Så fruktansvärt rädd

Vet du vad, snart sitter du här med din lille i famnen!:)

Ut måste den och det är ju lite sent att tänka på snitt nu..

Försök istället att finna styrka! Du har styrkan i dig, du har ju fött två barn!!

Ta alla bedövningar du kan och var inte rädd.

Vi är ju skapta för detta! Har själv fött 2 barn vaginalt varav sista för 2 mån sen, o nej det är inte roligt men du vet ju hur man känner när man väl ligger där efteråt med sin skatt i famnen:) då glömmer du ju allt!

Lycka till det kommer gå bra, tänk positivt!

Jag känner likadant! Väntar åxå mitt tredje. Som beräknas till den 12/2, å samtidigt som jag vill att hon ska komma ut nu på stört så är jag livrädd för smärtan. Ändå har jag haft helt ok förlossningar tidigare! Å min sambo har varit gudomligt stöd!

Ta eda, lustgas, bedövningsspray å varma Handdukar! Det gör så mycket! Å be barnmorskan "hålla emot", du kommer klara det!

Tack för era svar. Jag önskar att jag kunde tänka att jag klarar det den här gången också men paniken tar över. Jag kände båda gångerna hur jag totalt tappade kontrollen, även förra gången som var en snabb förlossning.

Eda fick jag första gången, och vill absolut inte ha det igen. Tyvärr så mår jag superilla av lustgasen.

Jag har kräkts som en gris genom båda förlossningarna och det blir ännu värre med lustgas. Jag låter negativ men det handlar bara om sån himla rädsla.

Jag trodde jag skulle vara "starkare" än att direkt få panik när det sätter igång (eftersom jag trodde att det gjorde det häromdagen) men jag bröt ihop på en gång. Och det gjorde mig ännu räddare.

Jag ringde min barnmorska i panik bara dagarna innan förlossningen. Jag tror att hon hörde desperationen i min röst, samt att jag sa: "annars tar jag saken i egna händer - för jag SKA inte föda vaginalt!!!"

Jag fick snittas.

Ok. Jag har tänkt ringa min bm imorgon och förklara läget. Är rädd att hon inte tar mig på allvar bara..

Det är fantastiskt när barnet väl är ute, men att gå igenom det andra tycker jag är så hemskt så jag kan inte ens förklara hur jag känner.

Jag trodde också att det skulle kännas mer ok efter min andra "lätta" förlossning men det känns verkligen inte ok på något sätt.

Gör som jag gjorde; ring och gråt och hulka dig. Prata snabbt och osammanhängande. Visa henne att du V E R K L I G E N är rädd!

Jag vet precis vad du går igenom. Ska bli igångsatt med min 6:e på tisdag bla pga av samma sak. Mina 4 första förlossningar gick lätt, va inte kul men stod ut. Nr 5 oxå lätt fast fick sån panik under utdrivningen. Glad att jag aldrig skulle behöva gå igenom det fler gånger. Så sitter man här iaf. Sa tidigt ifrån till bm som tog mig på allvar. Bröt ihop totalt. Men jag är oxå lika rädd för kk. Bestämdes tidigt att jag skulle sättas igång för att förlossningen inte skulle gå lika fort utan mer kontroll och att HINNA få bedövning, nått jag aldrig hunnit med tidigare. När jag fick igångsättning beviljad har jag kunnat slappna av lite mer fast nu när det är nära börjar det krypa på mig. Tyvärr så möts jag av folk som inte förstår mig utan tycker att det är rutin för mig. Rädslan blir inte bättre för att man fött tidigare utan man blir bara mer påtagligt medveten om vad man MÅSTE ta sig igenom. RING BM I MORGON!!! Önskar dig all lycka!

Det lär nog bli så även om jag skulle anstränga mig för att låta samlad! skämt åsido, jag hoppas hon tar mig på allvar.Åh, precis så! Jag är ännu räddare nu när jag verkligen vet vad som väntar.

Min första förlossning var som sagt fruktansvärd, lång, barnet satt fast, både jag och hon mådde riktigt dåligt mot slutet, de fick knappt ut henne med sugklocka och allt var bara panik. Jag ville ha fler barn innan men gav upp den tanken efter det. Det dröjde 9 år innan jag vågade bli gravid igen. Rädslan kom en bit in i graviditeten, fick bra hjälp via samtal, jag kände mig någorlunda lugn när det väl var dags. Höll mig lugn ett tag, men sedan kom paniken igen och efteråt kände jag väl visserligen att jag är glad att också ha fått uppleva en "bra" förlossning. Men jag tyckte tyvärr fortfarande att det var fruktansvärt. Inte som den första, men ändå fruktansvärt.

Så eftersom jag inte ens tyckte att en lätt förlossning var ok, så är jag ju precis lika livrädd nu.

Jag tycker snitt känns jätteläskigt också, men iaf ngt bättre.

Skönt att du blev tagen på allvar och blir igångsatt! Önskar dig all lycka också!