• Anonym (TS)

    Antidepressiva? NEJ TACK!

    Anonym (Cornelia) skrev 2016-01-24 01:37:39 följande:
    Nej jag tror tyvärr inte att du mår bra :(
    Var det du som hävdade att jag var elak eller?
  • Anonym (TS)
    Skittles skrev 2016-01-24 02:04:05 följande:
    Trådar som dessa är jag inte speciellt förtjust i, speciellt eftersom TS väljer att vara anonym och inte stå för sina åsikter men främst för att TS ger faktafel och hänvisar till en massa källor som styrker dennes åsikter men som vid närmare granskning inte riktigt håller.

    Till att börja med så kan jag säga att jag är själv läkarstudent och inte har hunnit läsa om seratonin ännu men jag kände att någon måste vara lite saklig tillbaka och kanske kunna få TS på andra tankar. Därav att jag la ungefär 30 min på att kolla upp lite fakta och småläsa lite i artiklarna för att försöka få en egen uppfattning.

    Det första jag hittar är att man kan mäta nivåerna av Csom är en metabolit av serotonin, mäts för övrigt i cerebrospinalvätskan. Denna har visat sig vara lägre i vissa studier med endogen depression. Däremot har det visat ett tydligt samband mellan låga 5-HIAA nivåer med allvarliga självmordsförsök och även visat sig vara en god markör för framtida självmordsförsök. Bara grundat på denna faktan tycker jag att medicinering mot depression (självklart endast om personen har sänkta nivåer av 5-HIAA) är viktigt. För övrigt är källan Klinisk kemi i praktisk medicin, sida 568.

    Även att studierna du länkar till (kollade endast pubmed) inte gav särskilt mycket information mer än att de hänvisade till andra studier gör att jag inte tror du har läst mer än studierna du har länkat till. Exempelvis hänvisar studien "Placebo treatment in mild to moderate depression" till studien "Antidepressant Drug effects and Depression Severity: A Patient-Level Meta-Analysis" (länk: www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3712503/) som första referens som säger följande i sin sammanfattning att ju allvarligare depressionen är ju större nytta har man av antidepressiva.

    Eftersom jag själv vet att det inte är lätt att tolka data i vetenskapliga artiklar och avgöra främst om den ens mäter rätt saker som man undrar över samt hur tillförlitlig den är vill jag tipsa om Cochrane Library (länk: www.cochranelibrary.com/) som sammanställer vetenskapliga fakta från studier för att ge hälsorekommendationer (för helt ärligt, en läkare har inte tid att granska alla studier inom alla olika ämnen helt själv?) för att underlätta för sjukvårdspersonal i deras beslutsfattande som ska ha vetenskapligt stöd bakom sig. Där hittade jag följande review som mätte rätt parametrar enligt mig, "Antidepressants versus placebo for depression in primary care" (länk: onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD007954/abstract). Slutsatsen de kom fram till var följande: "Both TCAs and SSRIs are effective for depression treated in primary care.".

    Jag vet att det är svårt att även hitta bra fakta i medicinska böcker om exakt hur olika ämnen fungerar men jag tycker att faktan jag hittade på 10 minuter gav bra underlag för att stödja de länkarna jag har skickat. Håller du inte med om att mekanismerna för serotonin gör att vi borde öka tillgången till serotonin för kroppen om personen har visat sig ha en låg nivå av 5-HIAA?

    I övrigt så måste jag också kommentera att självklart vill man inte ge läkemedel till barn som utvecklas men om vi har effektiva metoder mot depression, är det mer etiskt rätt att inte använda oss av dessa metoder om uppföljningen är noggrann? (Vilket jag förutsätter att den är vid behandling av barn.). Placeboeffekten kan inte heller försummas även vid dessa tester så klart men samtidigt eftersom ingen av testgrupperna vet om de faktiskt har fått läkemedlet eller ej så borde placeboeffekten vara likbördiga i båda testgrupperna. Sedan vill man ju självklart inte behöva medicinera alls och det är jättebra om man lyckas komma över en depression på något annat sätt men ibland kan man behöva hjälp för att komma hela vägen.

    Jag förväntar mig ett seriöst svar på detta av dig TS eftersom jag nu har lagt en timme mitt i natten på att bemöta dig och dina åsikter/teorier och gör gärna det igen. Jag ser även helst att du svarar på alla mina frågor och påståenden och inte undviker att hoppa över dessa vilket folk tenderar att göra när jag tar mig tid att lägga tid att formulera ett seriöst inlägg med källhänvisningar.
    Vill börja med att tacka för att du tog dig tiden att läsa tråden och undersöka det. Det var meningen med tråden, att bilda egen uppfattning efter fakta och ej enbart av vad en psykiatriker säger.

