Vi som nyligen blivit opererade för utomkveds och vill bolla lite tankar och följas åt till en ny grav.

hejsan! jag har precis op för utomkvedes, just nu är jag väldigt sänkt och har svårt att ens fundera på att börja baka igen, jag fick ett missfall och plussade direkt därefter och det slutade såhär, men jag är visserligen "bara" 21år också så jag har ju tid på mig... hoppas jag

Hej! Åh vad tråkigt men du är ung så du har alla chanser på dig att bli gravid igen.
Ja samma här är långt ifrån redo att ge mig på de igen. Var satt graviditeten på dig ? Och hur länge sa läkaren att du skulle vänta innan du hoppar på en ny graviditet ?

Hej igen, förlåt för segt svar.. har haft huvudet fullt. läkaren sa att jag skulle vänta iaf en mens :) min satt på vänster äggledare och den hade brustit så dem gick inte att rädda så jag har nu bara en :/ men som sagt jag är ju ung. men man tappar ju lusten/hoppet.. inte alls som ett "vanligt" missfall. utan nu saknar man verkligen ngt det känns SÅ overkligt :/ hur mår du? med återhämtning osv?

Hej!

Farmgirl, förstår din känsla av saknad. Jag känner hela tiden att ngt tagits ifrån mig och att jag saknar ngt jag borde haft.

Opererades för utomkveds i december förra året. Första graviditeten och vi var så lyckliga. Började blöda 1 vecka efter plusset och blev tillsagd att vänta två veckor innan jag fick komma in. Kändes förjävligt. Var den värsta väntan i mitt liv. Sedan när jag väl fick komma dit så bemöttes jag av "lilla gumman, varför är du så ledsen?" "Det är ju så tidigt i graviditeten".

Helt sjukt. Jag är snart 30 och vill inget hellre än att bli med barn. Det visade inget på ul då så fick vänta ytterligare en vecka medans dom tog blodprover. Hcg steg vansinnigt och dom nämnde inget om operation under hela tiden jag var där utan på fjärde besöket blev jag akutinlagd för operation. Också som en chock.

Allt var så kaotiskt och jag tappade kontrollen.

Har knappt återhämtat mig psykiskt efter detta, mår inte bra.. Blev bra efter ett tag men nu har jag börjat få panikångest som jag inte förstår mig på och mår så dåligt över att ALLA i min omgivning är med barn, en kollega som blev samtidigt och spm jag träffar varje dag. Min bästa vän som också blev gravid samtidigt och en annan vän som jag inte pratat med på länge som jag valde att öppna mig för ang detta, berättade då att hon var gravid hon också. Två av min sambos kompisar är gravida och jag kan inte känna äkta lycka utan att jag också går sönder..!

Och toppen på detta är att vi inte plussat igen. Har väldigt kort menscykel på 23 dagar så det blir ju många försök men inte ett enda plus. Vi har provat ägglossningstester för att hålls koll men hjälper inte.

Snart knäcks jag..

Hej, ja absolut man tappar lusten och man blir ju även rädd. Jag mår bättre nu första mensen kom tillbaka igår och det känns skönt att kroppen hittat tillbaka iaf. Till mig sa läkaren att jag måste ha mens 2 gånger innan jag får bli gravid . Dom tog också min vänstra äggledare känns rätt surt känns som att det kommer bli svårare nu och bli gravid även fast att dom sagt att chansen inte minskar med 50%.

Usch vad jag lider med dig, det är jobbigt och känner precis som du att dom tagit bort något som jag egentligen skulle haft kvar.
Jag tyckte också jag bemöttes illa på KK jag satt och grät när läkaren berättade att de va utomkveds o inte ett ända ord hade hon och säga utan satt och stirra på mig och så får man aldrig några konkreta svar, jag vet inte ens varför dom tog bort min äggledare eller om den var skadad sedan tidigare eller om den blev skadad på grund av graviditeten. Jag vet precis ingenting mer än att där fanns en vänstersidig tubargraviditet och att äggledaren är borttagen.

