Besviken efter aurorasamtal

Men herregud vilket hemskt bemötande du fick, TS!

Jag var i liknande sits med mitt andra barn och fick då också remiss till Aurora och psykolog för att bearbeta tidigare trauma och diskutera framtiden. Visst, båda talade om möjligheter till "förlossningskontrakt" (dvs. att om en vaginal förlossning inte fungerade så skulle jag genast få snitt i alla fall), men jag sa bestämt nej till detta. I vårt landsting är det inte lätt att få planerat snitt, så man behöver visa att man är påläst och säker på sin sak. Jag röntgades efter min första förlossning men har inte för tajt bäcken, så några medicinska skäl gick inte att åberopa.

Börjar man vackla det allra minsta så är det kört, enligt vad jag hört från andra. Fick planerat snitt till slut (fast förlossningen hann starta ändå dagen innan så tekniskt sett blev det "akutsnitt" i alla fall). Blev en fantastisk förlossning och fick ett underbart bemötande från personalen hela vägen.

Om du verkligen inte kan tänka dig en vaginal förlossning så är mina tips: Läs på! Stå på dig!

PS: Den värsta jäkla kommentar jag vet är "Du MÅSTE ju uppleva hur en vaginalförlossning känns!" Eh, nej, det måste man inte. Jag gick 99% av vägen vaginalt och ville bara dö (bebisen satt fast i 3 timmar utan bedövning). Hade gott kunnat klara mig utan den skräcken och traumat. Det har inte gjort mig till en bättre förälder, snarare bidrog det till att jag hade en förlossningsdepression i 8 månader med första barnet)