    5-HIAA kan mätas ja och det ger enbart inblick om serotoninomsättning, inte hur det ser ut i hjärnan.

    Men även om man kunde mäta serotoninhalten i hjärnan, och att det skulle visa att serotoninhalten är lägre n är man är deprimerad som betyder det ej automatisk att det är orsaken.
    Depression och stress kan, något som du läkarstudent säkerligen känner igen, ge flera kroppsliga effekter speciellt på hjärnan.
    Att de deprimerade skulle ha lägre serotonin som effekt på depression skulle inte alls förvåna mig då många deprimerade har dålig aptit och äter dåligt. Att inte äta tillräckligt med protein ger alltså Tryptofanbrist vilket minskar serotoninomsättningen i hela koppen. Det är just därför man inte får äta tex nötter vid 5-HIAA test då nötter är rikt på tryptofan och kan höja kroppens halt på serotonin.

    Något som man också ser vid depressioner är lågt BDNF halt. Andra saker är binjureutamtning och näringsbrist.

    Det är vetenskapligt belagdatt d-vitaminbrist, magnesiumbrist, niacinbrist, zinkbrist, b12-brist, folsyrabrist, järnbrist, hormonell obalans, proteinbrist, sömnbrist mm orsakar psykisk ohälsa. Det är tyvärr sällan något psykiatriker testar men enkla anledning till att det inte ingår i deras uppgift att undersöka det somatiska, vilket är det största problemet i psykiatrin idag då kroppens fysiologi påverkar kroppens psykologi väldigt mycket.

    Om vi bortser från alla mina länkar och analyserar studier som läkemedelsbolag själva har sponsrat och som publicerat i FASS så står det där att SSRI, enligt som sagt deras studier, hjälper endast 20-25%. Alltså 75-80% blir ej hjälpta. Detta var det bästa de kunde komma fram med. Jag är ganska säker på att du som läser medicin håller med mig att det är ingen siffra att hurra över och ingen siffra heller som skulle argumentera för att medicinera folk med dessa mediciner med tanke på biverkningsprofilen.

    Man har med en metod kunnat orsaka serotoninbrist hos möss för att se om de blir depressiva, något man inte kunde se. Lönken till studien har jag tagit med i trådstarten.

    Inlägg följer....


  • Anonym (TS)

    Följning....

    www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20170046 den här analysen är baserad på flera metanalys och som då författaren bakom artikeln dragit slutsats att det inte finns någon signifikant skillnad mellan placebo och kontrollgrupp. Bara den här analysen är tillräckligt för att söka sig vidare och vara misstänksam mot psykofarmaka.

    Författaren skriver:
    "RESULTS:
    Most trials failed to show a significant advantage of SSRIs over inert placebo, and the differences between drug and placebo are not clinically significant for most depressed patients. Documents obtained from the U.S. Food and Drug Administration (FDA) revealed an explicit decision to keep this information from the public and from prescribing physicians"

    FDA har alltså hemlighållt studier som visar att SSRI ej är effektiva. Detta ökar misstänksamheten ännu mer och får sig att undra hur läkemedelsindustrin egentligen fungerar?

    www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3047320/ denna studie är analys av flera studier där man studerar på de vanligaste depressionsgraden, nämligen lätt till måttlig depression där det visade att SSRI ej hjälpte. Författaren kräver inte att SSRI ersätts men att man helst ska ge sockerpiller till de flesta då de är lika effektiva och har ej biverkningar.

    www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/09/17/ny-analys-av-studie-visade-ingen-effekt-pa-depression/ den här artikeln referar till en studie ( www.bmj.com/cgi/doi/10.1136/bmj.h4320) där man visat att GSK (Glaxo Smith) har fuskat med resultaten och att studien som skulle stödja försäljningen av Paxil inte alls visade någon skillnad mellan placebo eller SSRI.
    Här borde väl varningsklockorna ringa hos de flesta?

    Kanske har jag missat något, du får gärna påminna mig om det isf (får skylla på att klockan är 03)

  • Anonym (TS)
    Anonym (6årmedssri) skrev 2016-01-24 02:53:45 följande:

    Förresten vet jag alla biverkningar. Alla typer av mediciner ger biverkningar. En nära släkting drabbades av cancer på grund av mediciner. Men det var livsviktiga mediciner.

