Mamma tänker slänga ut mig?
Detta kommer bli ganska långt men jag ska försöka förkorta mig lite.Jag lider av PTSD och har gjort det i snart 2 år.
Jag är 30 år och har inget jobb, ingen fast inkomst, det enda jag får är soc bidrag som ligger på 2800:-
Alla dessa pengar får min mamma. Jag bor ju trots allt hos henne, jag sover och äter här så just därför har hon mitt bankkort.
Min mamma ville att jag skulle åka utomlands och koppla av lite. Hon skulle självklart stå för resan.
Men det jag inte visste är att hon hade ringt min bror som ska kidnappa mig.
Jag åkte ner till balkan och kopplade av som min mamma bad mig att göra.
Hon ringde mig flera gånger och var ganska konstig. Hon ville veta vilket hotell jag bodde på.
Det var på kvällen som jag skulle slänga sopporna , en man som är cirka 2 m lång och riktigt kraftbyggd kommer fram till mig när jag lämnar mitt hotell.
Han frågar mig om jag heter *******
Jag svarar att jag heter så, då tar han tag i mig och försöker bära mig till en bil. Jag visste inte då att det var min bror som väntade på mig i den bilen, och det var mamma som hade ringt honom och planerat detta.
Jag skriker och gråter. Jag försöker slå mig fri från denna man men jag har ingen chans. Jag är totalt maktlös.
Inne i bilen ser jag min bror och jag blir jätte förvånad. Han berättar att mamma skickade honom.
Han berättar att hon har ringt honom varje dag och klagat på mig. Hur jag bara ligger hemma, att jag inte jobbar, att jag inte städar osv.
Så hennes plan var alltså att jag skulle bo nere hos honom. HELT SJUKT !!!
Jag säger till min bror att jag inte vill åka med honom men han säger att jag inte har något val. Han försöker ta tag i mig och han säger samtidigt till chauffören att starta bilen. Jag lyckas slita mig loss genom att sparka min bror i ansiktet och jag slänger mig ut ur bilen. Jag hade skrapat hela benet och armen.
Jag går tillbaka in till hotellet och låser in mig.
Jag ringer till mamma och jag frågar henne vad i helvete hon håller på med. Jag berättar för henne att hennes plan inte lyckades.
Hon börjar skrika : JAG VILL INTE SE DIG HÄR HEMMA MERA, DYKER DU UPP HÄR NÅGON MER GÅNG SÅ RINGER JAG TILL POLISEN.
Jag lägger på och ringer till polisen som kommer ganska snabbt. Jag berättar vad som har hänt och jag gör en anmälan.
Jag byter hotell och tar snabbaste flyg hem nästföljande dag.
Jag kom alltså hem igår. Jag ringer på men mamma vill inte släppa in mig. Jag står i trappen cirka 30 minuter och till slut öppnar hon.
Hon säger att jag ska packa min saker , hon vill inte ha mig här hemma mera , och om jag inte går ut så tänker hon ringa till polisen.
Jag gick bokstavligen ner på knä och började pussa på hennes fötter.
Jag bad henne upprepande gånger att hon inte ska slänga ut mig. Jag har ingen att gå till, jag har ingen släkt, inga vänner, INGEN ALLS !!!
Hon säger att jag har fram tills på måndag, hon vill inte se mig i lägenheten på måndag, alltså imorgon.
Jag ringer till socialjouren och förklarar vad som har hänt, och jag berättar även att mamma kommer kasta ut mig.
Tjejen som jag pratar med säger att mamma inte kan kasta ut mig eftersom jag är skriven på lägenheten sen 2008.
Jag berättar för henne att mamma står på kontraktet och att det är hon som betalar för lägenheten. Trots det säger hon att mamma inte kan slänga ut mig.
Vad tycker ni helt ärligt att jag ska göra?
Hur kan hon vara så kall och göra detta mot sitt eget barn?
Kan mamma slänga ut mig som hon säger att hon kommer göra? Hon är verkligen bestämd, hon vill att jag ska ut härifrån.
Det är verkligen akut. Tycker ni jag ska kontakta min socialhandläggare och förklara situationen? Kan han hjälpa mig med ett boende?
Hjälp !!?
