Hur rädda kompisrelation?! Jag är verkligen en dålig människa, HJÄLP!!!

Om hon hade haft dessa problem lika länge som du, så hade hon nog satt sig in i det mer och kunnat lika mycket som du om det. Nu har hon aldrig behövt sätta sig in i det. Du kan ju inte kräva att alla människor ska kunna allt om allt och alla.

Det finns nog inga rätt eller bra svar på detta, allting beror ju på personliga erfarenheter.
Har man inte varit i en sits där man har kämpat med att få barn kan man nog inte sätta sig in i de känslorna.
Men rent logiskt är det ju ohållbart att gå och känna som du gör då det kommer att dyka upp olika scenarion med barn inblandat runt omkring dig.
Prata med en psykolog för att få bra redskap.

Det är lätt att förstå att du känner som du gör. Hon verkar ju inte ha varit en dålig vän innan, hon har sagt det är som man säger för att trösta men som också kan tolkas som ytterligare pilar. Det tycker jag du ska försöka släppa. Just nu verkar du reta dig på allt hon gör och försök att se det så. Hon har inte gjort något fel, hon kan inte hjälpa att hon blev gravid mer än du kan hjälpa att du knte blivit det.

Var öppen med att det är jobbigt för dig. Hon borde förstå att du inte vill ha puttinuttiga detaljer om du säger hur du känner. Att det ökar din längtan efter barn mer. Det handlar ju inte om henne eller hennes barn egentligen.

Om hon hade haft dessa problem lika länge som du, så hade hon nog satt sig in i det mer och kunnat lika mycket som du om det. Nu har hon aldrig behövt sätta sig in i det. Du kan ju inte kräva att alla människor ska kunna allt om allt och alla.

Jag vet hur du känner, vi har försökt få barn i två år utan resultat och under den tiden har jag flera vänner som lyckats med flera graviditeter. En kompis blev gravid på försök 1, fick missfall, sen blev gravid tre månader senare. Hon sa till mig att hon vet preeeeecis hur jag känner, de tre månaderna däremellan var jättejobbiga. Men det går inte att jämföra. Att kämpa flera år vs. några månader är en helt annan grej. Det är lättare att känna hopp när det gäller månader, sedan blir det liksom mer en del av livet och en kris.
Jag tycker din kompis verkar vara lite okänslig för din situation, för många ju är detta den största livskrisen som finns. Så jag tycker inte du är en dålig vän. Som flera skriver så är det lätt att gå på myter som att du ska slappna av och så - om man inte är insatt. Vi som väntar på barn under så lång tid är ju himla pålästa, vi vet vad som är myt och vad som stämmer. 
Att hålla sig undan från andra som är gravida och känna sig missunnsam är väldigt vanligt och det vettigaste att göra är att förklara för vännen hur du känner. Om hon är en bra vän så förstår hon. Jag har fått förklara detta för en vän en gång och hon kanske inte förstod direkt vad jag går igenom men hon kände empati för min situation och ifrågasätter inte varför jag inte hälsar på lika ofta. Om din vän blir arg så tycker jag det är en ensidig vänskap. Hur du känner kan du prata med en psykolog om, jag gjorde det och psykologen tyckte väl mest att jag ska acceptera att det är nuläget men det finns kanske psykologer som ger bättre råd. 

Hoppas ni får svar på utredningen snart och rätt hjälp! Jag önskar verkligen ingen det här, men försöker tänka att det är en utvecklande resa, att någonting positivt kommer ut ur det här. Kram!