Att växa upp gör mig deprimerad

Du är 24 och har hela livet framför dig!

Många män är redo för barn, hus och Volvo långt senare än jämnåriga tjejer.

Min sambo var 26 när han flyttade hemifrån och 32 när första barnet kom... Så gör inget som du inte vill.

Äh, väx upp!

Nä, skämt åsido. Jag tror att vissa människor har den där oron i kroppen som du har och är rädda livet ska "ta slut" om man stadgar sig. Men livet tar inte slut oavsett vad du gör. Barn och familj begränsar ju övriga möjligheter i livet, men öppnar för mycket annat.

...men avgörande för din del är nog att inse vad livet är. Livet är ju inte en checklista och maximal frihet, utan livet är minimalt med lidande och maximal njutning. Den som ständigt jagar livet och möjligheterna, drömmer om framtiden och alltid är redo för nya äventyr riskerar att missa det liv som pågår här och nu. 

Jag kände likadant, det stämde.

Nu ska jag inte säga att jag är missnöjd med livet för det vore en lögn.. Men det var bättre förr.

Faktum är att du blir blir äldre, till och med/förhoppningsvis också gammal! Att växa upp är inget val man gör, du får acceptera det ;)

Sen behöver det inte betyda att du måste skaffa barn just nu. Berätta att du vet att du inte är redo än och att du VET att du behöver minst 2 (eller 5) år till på dig och att hon får fråga igen då, så du slipper känna dig pressad. Då vet hon och hon kan välja om det känns ok för henne.

Själv känner jag att det bästa jag kan göra är att just skaffa barn medan jag är ung och stark just eftersom jag ju blir gammal oavsett om jag får barn eller ej. Under tiden de är små hinner man längta efter saker och uppskattar alla guldkorn på ett helt nytt sätt.

Man vet aldrig om man kommer känna sig redo. TS har åldern inne, men känner sig inte redo ändå. TS borde göra slut med sin barnlängtande flickvän och ge henne möjlighet att välja familjelivet och inte gå och hoppas på en velpotta.

Samtidigt som vi får en allt större medvetenhet om att äldre pappor bidrar med sämre spermier som ger ökad risk för sjukdomar

Eller så går hon med på att leva med en velpotta i ett par år och hoppas han ändrar sig. Det kan ju inte du veta eller bestämma.

Om någon hade sagt till mig att skaffa barn när jag var 24 hade jag rymt.

Nej, du är inte onormal. Ta det lugnt, du behöver inte bilda familj än och de flesta är kring 30 när de kommer dit.

Jag var över 35 när jag blev förälder och det har varit en perfekt ålder för mig.

Men inte pratar vi om 32-åriga pappor då. Äldre=60+. Eller?

En del vill aldrig få barn, TS, och man måste inte följa normen och förväntningarna. Ta det lugnt och gå inte med på något som nån annan vill. Var dock ärlig och vänlig om hur du tänker så att din partner får göra sina egna, välinformerade, val för sitt liv.

Nja. Alltså. Den forskning man gjort visar strået börjar tidigt men att de dramatiska skillnaderna börjar synas kring 40+. Dock är det flera gånger högre risk för vissa tillstånd/sjukdomar redan om man jämför en 20-åring och en 30-åring, fast fortfarande totalt sett låg risk vid båda åldrarna.

Det finns mycket mytbildning här på Familjeliv. Massa trams som skrivs i tråd efter tråd och folk köper det sedan och tar det som fakta utan att veta något alls kring bakgrunden.

För kvinnor är det viktigt att vara unga när de får barn. Ju äldre kvinnan blir desto fler genetiska felaktigheter byggs annars in redan från början i barnen. Många av felaktigheterna ligger latent, och flera utvecklas senare i livet hos barnet, mutationer kan vara både ofarliga eller relativt farliga som tex missmatch-repair-problem, BRCA1 osv

För män är det inte alls lika akut för barnfödande.

Det har att göra med att kvinnors könceller inte nybildas utan de könsceller kvinnan föds med har hon hela livet.
Hos män nybildas könsceller kontinuerligt.

Kvinnors optimala ålder att skaffa barn är därför runt 21. Efter 25 börjar genetiska riskerna höjas signifikant.

Hos män är den vilken som helst i princip men helst innan 50.

Du är ju inte uppdaterad. Om du är intresserad av detta (?) borde du läsa på/om.

Det här är en av många lättillgängliga artiklar om den "nya" forskningen:

www.dn.se/nyheter/vetenskap/aldre-pappa-da-okar-risken-for-barnets-halsa/

Ta det lugnt och stressa inte med barn, familj och hela konkarongen.

Om man ska vara korrekt så är det efter 40 som det blir skillnad för kvinnor.

Nåja. Vi föder friska barn i Sverige trots att de flesta inte börjar strax före 30.

Det behöver inte vara som du tror.

Jag och min man har inga barn, vi reser sällan och när vi gör det är det för en weekend i någon storstad där det händer något intressant. Vi har inget som binder oss någonstans, vi kan säga upp allt på 3 månader och dra. Fast vi kommer inte göra det för vi trivs.

Sen har vi min kollega, han blev pappa till en söt lite flicka strax innan jul. Han och hans fru är nu föräldralediga i ett år och reser runt i Asien med sin dotter. Visst krävs lite anpassningar som att spendera mer tid i skugga och inomhus med AC. Samtidigt ser det inte ut att gå någon nöd på dem när man ser alla underbart vackra hus med tillhörande pool de hyr och njuter av. 

Typiskt familjelivshybris. Familjelivsmedlemmar som har bättre rätt än någon som sysslar med ämnet.

Undrar om det enbart gäller mer abstrakta ämnen eller om ni också ger rörmokare råd kring vilka tjocklekar på rör som är optimalast rör att använda vid dubbelspolningstoaletter.

Era fjantar.

Du bemöter inte informationen och klarar inte ens av att föra en konstruktiv disskussion. Tål du inte att bli emotsagd?

Man behöver inte skaffa hus och barn - särskilt inte när man "bara" är 24. Kanske ändrar du dig om 10-15 år, kanske inte. Men det är ditt liv och du måste inte skaffa villa, volvo, vovve och 2,1 barn om du inte vill. Var ärlig mot din sambo bara om hur du känner och tänker. 

Jag tror också du ska vara ärlig och tydlig mot din sambo, så hon vet vad hon har att förhålla sig till. Ge henne ett tydligt och fritt val så hon inte bakelser känner sig lurad el kanske tom att hon spillt viktiga år i onödan. Alla vill inte ha barn, det är inte konstigare än så. En del känner inte att det är rätt förräns kanske efter 30, 35. Och ibland har man inte funnit den rätta, även om man lever i en parrelation.