Ensam gravid?

Jag är med själv i min graviditet, har en dotter sen innan med samma man men vi är inte tillsammans nu, denna graviditeten var inte planerad men vill inte göra abort, har inte berättat för så många än är i vecka 11, jag vet att många tycker ett å annat när man är själv, men jag har kommit till den punkten i livet då jag skiter fullständigt i vad andra tycker du kommer klara det galant själv, sen när väl barnet är här kommer nära o kära ställa upp:) du fixar det vi är många som är själva

Jag var ensam gravid då jag valde att inte göra abort och killen valde att göra slut. Jag är inte längre ensam.. Min dotter är nu 13 månader och ligger för tillfället precis bredvid och sover. Jag har fått lära mig så mycket det här året, har fått så många skratt men också en del tårar. Det är inte alltid lätt och roligt, men det är ALLTID värt det. Att vara gravid själv var ganska jobbigt, jag hade foglossning som tusan och det blev jobbigare och jobbigare att ta mig till mvc. Det var ibland också psykiskt jobbigt när man såg kärleksfulla par som var där tillsammans. Det var drygt som bara fan och handla och släpa hem, men våga be om hjälp!
Det var också lite av en sorg att inte kunna dela med någon när jag kände första rörelsen i magen, eller första sparken. Ultraljuden. När man fick höra hjärtljuden. Gravidfotografering. Men mycket var härligt också! Omge er med vänner och familj. Njut och se fram emot vad som komma skall, ni kommer inte ångra er <3

Åh tack för era svar! känns skönt att höra från någon i liknande sits och att man faktiskt kan klara det själv också ???? Jag tänker inte må dåligt själv för att många andra har sina åsikter... Klart att det blir tufft! Och Visst, lite fel ordning på det hela om man jämför med normen, men finns ju egentligen ingenting som säger att de inte ska gå för de! Jag är säker på att det kommer vara värt de tusen gånger om! Tack för era svar, dom betydde mer än ni tror! Nu är det bara att hoppas att allt går som det ska ????

Hej.
Jag har gått. Eller snarare går igenom min graviditet ensam nu. Fick veta att jag va gravid i v 19 och bara någon vecka efter separerade jag och min sambo. Sen dess e jag ensam. Är i v 37+4 nu. Det har inte varit lätt alla gånger. Svårast va nog när foglossningen slog till och jag inte fick släppa på matvaror eller hade svårt att damsuga vissa dagar. Sen blev det känslomässigt jobbigt när havandeskapsförgiftningeb uppdagades och jag fick möta alla fina par på mvc hela tiden (får åka till sjukhuset varannan dag för extra kontroller fram till igångsättningen) på söndag.
Alla kärleksfulla blivande pappor som gick för att hämta vatten till sina tjejer va som en tjäft smäll för mig. Men jag har hela tiden fokuserat på att allt detta kommer vara värt det. Jag kommer ha ett liv i mina armar snart som kommer vara värt allt och lite till.
Sen har jag massa vänner runt mig och en stor familj som tar hand om mig när och om jag ber om hjälp.

Det är nog det viktigare av allt. Våga be om hjälp. Du behöver inte vara ensam bara för att du är ensamstående! Det finns så mycket mer än din kärleksrelation runt om kring dig!

jag är ensam och gravid, killen stack i v 12 och han hör av sig ibland men han gör ingenting för att va delaktig och bor ca 300 km bort. jag är 23 år och har varit arbetslös sedan jag blev klar med skolan förra våren, bor i en liten by ( i finland ) så det finns inte några jobb just här, sen dock ska jag flytta till närmaste större stad när det blir aktuellt att börja jobba efter ledigheten ) men jag har klarat mig :) har hittat en jätte fin lägenhet på 64 kvm, har skaffat allt jag behöver till babyn som ny vagn och babyskydd, skötbord, kläder ( ända jag köpt på second hand av allt jag köpt till babyn, lite nytt har jag köpt men mest använt i minsta storlekarna ), säng, och alla andra tillbehör man behöver utan hjälp med pengar osv, gäller bara att vara ekonomisk och tänka smart så löser allt sig på den fronten fast man inte får hjälp av pappan :) har bf om 45 dagar och har aldrig varit lyckligare, tänk att jag snart ska få en son <3 :)