på att lämna många gånger men vi känner varandra så bra och det finns en stor trygghet i vår relation. Det är som att jag behöver både och. Tryggheten och den intellektuella stimulansen hos min pojkvän men spänningen och sexet hos min älskare. Jag har inte kunnat lämna för att jag inte vet vad som är viktigast för mig.

Tjafsade ni i relationen vid sidan av? Gjorde ni slut och blev ihop igen? Var det himlastormande varje gång ni sågs eller blev det till en vardag det också, där man ibland tyckte att det var lite slentrian och ibland kanske träffades mer sällan?
Ja det var tjafs ibland. De tyckte att jag lade för lite tid på dem och ifrågasatte det. De ville att jag skulle lämna min pojkvän. Jag vågade inte säga till dem när jag tex gick ut och åt på romantisk restaurang med min pojkvän så jag ljög för dem också på många sätt. Vi gjorde slut och blev ihop igen flera gånger. Det blev dock aldrig vardag utan var ganska himlastormande hela tiden.

Var ni helt öppna med er älskare/älskarinna eller vågade ni inte riktigt säga allt ni kände av rädsla för hur det skulle tas emot (t ex av rädsla att vilja mer än vad älskaren/älskarinnan var beredd att ge, som att man tex ville tillbringa en hel nätt tillsammans eller vad som helst)
Jag berättade allt om vad jag kände och de kände likadant tillbaka. Men jag var inte ärlig med vad jag kände för min pojkvän. De var också svartsjuka. De ville ha mer än jag kunde ge.

Har någon vetat om er affär? Eller har ni hållit det helt och hållet för er själva?
Jag har berättat för vissa väninnor men tonat ner det väldigt mycket. Tex kunde jag berätta att jag var förälskad och att vi setts och fikat, men har inte berättat så mycket om den fysiska otroheten.

Hur ofta sågs ni, hur ofta hördes ni? Gjorde ni även annat än att ha sex? T ex gå på restaurang, träna, äta mm?
Ja vi gjorde en massa annat. Det började med enbart sex men efter en månad ungefär så blev vi kära och då var det allt som fester, träning, laga middag ihop, mysa framför film, bio, restaurang etc. Som ett riktigt förhållande. Vi sågs någon gång i veckan.

Och framför allt: Kostar det inte en massa energi? Har det varit (eller är) det värt det eller är de positiva effekterna bara kortvariga - men i det långa loppet mår man skit?
Det kostar jättemycket energi. Inte så mycket i början när älskaren är ny och inte ställer några krav utan man kan ses när det passar en själv. Men med tiden när känslor kommer och det ställs krav och båda blir misstänksamma, då är det jättejobbigt. Det rekommenderar jag inte för det bryter ner en inifrån. Men jag tror att om den andra också är i förhållande så kanske aldrig den jobbiga fasen kommer.

Är det sexet som lockar, eller har ni även känslor för personen i övrigt?
Bara sex.

Letade ni efter någon älskare, eller fanns tanken på att hitta något nytt eller göra slut med er partner redan innan ni träffade er älskare/älskarinna, eller kom attraktionen/förälskelsen som en överraskning för er?
Letade, hade bestämt att "vara otrogen".

Ni som haft en relation vid sidan av som tagit slut, vad är anledningen till att den tog slut (och hur länge sågs ni innan den tog slut)? Avtog intresset bara? Eller blev det för knepigt? Eller avslutade ni av andra skäl?
"Relationen" varade runt två år, trots att mitt intresse egentligen var slut efter ca 2-3 månader. Lyckades ändå inte ta mig ur. H*n låg på som en iller. Till sist blev h*n avslöjad, men inte vem jag var.
Hur resonerade ni med er själva? Hur rättfärdigade ni otroheten för er själva och ert samvete? Hade ni dåligt samvete mot er partner och gjorde det att ni periodvis var trogna för att sedan återgå till älskaren/älskarinnan?
Resonerade inte alls, bara förnekade och förträngde. Dåligt samvete men ffa liksom tom och död invärtes.

Har ni varit otrogna även vid andra tillfällen? Dvs varit otrogna med och/eller mot andra personer?
Ja, på ung samma sätt. Men de har dragit sig ur när de, rätt snabbt, fattat att de verkligen inte betydde ett enda dugg för mig.

Höll ni er till en älskare/älskarinna eller hade ni flera vid sidan av? Eller bytte ni ut en älskarinna mot en annan?
Fantiserade om att någon annan, typ komis, skulle ha tagit hens plats vid träffarna... Men orkade verkligen inte rådda till det själv.