    Och ja jag tycker att det är skrämmande med biverkningar som ökad risk för cancer.

    Men här får jag faktiskt lov att tänka på vad som är mer väldigt för MIG.

    För mig är det inte värt att vara ledsen varje dag bara för att minska risken för någon tumör.

    Jag tror heller inte att jag har för lågt serotonin värde. Det finns annat som spelar in i min depression. Men oavsett vad så hjälper medicinen. Jag tar den lägsta dosen som fungerar för mig.

    Hade jag haft ett fungerande liv utan medicinen så hade jag aldrig tagit den. För helt ärligt så skäms jag över att jag tar medicin. Och det är ganska jobbigt att hålla på med piller.

    Min mamma fick tjata på mig att jag skulle ta vaccin mot livmoderhalscancer. Och jag tog aldrig något vaccin mot influensan. Jag tror helt klart att man mår bäst utan mediciner man inte behöver. Men JAG BEHÖVER SSRI för att ens kunna ha ett värdigt liv.

    Anledningen att folk reagerar mot dig är att du går in så hårt. Du i princip avråder folk att ta SSRI, något som kan vara livsavgörande.


    Jag vet att det inte är lätt för SSRI brukare att ta sig informationen och tänka tanken att SSRI inte fungerar. Fråga mig liksom. Jag hade själv inte lätt och hade svårt att acceptera det. Och ännu mår jag dåligt över att jag lät mig luras av att ta SSRI. Så jag har ändå trots allt en förståelse till påhoppen nu när jag tänker efter.

    Som sagt tivlar jag inte att den hjälper många. Men grejen är att det inte kemikalien i sig som hjälper utan det är placeboeffekten.
    Att de inte har egentligen effekt på din depression betyder ej att de är helt verkningslösa, annars hade jag inte nämnt biverkningar.
    Inte konstigt alls och helt förväntat att du mådde dåligt när du slutade, jag själv som jag nämnde mådde riktigt dåligt att jag började med de igen men valde då att trappa ner långsamt. Dessa piller skapar en obalans i hjärnan vilket gör att hjärnan anpassar sig efter den obalansen, att plötsligt sluta med medicinen betyder kaos för hjärnan. Det är som när man tar en överdos av SSRI. Just därför ska man trappa ner långsamt för hjärnan ska kunna återställa sig på mildaste vis.

    Även drogmissbrukare mår dåligt när de slutar med missbruket, betyder det att droger är effektiva mot depression och skall skrivas ut?

    I ditt namn skriver du 6 år med SSRI. Du har alltså använt denna medicin i 6 år utan att bli botad. En medicin som är tänkt att använda i 6 månader upp till ett år.

    Jag avråder från att börja SSRI, men dig avråder jag sakristia inte att sluta utan att konsultera en specialist då SSRI då du använt SSRI under lång tid och(teoretiskt tänkt) har ändrat tillräckligt i din hjärna att det blir svårt att leva utan om man inte tar hjälp av någon specialist i området.

    Önskar dig all lycka.


  • Anonym (TS)
    Anonym (Fråga) skrev 2016-01-24 13:16:27 följande:

    Ok TS, jag undrar en sak.

    Jag har ätit antidepressiva mediciner, många olika sorters, i mer än 25 års tid. Har även provat att vara utan i olika perioder, alltifrån 1 månad - 2 års tid. Varje gång utan så har jag mått oerhört dåligt, till sist så outhärdligt att jag var tvungen att börja igen. Bidragande har varit yttre påfrestningar, utan medicinerna hade det varit outhärdligt, hade blivit inlagd/självmordsbenägen utan dom. Med mediciner kan jag leva.

    Vad rekommenderar du MIG att göra, istället för att ta antidepressiva??

    Redan kollat mina B12, sköldkörtel etc värden, som är normala. Skulle inget hellre vilja än vara utan mediciner, men erfarenheten har visat att det inte går (hittills).

    Vänliga hälsningar...


    Du säger själv att du haft yttre påfrestningar främst som gjorde att du mått dåligt. Det innebär inte att du är sjuk när du mår dåligt för det. u är människa fullt med känslor och att må dåligt är en normal och mänsklig kroppsreaktion.

