Hur vågade ni ta steget till att bli företagare?

För det första måste du våga satsa -Och vara beredd att kämpa och inte ge upp så fort det blir motigt. För i början är det motigt för alla företagare så länge man inte köper ett inarbetat företag med stabil omsättning/dagskassa. Många tror att när de startar eget bara kan sitta på arslet och samtidigt ta ut en fet lön från början. Medan verkligheten är att en dräglig lön kan du i bästa fall ta ut efter ett halvår. Med uppstart och inköp mm inräknat är det inte heller ovanligt att gå back de första åren. Du har ingen av de bekvämligheter en anställd har (garanterad lön, betald semester, sjukskrivning, försäkring, pension mm.). Däremot finns flera fördelar, bland annat som du säger är det betydligt mer inspirerande att arbeta för sig själv och det var det som fick mig att ta steget. Jag jobbar dock som frisör, vilket är en ganska smutsig bransch när man är anställd. Jag tröttnade b.l.a på att andra (som inte ens är frisörer) skulle tala om för mig hur lång tid vissa saker skulle ta och på att känna mig kontrollerad hela tiden. Anledningen till att jag vågade ta steget var att jag hamnade på en hyfsad inarbetad salong med bra rykte, samt att jag själv hade ett bra kundunderlag efter 6-7 år i branschen. 
Så se över vilka förutsättningar du har (din kunskap i branschen, hur efterfrågan ser ut, vad du är villig att satsa mm.). Det bästa är nog att du börjar sakta vid sidan av din anställning, så att du ändå har en garanterad lön att ta ut i början.
lycka till!