Funderade ni på att lämna er partner? Eller ville ni vara kvar i den officiella relationen från första början? I så fall varför? Var det bara pga barnen eller var det tex så att ni fick olika saker av respektive relation och uppskattade båda?
Aldrig en sekund, jag både älskar och åtrår min partner mer än någon annan. Jag uppskattade aldrig den andra personen i sig, mer än möjligen till viss del precis i början.

Tjafsade ni i relationen vid sidan av? Gjorde ni slut och blev ihop igen? Var det himlastormande varje gång ni sågs eller blev det till en vardag det också, där man ibland tyckte att det var lite slentrian och ibland kanske träffades mer sällan?
H*n tjafsade en del, men det gick också över eftersom jag aldrig gick i svaromål. Det var aldrig himlastormande, men visst bjöd jag till lite mer i början. Sen blev det som att gå och skita. Det var hela tiden så att planerandet, chattandet etc var mer upphetsande än själva träffarna som aldrig var längre än en timme och blev allt kortare.
Jag gjorde slut en gång i början, då jag verkligen fått nog, men övermannades av den ångest för vad jag gjort, samt h*ns maniska enträgenhet, att jag gick in i det igen som ett fegt och patetiskt jävla offerlamm.

Var ni helt öppna med er älskare/älskarinna eller vågade ni inte riktigt säga allt ni kände av rädsla för hur det skulle tas emot (t ex av rädsla att vilja mer än vad älskaren/älskarinnan var beredd att ge, som att man tex ville tillbringa en hel nätt tillsammans eller vad som helst)
Verkligen inte helt öppen. Litade aldrig på hen och inbillade mig snarast att h*n var galen i mig. Varför skulle h*n annars ligga på så hysteriskt?! Men jag sa hela tiden att jag älskade min partner, vilket kanske inte lät så trovärdigt men var helt sant.
Har någon vetat om er affär? Eller har ni hållit det helt och hållet för er själva?
Jag pratade inte med en enda människa, h*n åtminstone med en kompis vars lägenhet vi lånade mycket.

Hur ofta sågs ni, hur ofta hördes ni? Gjorde ni även annat än att ha sex? T ex gå på restaurang, träna, äta mm?
H*n hörde av sig via MSN i stort sett varje dag, men inte helger efter att jag sagt ifrån. Sågs en gång i veckan eller varannan, typ.

Och framför allt: Kostar det inte en massa energi? Har det varit (eller är) det värt det eller är de positiva effekterna bara kortvariga - men i det långa loppet mår man skit?
Jo, det kostar för mycket. Värsta tiden i mitt liv. De positiva effekterna - man kände sig så superior och eftertraktad - var väldigt kortvariga. Sen var det skit, ingenting var roligt längre. Jag förmådde bara inte göra slut på det, själva hemligheten var så hemsk och äcklig att jag bara inte klarade av att göra annat än bara åka med och hoppas att h*n skulle tröttna eller bara försvinna. Vid avslöjandet kände jag först skadeglädje - där fick du - sedan lättnad - äntligen fri - och sen skräck, för vad jag gjort och att min partner skulle få veta.

#0

Ni som har haft eller har en relation vid sidan av, hur länge har ni haft den?
ca ett år. nu slut

Är det sexet som lockar, eller har ni även känslor för personen i övrigt?
Sexet

Letade ni efter någon älskare, eller fanns tanken på att hitta något nytt eller göra slut med er partner redan innan ni träffade er älskare/älskarinna, eller kom attraktionen/förälskelsen som en överraskning för er?
Letade efter en älskarinna.

Ni som haft en relation vid sidan av som tagit slut, vad är anledningen till att den tog slut (och hur länge sågs ni innan den tog slut)? Avtog intresset bara? Eller blev det för knepigt? Eller avslutade ni av andra skäl?
Intresset avtog gemensamt. Sen gnagde en skuldkänsla obehagligt. Inte för att jag var rädd att bli påkommen, utan snarare att jag gjorde ett normbrott.

Hur resonerade ni med er själva? Hur rättfärdigade ni otroheten för er själva och ert samvete? Hade ni dåligt samvete mot er partner och gjorde det att ni periodvis var trogna för att sedan återgå till älskaren/älskarinnan?
Sex är viktigt. Bra sex är himmelskt. Att få utforska en kvinnas kropp, smaker och dofter är livsomstörtande. Det ger en mening med livet - på ett plan.

