Janna skrev 2016-05-06 14:53:51 följande:
Vid TUL i v 31+4 låg 1an i säte och läkaren sa att han troligen inte skulle vända sig så jag började ställa in mig på snitt. I tisdags (33+5) blev jag inlagd pga sammandragningar och då visade det sig att 1an vänt sig så nu har jag fått börja ställa mig in på vaginal förlossning ändå. Mellan två crg-undersökningar natten mellan tisdag och onsdag hann 2an vända sig på bara någon timme från att ha legat med huvudet ner till att ligga på tvären istället. Det känns ju som att mycket kan hända.
Innan tyckte jag att det kändes så skönt att ställa mig in på kejsarsnitt och vad glad över att tro mig "veta" hur det skulle bli. Nu när jag legat inne några dagar känner jag att det inte spelar så stor roll för min del. Det blir nog bra vilket som!!
Kul att höra från någon som är i ungefär samma situation och nästan samma vecka också!
Jag försöker också tänka så att det blir som det blir. Jag har inte läst något om andningsteknik eller liknande inför vaginal förlossning, vet inte om det är för att det inte känns lika självklart med vaginal förlossning för mig som för de flesta andra. Det är mina första barn. Är det det för dig också?
Många gravida tror jag fokuserar mycket på förlossningen under graviditeten och ser den som ett mål. Jag har nog mest fokuserat på och oroat mig för tiden efter då det känns så stort och "läskigt" att komma hem med två små bebisar. Hur de ska födas har jag inte tänkt så mycket på förens nu. Trodde jag ville ha vaginal förlossning men märkte att jag blev lite lättad när läkaren sa att det sannolikt blir kejsarsnitt. Är livrädd för ryggbedövningen bara.
Eftersom dina vänt sig så kan ju mina också göra det. Känner att de "håller på" för fullt inne i magen hehe. Hoppas det blev bättre med sammandragningarna för dig och lycka till med allt!
