Inlägg från: skatergirl81 |Visa alla inlägg
  • skatergirl81

    Gravid med första barnet

    Hej tjejer, jag är i v 9 och det tog nästan ett år att bli gravid. Är 34 år gammal. Har inskrivning 3 / 3 och ul 17 / 3. Känns som en evighet dit. Är också orolig att något ska gå fel. Är sjukt trött och blir illamående om jag inte äter och har spytt en dag. Känner att jag inte orkar prestera så mycket på jobbet men min chef vet och har förståelse.

    Berättade för mamma om graviditeten härom dagen, hon blev så glad att hon hoppa upp och ner och vifta med armarna och ropade är det sant är det sant!? Var så kul att se henne. Ska bli roligt att berätta för svärföräldrarna också men vi väntar till vecka 10. Vi har inte tålamod att vänta tills efter ul.

    Jag bara längtar efter att köpa grejer och kläder till bebisen! Har 3 kompisar som är gravida och två till som försöker bli gravida så det är kul!

  • skatergirl81
    Fröken W skrev 2016-02-17 21:49:28 följande:

    Kul att ni äntligen lyckats bli gravida! Enligt min bm är de mest kritiska veckorna v. 8-9, det är under dessa två veckor de flesta missfall inträffar...så efter den här veckan kan du andas ut lite grann iaf :)

    Ska du göra kub eller tidigt ul? 17/3 får jag det bara till att du är i vecka 13.

    Vad roligt att mamma blev så glad! Längtar efter att berätta för mina föräldrar...är i vecka 12 nu och föräldrarna är bortresta i två veckor så när de kommer tillbaka tänker jag nog berätta :)

    Åh vad mysigt att ha kompisar som också är gravida. Vad jag vet är ingen av mina kompisar gravida och ingen planerar graviditet heller. Men å andra sidan har ju inte jag berättat för någon, varken att vi började försöka i höstas eller att vi nu väntar barn. Så vem vet? ;)


    Jag ska göra kub. Ska bli skönt att äntligen se lilla fröet och ett hjärta. ..sen kanske man kan sluta oroa sig lite.

    Strongt att hålla hemligt så länge,vi hade också tänkt det men efter hur jag mår kändes det lättast att vara ärlig då jag avbokat att träffas flera ggr pga illamående och trötthet. Sen tänker jag att skulle jag få mf skulle jag ändå vilja att de visste eftersom vi skulle vara så ledsna då och vilja ha stöttning.

    Min chef blev jätteglad när jag berättade, hon fick till och med tårar i ögonen. Känns bra att ha en stöttande chef som inte bara tänker på hur man ska lösa bemanningen.

    Hur tänker ni berätta för föräldrarna?
  • skatergirl81
    Fröken W skrev 2016-02-18 19:40:42 följande:

    Ja, alla är vi ju olika. Jag tänker mer att om det inte går vägen så vill/orkar jag inte berätta det för alla som vet. Ser hellre då att jag berättar för de jag söker stöd hos om det händer.

    Vad kul att chefen blev så glad! Det underlättar ju verkligen. Min chef reagerade också väldigt positivt.

    Jag vet inte riktigt hur vi ska berätta för föräldrar, men jag ser väldigt mycket framemot det. Funderar på att skriva nåt på rim på ett vykort kanske... Men jag vet inte.

    Hur ska du göra?


    Till mamma så köpte jag blommor och skrev ett kort typ "Grattis i september blir du farmor" . Vet inte hur vi ska berätta för svärföräldrarna, men vi kommer nog på nåt bra.
Svar på tråden Gravid med första barnet