Väger erfarenhet tyngre...

...än att känna barnet? Jag tycker inte att det är lämpligt att släktingar till mig och pappan lägger sig i uppfostran och talar om hur man "ska" göra. Nu tycker t ex svärmor att man ska ignorera barnet när han är arg och kastar sig på golvet. Hon tjatar även om att han "ska" börja på förskola för att bli mindre mammig. Min syn är tvärtom, när han blir sådär arg så sätter jag mig bredvid och pratar med honom. Han pratar inte själv än men han förstår väldigt mycket och lugnar snabbt ner sig. Häromdagen ville han ha en kopp som stod på bordet och blev jättearg när han inte fick den då satt jag bredvid när han låg på golvet och förklarade att det inte är en leksak osv. Men svärmor menar då att man inte ska "ge uppmärksamhet" för att han "söker uppmärksamhet". För mig är det samma sak som att "inte ge mat för att han vill ha mat". Alltså jag tycker inte att söka uppmärksamhet är något negativt för jag tror att det är något som barn behöver. Hon tycker att man så gott som alltid ska kväsa barnets känslor typ.. Och säger givetvis alltid att hon har ju uppfostrat tre barn och är erfaren och vet så mycket om barn. Och pga att han är mammig tycker hon att han måste börja på förskola medan jag tycker att det är bättre att vänta ut den här perioden. Hon känner inte ens sonen pga att vi träffas så sällan så jag känner inte att hennes expertis räcker så långt...