    Nu till din fråga. Jag vet faktiskt inte vad jag ska rekommendera då du har använt psykofarmaka under så lång tid som 25 år. Du har använt flera till och med och jag gissar att du har även provat tricyklinska antidepressiva som påverkar dopamin och noradrenalin nivåer.
    Efter så lång tid som 25 års användande av dessa preparat så är bla serotoninsystemet rubbad. Din hjärna har minskad sin naturliga produktion under 25 år, beror på dos och sorts medicin är det svårt att efter så lång tid sluta med mediciner utan en riktig hjälp. Risken är tyvärr stor att du måste fortsätta med medicinerna hela livet om du fått någon infuciens. Det är en av anledningarna till att jag avråder folk att ta dessa preparat, att förutom biverkningarna så är det väldigt svårt att sluta när man väl tagit de under en viss tid.

    Allmänt så kan ta tryptofan och l-tyrosin när man slutar med antidepressiva för att stödja kroppsegna produktionen av serotonin och dopamin. Man behöver även sova tillräckligt (minst 9 timmar) för ratt hjälpa kroppens läkningsprocess.
    Att träna ökar både serotonin men även BDNF, ett protein som läker skador i hjärnan. Även KBT har i studier visat sig öka BDNF.

    Att trappa ned mycket långsamt under ca 2 år kan vara en ide.

    Jag vågar som sagt inte säga vad du exakt ska göra eller inte. Bäst är kanske att konsultera en specialist.

    Något som kan hjälpa vid yttre påfrestningar och stress är Rosenrot som bla säljs på apotek. Detta ska dock ej användas i kombination av antidepressiva.

    När har du kollat dina värde sist?

    Kram


  • Anonym (TS)
    Anonym (Doc) skrev 2016-01-24 06:13:26 följande:

    Jag håller med!

    Det skrivs ut alldeles för mycket piller och till alldeles för unga människor. I många fall hade en psykolog varit bättre än alla dessa piller.


    870 000 tar antidepressiva och 150 000 får neuroleptika idag. Minst 600 000 får lugnande, litium eller lyrica. Detta enligt socialstyrelsens rapport.
    Så många ska lida av "kemisk obalans" !

    Precis som du säger så räcker psykolog för de allra mesta.
  • Anonym (TS)
    Anonym (***) skrev 2016-01-24 13:14:29 följande:
    Ja det är nog för tidigt att säga varken bu eller bä i frågan då inte tillräckligt med forskning gjorts. För min del betyder det stt jag varken avfärdar eller sväljer informationen direkt.

    Vill bara förtydliga att jag inte mådde dåligt av citalopram inledningsvis och enbart inledningsvis. Jag mådde bra första två veckorna men mådde sen dåligt, sämre, i två år på skiten. Fick en jävla yrsel och illamående och brain zaps och mådde pest. Det är inte friskt. Var kvar på den så pass länge därför att jag inte misstrodde den (läkaren hade ju gett mig den) samt hade svårt att skilja min försämring från depressionen och eventuell medicinsk påverkan. Är ganska 100 på att just denna tablett gav mig obalans och var felordinerad enbart på grunden att jag var deprimerad. Provade sedan voxra som är en snri, inte ssri och verkar på noradrenalin och dopamin , inte seritonin. Dessa mådde jag bra på. Slutsatsen är alltså att jag inte led brist på serotonin och att då tillföra återupptagshämmare för serotonin kommer rucka på balansen och göra mig skev i hjärnan. Min brist var noradrenalin och dopamin och faktum är att inom vården bryr de sig inte tillräckligt mycket om att analysera dina symtom för att ringa in om du har brist på s eller n och d. De ger majoriteten citalopram till att börja med och ju mer jag resonerar kring detta desto tydligare blir det för mig att det måste finnas ekonomisk incitament bakom detta. Vet att veterinärer får betalt för att rekommendera och sälja vissa produkter och har för mig att jag fått veta någonstans att liknande gäller läkare.

    Idag undrar jag hur mycket av det oharmoniska i mig som är rester av citalopramets verkan och vad som helt enkelt är svårigheter i min depression, de går ju inte att veta. Men jag har känt mig annorlunda efter dessa, redan innan jag hade skäl att tvivla på ssri, känner liksom att det sker kemiska reaktioner i mig som jag inte kan styra vilket resulterar i olika negativa reaktioner utåt. Men som sagt, det går inte att mäta orsaken. Jaja, det var min story det.
    Vad var läkaren roll under dessa 2 år? Följde läkaren ens upp dig?

