Ångrar livsval

Ska nämna att han flera gånger bett om ursäkt och sagt att han ska ändra sitt beteende. Han säger att han älskar mig, han städar, diskar, leker med vårt barn...men i stort sätt varje vecka får han utbrott pga småsaker jag gör..

Stå på dig och framförallt, skydda ditt barn.
Om han inte kan ändra dig och inget annat hjälper borde du kanske fundera på en separation ev. Skilsmässa.

Gjort är gjort och du gjorde ett stort misstag men du har tid att göra situationen bättre nu.

Nästa gång han säger att han inte vill hem, så säger du bara "Åk då! Hejdå". Visa att du inte är rädd. Eller är du beroende av honom ekonomiskt eller så?

Tack för era svar. nej jag är inte beroende av honom ekonomiskt...han är beroende av mig eftersom han ännu inte fått jobb här i Sverige. Han har flera gånger velat att jag ska köpa biljett hem åt honom men han ändrar alltid sina beslut...

Så går det när man importerar MENA. Lycka till!

Men du har ju alla trumf på hand, han är beroende av dig ekonomiskt o han kan endast göra det du TILLÅTER honom att göra. Försök se det!

Du kan även vända dig till en kvinnojour eller en kurator. Fråga dig själv varför du tillåter nån att behandla dig så här. Tänker du att du inte kan få nån annan kille?

Stackars barn o behöva växa upp med att pappa spottar på mamma.

Om han kommer från en annan kultur där det är mannen som ska försörja familjen så har han ju i ett litet, eller säkert stort för honom, dilemma. Han skäms säkert för sin situation och det går ut över dig. Och andra sidan om han försörjt familjen så kanske han skulle anse att han ägde dig och det gör ju inte saken bättre med tanke på hans frustration nu...

Många är vi som valt fel partner, valt fel pappa till våra barn, det är jobbigt att inse och man ångrar sig och så. Vi kan inte göra det ogjort men vi kan göra allt i vår makt för att framtiden ska bli så bra som möjligt.

Jag har satt ner foten, sagt att detta inte går längre, att vi måste separera, för bådas skull och för vårt barn. Men längre än så kommer vi inte... han ber mig på sina bara knän att ge honom en chans (till) att bättra sig, han lovar hundra gånger om att det inte ska hända något igen, att han ska lugna sig, att allt kommer bli bra...och jag går på det och hoppas och vill bara att det ska vara sant det han säger...

Tyvärr han kommer nog inte ändras av sig själv.Han behöver hjälp med sitt beteende.Han saknar respekt till dig.Och tyvärr kan han bli värre!Hans utbrott har inte med dig att göra,det är han som har fel däruppe.Du förtjänar såklart bättre,men det vet du redan.Ring kvinnojuoren och prata med nån bra person du känner.