Satt och tänkte härom dagen att om det inte hade hänt om bara min äggledare hade varit frisk skulle jag varit v 12+3 idag och det känns sorgligt.

Var satt graviditeten på dig ? Måste vara jobbigt för dig och ha nära vänner som är gravida o berättar om sina graviditeter. ????

Jag opererades för x för två veckor sen. Första graviditeten med min fästman (har varit gravid när jag va 17 och gjort en medicinsk abort) och vi var superglada. Fick två små blödningar med nån dags mellanrum och åkte för att kolla upp det. Ingenting syntes. Läkaren frågade "är du säker på att du är gravid?", började nästan själv tro att jag hittat på allting... Men ja, efter en vecka med blodprover kunde de se något i höger äl och opererade bort den... Känns så bittert! Jag mår "bra" nu och vi tänkte vänta en mens och sen börja försöka igen. Läkaren sa att jag skulle vänta 3 månader, barnmorskan sa att det inte finns några restriktioner så jag väljer barnmorskans råd. Är lite besatt i att bli gravid. Vi hann bli så himla glada och nu är jag livrädd att det ska dröja 100 år!

Operarades September 2014 för utomkvedshavandeskap men det känns som i går.... vi hade försökt att bli gravida i 2.5 år och alla runt mig blev med barn. Jag jobbar mitt i en city kärna så jag såg barnvagnar och gravidmagar vart jag än vände mig, psykiskt jobbigt. Jag gav upp allt hopp att bli med barn i Januari 2014, i maj fick jag ett missfall. Sedan hela sommaren försökte jag må så bra och ha så roligt jag kunde för att tänka på annat innan vi skulle på undersökning i augusti för att kolla att allt stod rätt till.

Jag hade som haft mensen som vanligt men i mitten på juli så blödde jag lite mer från och till. Jag berättade detta när vi var på undersökningen och jag fick kissa på en sticka som visade svagt gravid dom sa "du har nog fått ett missfall" inge mer. Men att allt såg jättefint ut både min livmoder och båda äggledarna. Två vektor efter detta svimmade jag på jobbet vaknade på akuten med deoder på hela kroppen, hjärtmaskin, flera läkare och sköterskor. Då hade jag ett X som satt fast 10 mm från livmodern i vänster äggledare som sprack 2.5 liter blod i magen och 15 minuter att få in mig på operationsbordet innan jag skulle dö. Lyckligtvis lever jag men man fick ta bort äggledaren då mitt X var ca 10-11 veckor stort.

Kan inte för ALLT i världen förstå hur dom två veckor innan inte ens funderade på om det kund vara ett X utan sa även att äggledarna såg fina ut när det satt faktiskt ett foster 10 mm från livmodern. Vi blev rekomenderade att vänta tills jag fått en mens innan vi provade igen. Nu hade jag gett upp till 100% på att få ett barn, på ett sätt var det skönt men träffade psykolog under de närmsta 6 månaderna efter så det hjälpte mig nog mk. Jag fick tillbaka mensen i december och i januari när vi skulle på återbesök till fertilitetsmottagningen var jag med barn. Jag var så rädd, jag trodde att jag skulle dö igen. Dom första tre månaderna var jag livrädd varje dag att något skulle gå fel igen, men allt gick bra och nu har jag en dotter på 7 månader.

Men dom sa till mig att blir du gravid ska du genast ringa och säga att du fått ett X så man ska bli undersökt med VUL så dom på en gå ska kolla så det sitter rätt, en rekommendation till alla som plussar efter X ring och få en tid för VUL!!

Nu blev detta långt ber om utsett för detta ville bara dela min story!

Jag har nu fått min första ägglossning sen operationen, 4 v och 3 dagar tog det. Vi låg dagarna innan, är lite orolig då läkaren sa att vi skulle vänta 3 månader innan ny graviditet, samtidigt som jag hoppas att det ska ta sig... Ska på återbesök den 7:e juli så jag hoppas att de kan de att allt står rätt till.