Inlägg från: tjejenA |Visa alla inlägg
  • tjejenA

    Gravid med första barnet

    Hej! Jag är i v19+6 med första barnet. Vi försökte i 2 år och hade gjort fertilitetsutredning och det visade sig att min sambo hade för få spermier så vi skulle starta ivf behandling. Trodde så klart att vi kunde få barn på egen hand för min sambo har en pojke sen innan...och så sa dom at våra chanser är minimala att lyckas på egen hand. Hade köpt hem sprutor och så och väntade på mensen som aldrig kom. Då vart jag gravid. Det är väldigt svårt och förstå än idag, fast man har sett hjärtat picka i v10 och rul i måndags. Hon trodde att det blir en pojke.


    Jag mådde illa dom 3 första månaderna och var hungrig och trött hela tiden, illamåendet är borta, men är känslig för kaffedoft...har inte kunnat dricka kaffe under hela graviditeten. Har halsbränna som bara den och tröttheten kan slå till från ingenstans...men annars mår jag bra. Har börjat fundera på vad man ska köpa för vagn osv...så svårt och veta vad som är bra...sen vill man ju inte lägga 10 000 kr för en vagn. Jag är föresten 31 år...fyllde i januari. Min plan har alltid varit att ha barn innan 30 men så blev det inte...men det gör inget, så länge allting går som det ska nu :)

  • tjejenA
    Prag16juli skrev 2016-02-11 07:27:28 följande:

    Åh, så glad jag blev nu! Behöver verkligen den här tråden!

    Jag är 37 år (fyller 38 år i juli) och har försökt bli gravid sedan 2005. Jag har nog sett minst 100 negativa graviditetstest.

    Precis som Linnojsan fick jag mitt plus i söndags. Overkligt och fantastiskt!

    Jag hade sista mensens första dag 9 januari, så beräknad födsel blir nog i mitten av oktober.


    Jag känner igen mig i det du skriver, då vi också har kämpat länge och jag har försökt få barn med ett ex också men misslyckades (alltså när vi var tillsammans)

    Trodde att felet var hos mig, men så var det inte. Helt underbar den känslan när man såg plusset...och hos mvc sa vi att det kan inte stämma för vi ska göra ivf...så sa hon att vi kan göra ett test. och hon kom ut med detsamma och sa DU ÄR JÄTTE GRAVID! Plusset kom direkt, precis som när jag testade.
  • tjejenA
    Prag16juli skrev 2016-02-11 08:26:51 följande:

    Grattis! Så härligt att du är i vecka 20 snart. Vi har gjort två IVF-försök och en äggdonation. Jag har försökt bli gravid sedan 2005 och aldrig plussat.


    Ja känns härligt...men fortfarande overkligt. Får hoppas det går vägen för skulle inte orka med motgångar och börja om från början. Var det nåt av ivf:en som tog sig?
  • tjejenA
    Moorii skrev 2016-02-12 10:41:53 följande:

    Hej på er!

    Väntar mitt första barn i juli, är 33 år, 18+3 idag och rul på torsdag som jag oroar mig för så otroligt mycket! Vet knappt vart jag ska ta vägen :/ tur att jag jobbar alla dagar utom idag och på måndag innan det är dags. Fick missfall i somras och blev gravid igen ca 2 månader senare, och trots tre ultraljud varav det senaste i 14+0 där allt såg fint ut, så kan jag tyvärr inte slappna av. Känner inga buffar eller sparkar, som bäst diffust killande i magen ibland, men har moderkakan i framvägg så egentligen är det inte konstigt. Hoppas tiden går fort nu så jag får veta!

    Vad ser ni fram emot mest? Om allt ser bra ut på rul så ska vi beställa barnvagn och köpa spjälsäng, det ser jag verkligen fram emot! :)


    Det kommer nog gå bra. Man är ju alltid orolig. Jag hade ändå sett hjärtat slå i v 10 men när tiden går så blir man orolig ändå. Jag tänkte också så att när allt är bra så kan man börja handla saker. Så vi börjar med sängen nästa löning, men är lite orolig nu då jag är på sjukhus för vaknade igår med halva ansiktet bortdomnat så var på magnetröntgen med huvudet och dom tror att det är en propp för det var nåt som inte skulle va där. Så man tänker ju hur det påverkar barnet...men antagligen inget alls. Hoppas jag bara kommer hem snart så man kan blicka framåt.
  • tjejenA
    Moorii skrev 2016-02-13 14:42:40 följande:

    Ja, du har nog rätt. Försöker att inte oroa mig! Min man lovade mig att allt kommer se bra ut, han är ju go. Så får tro på honom :)

    Men gud vad läskigt! :( hoppas det inte är något farligt och att du får komma hem snart!


    Hehe härlig man du har ;)Jag tänker iaf att så länge jag inte har blödningar eller gör ont så är det nog ingen fara. Ja får se vad läkaren säger...ska ha ett samtal med han idag.
Svar på tråden Gravid med första barnet