Längtar efter ett tredje barn, några fler?

Ingen? :/

Jodå! Här växer längtan allt mer. Har en som fyller 5 i år och en som fyller 2 och ny ropar kroppen efter en till. Läget är inte riktigt rätt än då jag just nu kämpar för att få en fast tjänst men sen så. Jag vill ha lite mer trygghet först bara innan vi förhoppningsvis kör :) Kanske kan sätta igång någon gång i höst eller vinter.

Ja!

Har en skrutt född -13 och en -15 och även om vi eg ska vara klara nu så...ja, är jag inte det känner jag.

Vi har åldern emot oss så ska det bli så får det bli ganska snart. Meeen! Allt talar ju egentligen emot. Rent praktiskt så är det att vi gjort oss av med alla bebisgrejer vi kunnat. Vi skulle troligtvis behöva köpa minst en ny bil och ekonomin är redan lite ansträngd efter 2 täta föräldraledigheter och Vad mer...jo, alla resor anpassade efter 4-personfamiljer, lättare med barnvakt och kanske vi kan få sova igen inom en överskådlig framtid om vi håller oss till 2.

Det tyngst vägande argumentet emot är dock ff att vi båda redan känner att vi inte ens räcker till som vi vill till de 2 vi redan har. Ska vi då ta in ytterligare ett barn i detta??

Fast alla dessa argument, hur tunga och logiska de än är känns ändå inte tunga nog att väga upp min längtan efter en liten skrutt till, en sista bebis...

Äh, jag vet inte. Hur tänker man?

Samma här!!

Längtan har slagit till trots alla odds! Har en -12 och en -14, sambon blev psykiskt sjuk så har gjort och gör allt Själv sedan halvvägs in i grav 2. Pluggar första året av tre och är 37. Ser inte ljust ut Men oj vad jag är sugen...Har inte ens vågat säga ngt till sambon Måste vänta till jag är klar och fått jobb och då är jah vääääldigt nära 40 Vad göra??

Ja, närmre 40 blir det för mig med. Om det blir alltså. Men jag tänker ofta, t ex nu att det inte spelar så stor roll då vi är fysiskt friska. Om vi nu ff kan få barn kanske det är meningen?

MÅSTE du verkligen vänta, eller känns det så pga omgivning, sambons problem osv. Kommer du ångra dig om 10 år om ej blir en trea? Sånna frågor ställer jag mig själv och även om våra situationer ej är exakt likadana så känner jag nog nu att blir det inte ett barn till kommer jag nog alltid känna någon form av förlust.

Ja det är ju frågan jag försöker besvara...om det kommer vara ett hål i familjen resten av livet... Men måste oxå överleva... Får ge det lite tid men oj vad det känns segt och svårt!