Ivf-omgång 5. Ledsen och tappar hoppet!

Jag och min sambo har precis fått ett negativt besked efter 5e omgången.

Den fjärde gången fick jag tidigt missfall och efter det har jag haft svårt att hitta hopp och tro.

Finns det någon där ute som känner igen sig? Någon som kanske har något positivt att dela med sig av? Hur klarar ni att gå genom detta? Var hittar ni tron och hoppet?

Jag har precis fyllt 36 och min man är snart 40. Vi har en son på 5 år som kom till på naturlig väg. Det är den manliga faktorn som spökar men med hjälp av icsi så ska det egentligen inte vara något större problem. Vi började med ivf för ganska precis ett år sedan och trodde aldrig att det skulle bli såhär utdragit. Vi har kännt oss starka men efter missfallet så känner jag att hoppet börjar försvinna. Jag börjar bli ledsen och börjar tro att vi aldrig får fler bebisar och heller inget syskon till vår son. Jag blir olycklig av tanke.