Har ni varit otrogna även vid andra tillfällen? Dvs varit otrogna med och/eller mot andra personer?
Ja

Höll ni er till en älskare/älskarinna eller hade ni flera vid sidan av? Eller bytte ni ut en älskarinna mot en annan?
Det var flera år emellan.

Funderade ni på att lämna er partner? Eller ville ni vara kvar i den officiella relationen från första början? I så fall varför? Var det bara pga barnen eller var det tex så att ni fick olika saker av respektive relation och uppskattade båda?
Jag funderade, men inte så mycket.

Tjafsade ni i relationen vid sidan av? Gjorde ni slut och blev ihop igen?
Vi tjafsade så som man gör efter ett långt äktenskap.

Var det himlastormande varje gång ni sågs eller blev det till en vardag det också, där man ibland tyckte att det var lite slentrian och ibland kanske träffades mer sällan?
Det gled kanske över till slentrian. 

Var ni helt öppna med er älskare/älskarinna eller vågade ni inte riktigt säga allt ni kände av rädsla för hur det skulle tas emot (t ex av rädsla att vilja mer än vad älskaren/älskarinnan var beredd att ge, som att man tex ville tillbringa en hel nätt tillsammans eller vad som helst)

Har någon vetat om er affär? Eller har ni hållit det helt och hållet för er själva?
Ingen vet om det. DET vore en riktig otrohet i min värld.

Hur ofta sågs ni, hur ofta hördes ni? Gjorde ni även annat än att ha sex? T ex gå på restaurang, träna, äta mm?
Vi träffades på neutral plats och ägnade sig åt varandra. Mat var sekundärt.

Och framför allt: Kostar det inte en massa energi? Har det varit (eller är) det värt det eller är de positiva effekterna bara kortvariga - men i det långa loppet mår man skit?
Det är helt fantastiskt att ha skönt sex. Även om orgasmen känns ovidkommande. Men spänningen, bekräftelsen, skratten och livsglädjen är alla värda. Min partner hemmavid fick del av den då mina äventyr även väckte upp min sexdrift där.
Helt klart värt det. 

Både fascinerande och skrämmande att se hur sjukt otrogna människor resonerar

Men det ÄR ju sjukt, och är det inte det från början så blir det sjukt, vartefter dubbelspelet eskalerar. Det är inte mänskligt att bedra någon på det sättet.

Ja, jag tycker det är obegripligt hur kallblodigt och empatilöst man resonerar, som om ens partner vore nån slags insekt som man kan göra som man vill med, utan värde. En sån bottenlös egoism som är helt omänsklig.

Tja, så endimensionellt kan du ju välja att betrakta dina medmänniskor om det får dig att känna dig bättre. Lite konstigt dock att du får det till att det är den ordinarie partnern i det här sammanhanget som i första hand skulle betraktas som objekt/insekt?!

Kalla det endimentionellt eller vad du vill men det är precis så det verkar vara när man läser. Man leker metodiskt och iskallt med någon annans liv som det behagar en för att man själv ska få uppleva sina kickar.

Vem annars skulle det vara som är objekt/insekt? Den ordinarie partnern är den enda i sammanhanget som är omedveten om vad som pågår och blir manipulerad.

Har haft en relation i över ett halvår med en 16 år yngre kvinna. Vi träffades via gemensamma intressen, som jag inte delar med min sambo.
Det är förvånansvärt hur mycket ett stort gemensamt intresse kan föra samman två personer och leda till närhet som sedan även omfattar sex.
Då blir det sedan svårt att separera vad som "lockar": sex, närhet och intresse finns där och driver på tillsammans.
Ja, det tar en massa energi, men det ger så mycket tillbaka. Om den ordinarie partnern inte har energi och intresse då ligger det nära till
hands att rättfärdiga otroheten med det, men de bristerna kanske inte har räckt för att bryta den etablerade relationen?

Sjukt är det inte med tanke på att typ 50% av alla människor varit otrogna. Det är ngt mänskligt på samma sätt som det är mänskligt att ljuga eller ta till våld när vi känner oss för trängda eller mår dåligt. Mänsklighetens mörka sida. Men inte sjukt, nej.

Att människor genom tiderna alltid har gjort betydligt grisigare saker mot varandra än att vara otrogna förstår jag väldigt väl, det sjuka ligger kanske inte i det man gör utan i hur man resonerar, hur man rättfärdigar allt för sig själv och hur mycket tid och energi man lägger ner på det.