Förskolan tempar barnen! Rätt eller fel?

Visst att det ibland blir fel och det här verkar vara ett sånt tillfälle.

Nej jag är inte rädd att jag ringer hem för ofta, sett till varje barn så kan jag räkna hemringningstillfällen på min ena hand. Jag tror inte att nåt barn blivit hemringt mer än fem gånger och vissa har gått fem år hos oss. Vi ringer bara när nåt hos barnen får oss oroliga och vi talar om vad vi sett och låter föräldrarna ta beslut om de ska hämta eller inte. Jag skulle aldrig kräva att en förälder kommer och hämtar enbart för 37,5 i temp.

Jag skulle gissa att din kille antingen är för trött eller att han inte är trygg på förskolan. Bägge anledningarna är ganska allvarliga och fokusera på det istället för att bli irriterade på personalen som ringer hem i onödan.

Jag vet att föräldrar har förskola för att kunna jobba, men förskolan är en verksamhet som är till för barnen. De ska orka vara där när de är där. Det är inte bara barnpassning, det är en skolform...oavsett vad ni föräldrar tycker att det borde vara. Jobbar du själv i förskola, så vet du detta, då vet du även att förskolan inte bara är ett kul ställe där man obehindrat kan leka och ha kul hela dagarna. Då vet du, att bara det faktum att vara ifrån föräldrarna i en stor grupp, sliter väldigt på barnen oavsett hur bra de trivs. Trivs de inte eller är för trötta för verksamheten, ja då blir det inte bra. Om jag vore dig så skulle jag ta tag i detta och luska reda på den egentliga anledningen till varför din son upplevs inte orka förskoleverksamheten. Det problemet är betydligt viktigare än att han rings hem för ofta. Tar du tag i det så kommer de sluta ringa till dig, men det löser inget för sonen. Jag antar att även om du har barnomsorg för att kunna jobba, så är sonens trivsel viktigare än ditt jobb.

Du är inte bara lärare. Hur mycket du än stretar emot är du också omsorgspersonal. Du matar, byter blöjor och kläder när  olyckor skett. Precis samma som dom som jobbar inom äldrevården. Enda skillnaden är åldern på dom ni vårdar.

Du tycker inte att sjuka barn har på förskolan att göra. Jag ser möjligheten att det faktiskt skulle kunna fungera. Ditt argument att jag inte får tycka att det är ett bra förslag eller propagera för det  om jag inte själv tänker utnyttja det är ett av dom dummaste argument jag hört. Bara en egoist ser enbart till sej själv och sina egna behov. Jag vet inte vad för föreställning du lever i, men är du ens medveten om hur det ser ut för många familjer i dag?  Tror du att den ensamstående mamman som försörjer sej och sitt barn på en minimilön där en extra vabdag där barnet är lite hängigit och nekar hämta det inte sätter sitt barn i första rummet? Den extra vabdagen kanske gör så att hon inte lägre har något jobb, för så ser verkligheten ut för många som har arbeten  där man enkelt kan ersättas av andra. Ni ser inte hur dom kämpar för att försörja sina barn och där varje krona kan vara skillnaden på om dom har ett hem eller inte. Ni ser bara den ansvarslösa föräldern som vill utnyttja er. Inte mamman som vill arbeta och ge sitt barn och en stabil hemtillvaro.

När ska du inse att det hängiga barnet många gånger redan lämnas på förskolan, ska det bli en förändring så är det SJUKA barn vi pratar om. Vi pratar även om barnperspektiv och inte vuxenperspektiv. Kan inte en ensamstående förälder klara sig utan den lilla löneskillnad vab ger, ja då är det fel på systemet för ersättningen. Barnen ska inte behöva ta mer än de redan gör, de borde ha betydligt fler rättigheter egentligen och inte färre!

Vad det gäller min roll som lärare så visar du åter igen att du inte vet vad du pratar om. Självklart vårdar jag barnet, men jag gör det som lärare och inte enbart omvårdnadspersonal. Det finns inga omvårdnadssituationer som inte kan kombineras med pedagogik. De tillfällen då jag enbart omvårdar är när barnen inte mår bra och väntar på en förälder för att få åka hem.

Jag är väl medveten om att hängiga barn ibland lämnas på förskolan. Det du inte tycks vara medveten om är varför det görs. Du verkar tro att det enbart beror på oengagerade föräldrar som vill slippa undan sitt ansvar. Sanningen är i dom flesta fall långt därifrån. Ni inom förskoleverksamheten verkar leva i en lullig egen liten värd där ni tror att arbetande föräldrar gör det för sitt eget höga nöjes skull, som en chans att få barnpassning till sitt barn medan man roar sej själv på jobbet. Allra mest njuter man om man låter er göra jobbet när barnen är sjuka medans man själv kan sitta med en kopp latte, pilla sej lite i navlen  och vända några blad på sitt arbete medans man vilar upp sej och ni gör jobbet....