    Trist o höra hur de laborerar med vår hälsa. Kolla på tråden tex en har använt det i 6 år och en annan 25 år. Inte alls ovanligt. Att sluta efter all dessa år är nästan omöjligt utan att må sämre under lång period. Som tur så har du använt SSRI "bara" under 2 år och återställningen bör ske snabbare ä de som använt det under längre än så.

    Tack för att du delat med din erfarenhet. Önskar dig också all lycka till och hoppas du blir fri från voxra också någon dag :)


  • Anonym (TS)
    Anonym (Mia) skrev 2016-01-24 13:32:56 följande:

    Jag håller helt med dig ts, antidepressiva är dessutom beroendeframkallande, det vet alla som har försökt sluta tvärt. Däremot är det inte bara placebo som du säger, de fungerar som vilken annan drog som helst.


    Ja precis, de är beroendeframkallande. Inte på det sättet att man blir "sugen" på dem som man gör vid tex nikotin. Utan man funkar helt inte utan de då hjärnan har anpassat sig efter medicinen och är då tvungen att ta dessa för att vara "normal".


  • Anonym (TS)
    Anonym (Fråga) skrev 2016-01-24 18:50:10 följande:
    Tack för ditt svar, intressant. Ja ett par generationers antidepressiva prep har jag tagit under åren, den första generationens var förjävliga att ta. Usch. Och sen några år nu gäller SNRI för mig, helt utan biverkningar så på så sätt helt ok (långvarig användning vet man väl inget om kroppens påverkan på? Hjärta, njurar etc).

    Ska titta lite på det där med tryptofan etc. Men att fråga en specialist, vilken då? Alla jävla psykiatrer säger olika. Infuciens, menade du insufficiens?

    Mina värden kollade jag härom året, nästa vecka jag iväg till labbet igen med papprena från läkaren.

    Kram
    Ja bara för att man inte känner någon biverkning betyder det ej att man inte fått någon biverkning. Om du går in i FASS så är listan på biverkningarna stor, och inte alla biverkningar som är listade "kännbara". Exempelvis högre blodtryck kan man sällan känna sig själv ha utan att mäta den. Högre blodsocker är ett annat exempel.
    Sedan är det så att ju längre man tar en preparat som är hälsovådlig desto mer ökar chansen för följderna. Du behöver inte känna någon biverkning av cigaretter till en början tex, men efter ett tag kommer de. Annat exempel är Aspartam som är sötningsmedel, det är allmänt kännt att den är farlig, men inte får du direkta biverkningar inte.
    Det är inte alltid lätt heller att koppla ihop någon kroppslig förändring till medicinen när man använt medicinen ett tag. Man är mer aktsam i insättningsfasen.

    Många erfarna psykologer kan trots sin specialitet mycket inom ämnet och många är kritiska mot psykofarmaka, så kanske någon privat psykolog kan vägleda dig? En neurolog kan också en hel del om ämnet men är svårt att få remiss till.

    Du kan även gå in på survivingantidepressants.org där flera delar med sig sina erfarenheter och tips för att sluta.

    Bra att du kommer kolla upp värden. Be om att testa sköldkörtelhormonerna (Både TSH och T4 men gärna också t3). Testa även binjurefunktion,folsyra,järn och zink värdet.

    Håller tummarna.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Sertralin) skrev 2016-01-24 18:51:44 följande:

    Jag har tagit sertralin i fem år nu, och det har fungerat bra för mig. Tror inte jag skulle vara vid liv om jag inte hade börjat ta dem...


    Ja det är inte konstigt att man tror att SSRI gjort en att överleva. Man mår först dåligt och tror att allt är hopplöst, får ett medel som läkaren säger ska rädda en och få en må bättre, du tar medicinen och tror att du kommer bli bättre och visst mår du bättre då du tror det sedan fortsätter du ta den i tro om att det är den som vad orsaken. Det är sanningen som läkemedelsbolagen själva erkänner då de skriver själva i FASS att att de flesta får endast placebo. Checka själ i FASS under fliken produktresume.

    Jag tycker det är tragiskt att läkaren lät dig fortsätta med en medicin som egentligen officiellt är tänkt att använda 6 månader till ett år. Som jag sa till någon tidigare så är det svårt att sluta nu men inte omöjligt.

    Jag uppmanar även dig inte heller att sluta utan noggrann kontroll av specialist med tanke på att du tagit den sålänge.

    Lycka till :)


Svar på tråden Antidepressiva? NEJ TACK!