Hej
Jag har en 2 åring som har kommit in i perioden där man ska skrika, gråta, älska, hata och allt det därra.
Jag är gravid i V 30, och varje gång hon håller på å skrika, gråta i 1 eller 2 timmar blir jag helt galen. Inget jag gör är okej.. Jag vill gråta o bara fly. Jag är rädd för depression efter förlossningen. Tänk om bebisen har kolik vad fan gör man då?? 2 barn som skriker.
Någon i samma sits eller varit med om liknande?
Min dotter var 3 men också inne i super-trots. Och ja, bebisen fick kolik... :/ Hur jag överlevde? Ja, det gjorde jag med nöd och näppe. Vi hade redan innan bestämt att vi skulle vara föräldralediga båda två första månaden (jag tog för bebisen och pappan för 3 åringen) så båda kunde vara hemma, men sen var det bara att stå ut själv..
Klart man överlever, men kul är det ju inte.
Välkommen till livet med syskon! :D Åtminstone täta syskon. Därför många rekommenderar fyra-sex år mellan barnen.. Men ni kommer överleva :) men någon dans är det inte.
Om man är två försöker man hjälpas åt och avlasta varandra, är man ensam får man hitta strategier som åtminstone fungerar ibland. Det blir mycket avledning och vi har kört med två alternativ vad gäller en del saker t ex ska vi borsta tänderna eller håret först. Sambon brukar räkna till 3 högt och då får tösen chansen att gå till t ex badrummet. Ibland "kommer mamma och tar dig". Sedan handlar det om att ge mycket beröm och kramas en massa när det fungerar samt välja sina strider.
Vår dotter är 2,5 år nu och fortfarande enormt viljestark. Vid 2 år uttryckte hon "jag bestämmer själv" och det var ju verkligen så hon såg på världen. Som tur är blev hon pappas flicka under min graviditet och han hade väl bättre tålamod. Ibland får man helt enkelt klä på ett skrikande barn, om man inte har så gott om tid som behövs. Vår tös behöver också sin dagliga sömn och regelbundet matintag för att inte försämra humöret ytterligare. Sedan får man försöka se att det är en fas de ska igenom och att de behöver ramar för att förstå vad de får bestämma och inte, samtidigt är det ju häftigt att se hur mycket de börjar kunna själva.
Två barn som skriker har vi ofta här, då 5-åringen ofta retas med lillasyster. Ibland ber man den ena om hjälp för att lugna henne, då blir den andra sur och ibland så hinner den andra före och den första blir sur igen. Enstaka gånger har alla tre varit griniga och då tackar man för att man får en paus när de äldsta är på förskolan eller man äntligen är på ö f och lugnet lägger sig ... Sov och vila så mycket du kan för det höjer tålamodet.
Lycka till!
Jag känner igen det där. När jag blev gravid med tvåan var allt frid och fröjd. Men i takt med att jag blev större desto sämre sov dottern, och desto mer bråk blev det mellan mig och henne. Det var mkt tårar, från oss båda. Jag blev sjukskriven i slutet av grav, och en del av det var att jag var totalt
utmattad och deprimerad. Sonen föddes och de första månaderna var tuffa. Minns att jag flydde ut med barnvagnen (i snöstorm) när maken kom. Jag behövde komma ifrån. Det var svårt att hålla känslorna i styr och efter 1-2 månader blev jag sjukskriven igen några veckor. Mannen var hemma, 2-åringen på förskolan några timmar. Jag fick chans att vila och samla kraft. Det lättade när sonen blev runt 4-5 månader. Jag slutade amma och mannen tog oftare lillen. Jag kunde ge mer tid till dottern, vi åkte iväg
på helgerna bara hon och jag. Vips så flöt allt igen. ( i den mån det går med två små haha).
Lycka till! Seriell att vila, få avlastning, ta dig tid att göra mysiga saker med dottern, ha henne nära och gosa mkt. Det ät tufft en period men det går över. Helt klart värt det!