Dags att vakna upp kanske och se lite utanför förskolesfären. Rent krasst är att vara hemma med sitt barn för att det är lite hängigt olovlig frånvaro. Ska man hårddra det kan det i förlängningen leda till att man inte längre har något jobb. Har du någon gång funderat över det när du ondgör dej över föräldrar som inte kommer på 5 röda när ni ringer för minsta lilla sak. I ditt uppdrag som förskollärare ligger att ta hand om barnen det timmar föräldrar jobbar, det är det förskolan i första hand är till för, inget annat. I det ingår att göra det dom stunder då barnen är lite "besvärliga" också.  Klarar ni inte den biten så ligger problemet hos er på individnivå eller i er organisation. Inte hos föräldrarna. Du säger att barnen mår dåligt av att vara på förskolan. Om du vill se det ur barnperspektiv, börja med att utreda varför barnen mår dåligt i den miljön och arbeta för en förbättring där. Skyll inte på dåliga förldrar, för det är inte hela sanningen.

och visst... om det känns bättre att kalla att byta blöjor på en 1,5 åring pedagogik så ok, men räkna inte med annat än att en och annan drar lite på smilbanden när ni hävdar att det är undervisning. 

Fast nu pratar du om nåt annat än sjuka barn, dessutom är det inte olovlig frånvaro att vara hemma med ett hängigt barn om man tror att det inte har allmäntillstånd att orka en dag på förskolan.

Klart att jag vet att föräldrarna behöver arbeta, men måste barnet ta alla hårda smällar för det? Tycker du att systemet är fel, så gå till politikerna och kräv att alla ska klara att vara hemma med sina barn när det behövs. Det går att lösa utan att tvinga sjuka barn att vara ifrån sina föräldrar. Fast de allra flesta har en ekonomi som tillåter vab lite då och då.

När har jag sagt att jag kräver att föräldrarna kommer på två röda? Jag har snarare sagt tvärt om att jag för en dialog med föräldrarna där vi försöker lösa det till det bästa ihop.

Vad är ett besvärligt barn? I min värld finns det inga sådana. Fast jag antar att du menar barns om på nåt sätt visar negativa känslor och sånt handskas jag med dagligen, det ingår i mitt jobb. Det är när barnen är sjuka som jag tycker att det är barnets bästa att få åka hem och tillfriskna i lugn och ro med sina föräldrar, det är också min arbetsgivares åsikt. Mår du bra på ditt jobb om du är sjuk? Troligtvis inte och inte heller barn. Hur är det att jobba ihop med en kollega som egentligen borde ha varit hemma? ja på mitt jobb funkar det sällan bra och samma sak gäller barnen!

Själva blöjbytet är självklart inte pedagogiskt, men det är ett utmärkt tillfälle att få kontakt med barnet och då kan man ramsa, räkna, benämna olika saker och mycket mycket mer. Det är faktiskt undervisning om jag har ett i förväg bestämt syfte med det. Dock är det långt ifrån all pedagogik som är undervisning. Det du syftar på kallas didaktik.

Om barnet har påverkat allmäntillstånd brukar det utkristalliseras som lite mer än bara hängigt. Hängighet är inte lege artis att vabba för. Vab är en förmån att nyttja när barnen är sjuka, inte för att verksamheten på förskolan inte kan anpassas till  att barnen är lite  trötta en dag.

Vad är det för hårda smällar du menar att barnen får ta? Är det något fel på förskolan menar du eftersom dom inte kan vara där om dom inte är i fysisk form som en elitidorttare?  Ni som arbetar där är ju högt utbildade så varför ni inte klarar av att ta hand om alla typer av barn får du förklara för mej.

Med besvärlga barn, menar jag barn som rings hem när dom egentligen inte är ett dugg sjuka. Vad det är som gör att förskollärarna inte anser att dom ska vara kvar på förskolan, utan att föräldrarna ska vabba utan att barnen uppvisar några fyskiska symptom på sjudkom har nog du bättre svar på än jag. Läser du i tråden så får du många exempel på att så har skett.  Att barn uppvisar negativa känslor hoppas jag inte är skäl att skicka hem dom, men vad vet jag.
'
Jag hade gärna varit sjuk på mitt jobb om jag haft samma förutsättningar som på förskolan. Tänk att få sitta sjuk i fikarummet och lägga en pärlbricka och så kommer frukost, lunch och mellanmål serverat till mej. Det skulle till och med vara mer än ok om ingen av kollegorna sov middag med mej =) Jag fixar den biten helt själv. Om det är att jobba när man är sjuk så tänker jag jobba vid varje sjuktillfälle.

