kaffe skrev 2016-06-22 10:49:32 följande:
Så vad ser du för skillnad på undervisningen du gör med små barn kontra det föräldrar gör med sina barn. Vilka färdigheter får barnen i 1-2 års åldern av er undervisning som dom inte får från föräldrarna hemifrån?
Ja, sjuka barn vill oftast vara med sina föräldrar när dom är sjuka eller med någon dom känner sej trygg med. I vårt fall far- och morföräldrar. Jag är säker på att deras favoritfröken också hade funkat om förutsättningarna funnits för det.
Svårigheten är inte att undervisa sitt lilla barn, svårigheten ligger i att se vad varje enskilt barn behöver. Oftast kan föräldrarna göra ungefär samma jobb (det gäller även i skolan), men en förskollärare ser oftast lite längre och har ett vidare perspektiv på vad barnet behöver kunna och varför. Sedan är en stor skillnad att en förskollärare tänkt igenom det jag gör med barnet, förskolläraren gör inte saker bara för att deras föräldrar gjorde så mot dem. Det finns många fallgropar om man inte tänker efter, en förskollärare har hittat de flesta. Den mest klassiska är väl detta med att man ska äta upp maten, något som de flesta idag är medvetna om. Idag är det självklart för de allra flesta att barnen ska äta tills de är mätta och inte tills maten på tallriken är uppäten. En förskollärare ska arbeta mot läroplanen och inte mot den egna uppfostran. en förskollärare kan inte säga "Så gjorde alltid min mamma och jag gör likadant för det var så bra". Vi kan göra det mamma gjorde om det dessutom har stöd i läroplanen, har det inte det så måste vi ändra vårt sätt.
Favoritfröken har inte den tiden som ett sjukt barn kräver. Det skulle krävas betydligt fler vuxna (vilket försämrar relationen till varje vuxen) för att en ska kunna vårda ett sjukt barn. Föräldrar idag kan ju inte ens ha friska syskon hemma för att de stör det sjuka barnet. Något jag respekterar, men kan man inte lösa det hemma med 2-5 barn, så kan man ju inte tro att vi ska klara det på förskolan där vi har 15-25 barn i grupperna och dessutom ha en pedagogisk verksamhet. Då och då vårdar jag sjuka barn i väntan på föräldrarna och då får de övriga barnen stå tillbaka. Fast även om jag är favoritfröken så duger inte jag då, utan de gråter/gnäller efter mamma eller pappa...även innan vi sagt att de är på väg. När föräldern väl kommer så faller de in i föräldrarnas famn på ett sätt som de inte gör när de är friska.
kaffe skrev 2016-06-22 10:53:27 följande:
Ursäkta om jag lägger mej i diskussionen men jag tycker det är intressant med just undervisningsbiten av små barn.
Hur kan man som förälder påverka sitt barn i rätt riktning när det gäller språk och inlärning. Finns det något speciellt material du rekomendrar?
Rim och ramsor samt att prata mycket med barnet och använda rätta ord för saker och ting. Lek med språket och läs mycket.
Läs- och skrivförmågan börjar att tränas redan när barnen är mycket små. Det är kunskapen om hur språket är uppbyggt som gör att man senare kan lära sig att läsa och skriva. Har de inte en god språklig medvetenhet när de ska lära sig att läsa, kan hindret bli för stort och ge läs- och skrivsvårigheter.
Bornholmsmodellen vänder sig till barn i förskoleklass, men kolla på den och du får ett hum om vad barnet behöver kunna. Fast i första hand ska det vara kul med språk. Det ska vara roligt att uttrycka sig på olika sätt, så lyssna på ditt barn och visa att det det har att berätta är intressant, tokigt, allvarligt, kul osv.
Sedan är det bra om du inte förstår barnet för väl. låt det prata klart, fyll inte i vad du vet att det ska säga. Föräldrar blir oftast proffs på att förstå sina barns språk och ibland kan det bli ett hinder för barnets språkutveckling. Barnet behöver inte ens försöka säga rätt och jag har flera gånger gjort föräldrar uppmärksamma på detta. Det är en balansgång och det gäller att förstå barnet lagom mycket för att språkutvecklingen ska gå framåt med bibehållen självkänsla. Se och hänga med i barnets språkutveckling alltså.