Kan ett förhållande bli långvarigt om man träffats när man varit 50+?

Jag menar alltså inte att den ena personen är i 50-års åldern utan både är i den åldern, har haft egna familjer på varsitt håll och träffas nu som äldre, utan att skaffa barn med varandra. 

Om jag ser på de i min bekantskapskrets, så är det faktiskt de relationerna som är mest stabila och hållbara. Är själv inte i den åldern, men tänker på personer på mitt jobb, mina svärföräldrar, mina vänners föräldrar, mina föräldrars vänner osv. Väldigt många i min omgivning har separerat, men faktiskt inte några som träffats vid 40-50 år, de har allt att döma väldigt bra och lyckliga relationer. Kan förstås vara en slump, men tror faktiskt inte det.

Jag tror att när man träffas sent i livet så har man absolut högre odds att det håller livet ut av flera orsaker. Man har klarat av allt detta med barn som nu är vuxna och klarar sig själva vanligen. Alltså inga konflikter om barnuppfostran. Man har lite mer livserfarenhet och vet att gräset inte är grönare på andra sidan staketet. Alltså så vet man ofta vad man uppskattar hos sin partner och är mer rädd om denne. Man har ofta en stabil inkomst. Alltså man behöver inte blanda ihop ekonomin med varandra då man inte har barn tillsammans och därmed inga gräl om pengar. Och man har ofta ett eget hem och kan vara särbo då inte familjebildning är aktuellt. Alltså så behöver man inte slita på varandra dagligen utan kan ta till vara på det som är trevligt och kul ihop.

Dessutom så tror jag att man mognat som person och har bättre förmåga att diskutera istället för att gräla om man har olika åsikter.

Så svaret är ja.

Tro det eller ej, men det är större chans för ett livslångt förhållande om man träffas när man är äldre, statistiskt sett.

Men varje skilsmässa drar ner oddsen...

Lägst chans har de lågutbildade och unga.