Hon kan inte planera för fem öre!

efter ni haft kalaset tar du ett rejält snack om hur det blev med kalaset för att sedan gå över i en generell diskussion om ett praktiskt upplägg som måste fungera!

gör upp listor på vad ni anser man bör hinna under en vecka. bestämma olika ansvarsområden är ett sätt. 

Ett annat sätt är ju att bara säga att från och med nu kommer du göra exakt lika lite som hon gör, så får ni se hur det blir då.  

själv skulle jag inte kunna bo ihop med nån som var så ostrukturerad. Jag är ingen pedant och jag städar inte alltid upp direkt, men nån slags system måste man ju ha

att bestämma om en fest som kräver en massa förberedelse och sen bara dumpa allt på min partner, så skulle jag aldrig kunna bete mig 

vad sa du när du fick veta att hon skulle på konsert just nu?

Låter som att du har helt rimliga förväntningar. Å andra sidan är det ju svårt för oss att bedöma. Hon kanske är deprimerad? Då är det ju nästintill omöjligt att hålla saker flytande hur mycket hon än borde. Men då borde hon ju, som du säger, inte dra igång den där typen av superambitiösa projekt. Prata med henne.

Vad jobbigt :( det jag tänker på direkt är att du säger att hon är stressad, kan hon till och med vara utbränd? Då känns ju vardagliga saker som ett berg att bestiga. Jag vet att man inte ska spekulera i diagnoser men finns det en möjlighet att hon tillexempel skulle kunna ha add? Då har man svårt att komma igång och avsluta saker, man har även svårt för organisering och strukturering. Man har symptom på utbrändhet. Jag tänkte om hon får hjälp med eventuella saker som tex utbrändhet så kommer hon att orka göra mer saker i hemmet, för som det ser ut nu så kommer ju du också bli utbränd snart.

Då var badrummet klart i alla fall...

Tack för era svar. Jo det är jobbigt och det jag skrivit är tyvärr bara toppen på ett vid detta laget högt isberg.

Jag har testat metoden att inte röja om inte hon gör det. Men det är ju barnsligt och drabbar ju mig och barnen också så det håller ju inte så länge. Hon fattar inte heller trots att jag många gånger sagt att att jag inte plockar efter henne.

Hon är uppvuxen i ett stökigt hem och svärmor städar nog badrummet en gång i månaden fortfarande. Men det går ju inte att leva så känner jag, är ju helt hopplöst och äckligt. 

Det stora problemet är ju att jag lider av detta och det påverkar också vårt förhållande. Jag känner mig duktigt lurad med för jag var tydlig med mina förväntningar (om en miniminivå i gemensamma utrymmen innan man börjar med andra grejer). 

Tror inte hon är deprrimerad men har faktiskt börjat fundera på något funktionshinder typ ADD...för det går ju aldrig in det vi pratar om och som jag tycker att vi kommit överens om.

Ja vad sa jag om konserten. Jag frågade hur hon tänkte att vi skulle få ihop alltihop om hon stack på den och hon sa något om att hon skämdes gentemot väninnan för att detta var hennes ide från början och hon kunde inte backa nu när väninnan tackat ja. Visst är ju rimligt men varför inte förbereda i fredags då, fattar inte det alls...  suck

Något som skiljt sig med städning som motiv? Känns futtigt....  
Vad ska jag göra - tvinga henne att gå upp i tid igen och hyra in städhjälp för pengarna? 

försök "tvinga" henne komma upp med en plan hon själv klarar av att hålla men som ni ändå båda kan tycka r ok. Om du gör en plan och säger hur du vill ha det tar hon nog inte den till sig

och jag tycker att hennes vän borde fattat att hon inte kunde gå med på konsert när ni ska ha bjudning. jag tror det var en dålig ursäkt från din fru, nu fick hon ha kul men slapp det tråkiga 

Upplever du att hon har insikt om sin problematik? Ser hon att det är stökigt? Hur klarar hon sitt arbete, är det pga sin problematik som hon inte klarar sitt arbete, även fast hon jobbar med "människor i tuff miljö"? Jag förstår att du känner dig lurad och att detta inte var det du signade upp för en gång i tiden. Det är inget charmigt över stökiga hem med pågående projekt och inget charmigt med människor som förväntar sig att omgivningen ska acceptera och ha överseende med att man kaosar och trasslar till det för sin omgivning. Jag förstår din känsla av gisslan även om du har lieart med din kidnappare. Ni behöver verkligen gå till botten med detta och på riktigt bestämma och hitta strategier för att få vardagen att funka där hon inte drar in dig i galna, orimliga påhitt där du både ska jobba heltid, rodda hemmet och reda ut hennes "fancy" kalas.

Ja, faktiskt. Städhjälp kan fungera som en privat variant av hemtjänst/boendestöd för hennes del..

Jag hade också misstänkt ADD/ADHD och du skulle ju kunna ta upp dina tankar kring det med henne. Om hon får en diagnos får hon tillgång till både medicin och stöd i att skapa strategier för sin vardag (det senare kan hon få hjälp med oavsett), och du som anhörig kan få stöd i att vara anhörig.

Låter lite väl som en ursäkt att skylla på någon slags diagnos. Hon är väl lat helt enkelt och vet att du fixar när inte hon gör det. Är säkert jätteskönt att kunna ta det lugnt när saker ändå ordnar sig (du gör dem). Sedan om ni skulle skiljas är det inte för städningen utan för att hon utnyttjar dig och struntar i vad du tycker. Hon får väl, som du skriver, börja jobba heltid igen och så får ni leja städhjälp istället, går kanske jämnt upp pengamässigt?

Hur länge har hon jobbat på 60%? Jag tycker absolut att du kan kräva att hon går upp i tid, och att ni tar in städhjälp istället. Helt galet att behöva ha det som du har det!