Ge exempel på vilka syften du kan ha när du ramsar med en ettåring vid blöjbyte för att det ska kallas undervisning. Att lära barnen att vara behjälpliga vid blöjbytet eller att sjunga en skojig ramsa med räknetal är sånt varje förälder gör för sin ettåring vid blöjbyte. Är det det du menar är att undervisa och i så fall vad är det för syfte ni har som inte vi föräldrar har med det?

Varför man ringer hem barn som inte är ett dugg sjuka för du fråga nån annan om, jag gör inte det. Hängiga barn är barn som inte mår bra, trötta barn är just trötta barn. Hängiga barn får vara hemma med föräldrar som vabbar, faktiskt även trötta barn, om de är så trött att de inte orkar förskolans verksamhet. De hängiga barn som vi ofta har hos oss är även hostiga och snuviga och allmänt ur form.

Barn vars föräldrar vägrar att erkänna att barnen borde få vara hemma, får ta hårda smällar. Det är de som får lida av att föräldrarna inte tar sitt ansvar och är hemma med dem. Visst det finns några grupper av föräldrar som blir extra utsatta när barnen är sjuka, men då borde staten ta ansvar för det istället för barnen.Du säger att du gärna är sjuk på jobbet om du haft samma förutsättningar som barnen. Hur tror du att det är att vara på förskolan egentligen? Vilken kunskap har du om gruppåverkan och anknytningspersoner? Du gör dig inte värst viktig som förälder med dina uttalanden. Det du egentligen säger är att jag som utbildad kan ersätta dig som förälder, men det är långt ifrån sant. När barn mår dåligt vill de ha sina föräldrar oavsett hur trygga de är med personalen på förskolan.

Nu visar du hur liten kunskap du har om förskolans arbete och vad undervisning är, vilket är precis som det ska eftersom du inte är utbildad lärare. Att ramsa med barn är ett sätt att utveckla deras språk. Du behöver läsa på vad som är undervisning och vad som inte är det, samt vad som är pedagogik och slutligen förskolans uppdrag innan jag fortsätter den här diskussionen. Ett blöjbyte är ett utmärkt tillfälle för lärande!

Nej, jag säger inte att en förskollärare kan ersätta mej som förälder. Jag säger att förskollärare borde ha kunskap och förmåga att ha hand om alla sorter av barn inklusive de som inte är helt friska.

Jag antar att du inte kan ge exempel på hur ramsande med 1 åringen kan ses som undervisning. Att hänvisa till att jag borde läsa på är ett ganska kasst svar.

Undervisning är "Sådana målstyrda processer som under lärares ledning syftar till inhämtande av kunskaper och värden".

sv.wikipedia.org/wiki/Undervisning

Rim och ramsor är bra språkträning både för små och stora förskolebarn. Om jag har som mål att språkträna ett eller flera barn och väljer ramsor som metod, så är det undervisning om jag ramsar med en ettåring på skötbordet. Fast jag tränar samtidigt många andra saker helt enligt förskolans läroplan. Det är hur medveten jag är med det jag gör och mitt syfte till det som skiljer undervisningssituationer från sånt som man bara gör med små barn.

Jag kan omöjligt diskutera undervisning och pedagogik om du har fel uppfattning om vad det innebär.

Sjuka barn vill oftast vara hos sina föräldrar och föräldrar vill oftast ta hand om sina sjuka barn! Ingen kunskap i världen kan ändra på det! Du har ju själv dina barn hemma när de är sjuka och då borde du veta hur stort behov de har av sina föräldrar då.

sv.wikipedia.org/wiki/Pedagogik

sv.wikipedia.org/wiki/Didaktik

Så vad ser du för skillnad på undervisningen du gör med små barn kontra det föräldrar gör med sina barn. Vilka färdigheter får barnen i 1-2 års åldern av er undervisning som dom inte får från föräldrarna hemifrån?

Ja, sjuka barn vill oftast vara med sina föräldrar när dom är sjuka eller med någon dom känner sej trygg med. I vårt fall far- och morföräldrar.  Jag är säker på att deras favoritfröken också hade funkat om förutsättningarna funnits för det.

Ursäkta om jag lägger mej i diskussionen men jag tycker det är intressant med just undervisningsbiten av små barn.
Hur kan man som förälder påverka sitt barn i rätt riktning när det gäller språk och inlärning. Finns det något speciellt material du rekomendrar?