Jag känner igen det där. När jag blev gravid med tvåan var allt frid och fröjd. Men i takt med att jag blev större desto sämre sov dottern, och desto mer bråk blev det mellan mig och henne. Det var mkt tårar, från oss båda. Jag blev sjukskriven i slutet av grav, och en del av det var att jag var totalt
utmattad och deprimerad. Sonen föddes och de första månaderna var tuffa. Minns att jag flydde ut med barnvagnen (i snöstorm) när maken kom. Jag behövde komma ifrån. Det var svårt att hålla känslorna i styr och efter 1-2 månader blev jag sjukskriven igen några veckor. Mannen var hemma, 2-åringen på förskolan några timmar. Jag fick chans att vila och samla kraft. Det lättade när sonen blev runt 4-5 månader. Jag slutade amma och mannen tog oftare lillen. Jag kunde ge mer tid till dottern, vi åkte iväg
på helgerna bara hon och jag. Vips så flöt allt igen. ( i den mån det går med två små haha).
Lycka till! Seriell att vila, få avlastning, ta dig tid att göra mysiga saker med dottern, ha henne nära och gosa mkt. Det ät tufft en period men det går över. Helt klart värt det!
Vilka starka kvinnor ni alla är !! Det känns redan som att jag helt plötsligt blev starkare av att läsa från er. Tack!!!!!! Jag ska göra mitt bästa och försöka verkligen ge tid o mys med dottern så hon inte känner sig utanför..
Min första hade värsta trots-perioden när nr 2 kom. Jag hade lite olika strategier för att hantera det. En var att åka/gå iväg och göra något varje dag. Gå på öppna förskolan, biblioteket, någon lekpark längre bort etc. Trotset blev nämligen mindre när det var människor vi inte kände runt omkring. Jag började också jobba deltid när bebisen var 5 månader för att få komma hemifrån. Det gör mig till en tålmodigare, trevligare mamma när jag är hemma. Plus att min man också ärmed och delar bördan, vilket ger oss större förståelse för varandra.
Just det....de dagar stora är hos dagmamman är mina vilodagar (bebisen sover 2-3 gånger om dagen). Jag har som regel att en av dessa två dagar ska jag antingen vara hemma och vila och inte göra hushållsarbete eller åka iväg och göra något kul t ex träffa en kompis.
2 år är tight... jag lovade mig själv att inte utsätta mig för det igen. Nu är jag gravid i v 16 med en på 7 en på 5 en på 2 
Det viktigaste är att sänka kraven med fotknölarna! Och en pappa finns kanske med i bilden? Man är oftast inte helt själv med allt och man får avlasta varandra.
Städa är typ prio 20. Jag fick faktiskt en förlossningsdepression med nr 2.... jag hade alldeles för höga krav på både mig och 2 åringen. En 2 åring behöver inte så mycket mer än tid och tålamod. Stress och aktiviteter mer än lek på hemmaplan bör man försöka undvika.
Ta ut gott om tid innan förlossningen så ni hinner att bara vara och mysa mycket!
Det är 16 månader mellan mina barn.. lillan föddes för två månader sedan men jag var sjukskriven i slutet på graviditeten samtidigt som pappan varit föräldraledig och vi är fortfarande hemma båda två. Vet ärligt talat inte om jag hade orkat vara ensam med båda såhär i början. Storebror gillar inte alls bebisen och har blivit mer gnällig sedan hon kom. Min man ska skola in honom på förskolan om ett par veckor innan han börjar jobba heltid igen så han kommer gå där 15h/v. Håller inte med föregående inlägg om att små barn inte behöver så mkt stimulans. Det är tex stor skillnad på min son och hans jämnåriga kompis. Hon kan sitta o pyssla själv länge medan han behöver aktiveras och älskar att springa omkring så tror han kommer må bra av några timmar på förskola.