Han säger att han inte är redo för seriöst men visar något annat
VARNING FÖR LÅGT (MEN FÖRHOPPNINGSVIS INTRESSANT) INLÄGG!
Hej!
Jag sitter fast i ett relationsdilemma som jag inte vet hur jag ska gå vidare med.
För några månader sen fick jag kontakt med en kille på en dejtingsida. Vi klickade direkt och chattade jättemycket i en vecka innan vi träffades (flera timmar om dagen/natten). Vi hade mycket gemensamt och det kändes som att vi var lite förälskade redan innan vi träffades. När vi träffades tyckte jag att det inte kändes som jag hade förväntat mig och fick lite kalla fötter. Vi fortsatte dock att ha kontakt varje dag men inte så mycket.
Efter någon vecka förändrades något och vi var tillbaka i extremt chattande igen. Vi fortsatte så i någon vecka till och sågs sedan en andra gång, det kändes mycket bättre för mig. Vid det laget var vi så intresserade och tända på varandra så vi tog det till nästa nivå redan vid 3e eller 4e träffen. Efter det träffades vi hela tiden när vi kunde och han sov hos mig flera gånger i veckan. Båda hade blivit singlar några månader innan och inte träffat någon annan sen dess. Ingen av oss hade förväntat oss något sånt här och jag kände mig väldigt lycklig.
Han var redan från början tydlig med att han egentligen inte var redo för något seriöst men att man samtidigt inte blir yngre och borde ta vara på de bra saker man hittade i livet. Jag kände mig inte heller redo för något seriöst men man kan ju aldrig veta vad som händer. Kändes som att vi stod på samma nivå där.
Ganska snabbt märkte jag dock att jag började bli kär och det kändes som om det var likadant för honom. Han hörde alltid av sig och sa att han saknade mig etc, vi träffades hela tiden, han tog extra långa luncher för att hinna träffa mig de dagar vi inte kunde ses på kvällen, försummade kompisar för att träffa mig istället. Vi hade verkligen kul tillsammans och kunde prata i timmar, vi låg förstås med varandra men inte alltid, det var härligt att bara ses.
Problemet är bara att han planerar att flytta utomlands på obestämd tid om ca 6 månader och att han därför inte kan ha något seriös relation. För mig behöver det inte vara ett problem, allt löser sig om man bara vill och mycket kan hända på 6 mån. Han beter sig inte alls som killar som jag tidigare har haft oseriösa relationer med. Jag har velat prata med honom om vår relation men det känns lite tidigt och jag vill inte pressa honom. Så jag har väntat och tänkt att han skulle komma fram till att han vill mer eftersom det är det han visar i handling. Det har känts som att båda visste att vi borde prata om detta, men ingen har riktigt velat ta upp det. Han har märkt att jag verkligen håller på att falla för honom och för någon vecka sen tog han initiativ till att vi borde prata lite.
Han sa att pga flytten så kan han inte ha ett seriöst förhållande nu, han vet inte hur hans liv kommer att se ut och var i världen han kommer att slå sig ner. Han sa att han inte ville göra mig illa. Jag sade att hur det än blir så är det försent för att jag inte ska lida av det. Han sa att han gillar mig, att jag är en fin människa som är rolig och att vi är lika på många sätt och trivs med varandra och att han tycker om att träffa mig, men att han skulle respektera om jag behövde vidta åtgärder för att skydda mig själv. Han undrade om det skulle vara lättare för mig om vi sågs mer sällan så att det blev lite mindre intensivt och inte gick så fort. Jag frågade om han vill ses mindre, men det ville han inte. Jag sa att det vore värre att inte ses nu och att jag så skulle lida av det nu istället och att jag hellre led sen om det måste bli så. Jag frågade vad han tänkte och kände och han sa att han inte riktigt tillät sig att känna så mycket eller på ett sådant sätt som han skulle kunna eftersom han inte kunde pga flytten. Vi kom inte fram till så mycket mer än att vi båda mådde lite dåligt av situationen men inte ville sluta ses.
Sen fortsatte vi att ses nästan som tidigare, lite mindre dock för att han kände att han måste träffa sina kompisar, som han hade försummat ett tag, lite mer. Men efter ytterligare någon vecka märkte jag att han inte hör av sig lika mycket som tidigare, det är nästan alltid jag som tar kontakt först och det är inte lika intensivt som tidigare. Han har väldigt mycket att göra just nu, byter jobb, startar företag, tvist med tidigare jobb, fk etc. Han säger att han känner sig konstig i både kropp och huvud och inte vet hur han ska ta sig vidare och inte har kontroll över sitt liv. Och han vill inte såra mig. Livet är jobbigt helt enkelt och det verkar som att han har lite för mycket i huvudet just nu.
Jag sa att jag märker att han försöker distansera sig lite från mig och att jag respekterar om han behöver det, men att det skadar mig mer att inte få träffa honom. Han säger att han inte försöker distansera sig (men det tycker jag att han gör) och att han vill träffa mig men att han också behöver tid för att reda upp allt jobbrelaterat etc och att vila, vilket han har gjort för lite och att han hoppas att jag kan ge honom lite tid. Jag sa att jag absolut kan ge honom tid men att jag blir osäker och att jag nog tycker mer om honom än vad han inser. Han sa att han har märkt det och att det är därför han inte vill såra mig. Han säger att det pga flytten är svårt med relationer och känslor och att han inte vet var han har sina tankar.
Så vad gör jag? Jag känner mig väldigt osäker på var han står. Han säger att han inte är redo/inte kan ha något seriöst, men visar något annat. Hur han är med mig är vi ses, hur han tittar på mig etc. Det känns även som att han frågar mig saker för att kolla var jag står. Han kan t.ex. säga: "Hypotetiskt, om vi skulle få barn, då tycket jag så här och så här, vad tycker du?" Känns som att han testar. Han har även sagt att han känner sig för gammal för att hålla på vara oseriös och att han vill att hans nästa riktiga relation ska vara för evigt. Han tyckte att det var bra att jag var lite avvaktande till att ses i början och att det visade att jag var seriös och att han gillade mig ännu mer för det.
Jag skulle kunna tänka mig att flytta med honom när han ska flytta, om det fortfarande känns rätt då. Men då känns det som att vi måste satsa nu och sen se var vi står när den tiden kommer. Som sagt mycket kan hända på 6 mån. Jag har inte sagt detta till honom för jag vill inte ställa honom mot väggen. Nu träffas vi 1-2 ggr/vecka och hörs av varje dag, men inte lika mycket som innan. Jag måste verkligen anstränga mig för att inte hålla på kontakta honom hela tiden och bli tjatig, men lider hela tiden som vi inte ses. När vi väl träffas är det jättebra och som innan.
Ska jag ge honom mer tid eller borde jag visa var jag står? Känns som att han är väldigt hämmad av att han ska flytta och tror att innebär att vi inte kan vara tillsammans (hans ex accepterade inte att flytta och det var delvis en orsak till att det tog slut). Men jag vill inte skrämma iväg honom.
Är han över huvud taget värd att vänta på eller är han bara ute efter att ha lite kul innan han börjar sitt nya liv? Det känns inte så, han verkar vara en good guy och menar att han absolut inte vill behandla en tjej illa för han har en syster som han inte vill att någon annan ska behandla illa, men jag vet inte.
Så vad tror ni om hela den här situationen?