Svårigheten är inte att undervisa sitt lilla barn, svårigheten ligger i att se vad varje enskilt barn behöver. Oftast kan föräldrarna göra ungefär samma jobb (det gäller även i skolan), men en förskollärare ser oftast lite längre och har ett vidare perspektiv på vad barnet behöver kunna och varför. Sedan är en stor skillnad att en förskollärare tänkt igenom det jag gör med barnet, förskolläraren gör inte saker bara för att deras föräldrar gjorde så mot dem. Det finns många fallgropar om man inte tänker efter, en förskollärare har hittat de flesta. Den mest klassiska är väl detta med att man ska äta upp maten, något som de flesta idag är medvetna om. Idag är det självklart för de allra flesta att barnen ska äta tills de är mätta och inte tills maten på tallriken är uppäten. En förskollärare ska arbeta mot läroplanen och inte mot den egna uppfostran. en förskollärare kan inte säga "Så gjorde alltid min mamma och jag gör likadant för det var så bra". Vi kan göra det mamma gjorde om det dessutom har stöd i läroplanen, har det inte det så måste vi ändra vårt sätt.

Favoritfröken har inte den tiden som ett sjukt barn kräver. Det skulle krävas betydligt fler vuxna (vilket försämrar relationen till varje vuxen) för att en ska kunna vårda ett sjukt barn. Föräldrar idag kan ju inte ens ha friska syskon hemma för att de stör det sjuka barnet. Något jag respekterar, men kan man inte lösa det hemma med 2-5 barn, så kan man ju inte tro att vi ska klara det på förskolan där vi har 15-25 barn i grupperna och dessutom ha en pedagogisk verksamhet. Då och då vårdar jag sjuka barn i väntan på föräldrarna och då får de övriga barnen stå tillbaka. Fast även om jag är favoritfröken så duger inte jag då, utan de gråter/gnäller efter mamma eller pappa...även innan vi sagt att de är på väg. När föräldern väl kommer så faller de in i föräldrarnas famn på ett sätt som de inte gör när de är friska. Rim och ramsor samt att prata mycket med barnet och använda rätta ord för saker och ting. Lek med språket och läs mycket.

Läs- och skrivförmågan börjar att tränas redan när barnen är mycket små. Det är kunskapen om hur språket är uppbyggt som gör att man senare kan lära sig att läsa och skriva. Har de inte en god språklig medvetenhet när de ska lära sig att läsa, kan hindret bli för stort och ge läs- och skrivsvårigheter.

Bornholmsmodellen vänder sig till barn i förskoleklass, men kolla på den och du får ett hum om vad barnet behöver kunna. Fast i första hand ska det vara kul med språk. Det ska vara roligt att uttrycka sig på olika sätt, så lyssna på ditt barn och visa att det det har att berätta är intressant, tokigt, allvarligt, kul osv.

Sedan är det bra om du inte förstår barnet för väl. låt det prata klart, fyll inte i vad du vet att det ska säga. Föräldrar blir oftast proffs på att förstå sina barns språk och ibland kan det bli ett hinder för barnets språkutveckling. Barnet behöver inte ens försöka säga rätt och jag har flera gånger gjort föräldrar uppmärksamma på detta. Det är en balansgång och det gäller att förstå barnet lagom mycket för att språkutvecklingen ska gå framåt med bibehållen självkänsla. Se och hänga med i barnets språkutveckling alltså.

Det är nog skillnad på om favoritfröken duger om barnen är små eller stora. Mina barn har för länge sen passerat förskolan. Den stora skulle rent av bli förnärmad om hans f.d favoritfröken skulle se efter honom. Den "lilla" 10-åringen skulle med glädje passas av sin favoritfiritdsfröken om han var sjuk.  Det är förstås inget som vi skulle låta henne göra då det inte ligger i hennes uppdrag.

Tack för tipset om Bornholmsmodellen, ska kolla det. 

Jag läste alltid mycket för mina barn redan som små. Dom älskade att höra sagor. Båda killarna är i dag mycket duktiga i svenska och jag har fått påpekat sen dom var små att dom har ett mycket stort ordförråd och är duktiga på stavning. Tyvärr hatar båda barnen att läsa böcker i dag. Dom kanske fick för stor dos av sagobokstragglande som små =)

Hur är det i förskolan i dag. Jag har släppt den delen lite. Har det blivit sämre eller bättre dom sista 10 åren ur er lärares synpunkt.

Om jag kommer hem till barnen och vårdar dem hemma, så skulle det nog gå bättre än på jobbet. De vill inte vara på "jobbet" när de är sjuka. De vill inte visa kompisarna hur de mår, i alla fall inte när de är lite större. Det bara är så! De vill, liksom vuxna, vara ifred och hemma när de är sjuka.

Detta med läsintresse är svårt där en period, de är för stora för de enkla böckerna samtidigt som texten är för svår i de som de vill läsa. Ett tips är att börja högläsa en bok eller läs den första boken i en serie. Jag har läst första Harry potter boken för bägge mina barn och så har de själva läst de andra sex.

Förskolan har på ett sätt blivit bättre, läroplanen är det inget fel på. Dock har vi fått en massa uppdrag med den som vi inte hade förr, men barngrupperna blir bara större och större.