Okej, nu plockar vi fram djävulshornen och gottar oss i berättelser och tips om hämnd mot personer vi hatar. Bring it on!

O du mår dåligt? Hur tror du inte din kompis mår då. Ta ditt ansvar o gör rätt för dig. Visa att du är man och inte en feg jävla råtta.

Alltså jag menar att dom i tråden tycker man visst kan hämnas medans jag tycker att man ska föregå med ett gott exempel och visa sig mer mogen än vad andra är :p Gör man nånting ska man stå för det också. Så himla fegt att jag smäller av!

Jag fick reda på att mitt ex hade tagit alla våra besparingar ( var ändå över 200,000) och köpt knark för dessa pengar och när pengarna tagit slut gick han in på mitt konto och drog ut pengar där medans Jag slet och jobbade . Var höggravid oxo. Jag visste inte ens om sparkontot för jag trodde vi skulle ha dessa pengar för barnet så jag trodde aldrig han skulle vara så överjävlig. Fick reda på det då jag kolla mitt konto en vecka efter barnet o fick världens chock då inga pengar var kvar! Ja på helt allvar trodde jag pengarna var stulna och han bara " ja, jo..stulna" o detta fick han mig att tro på så jag ringde banken o tokgrät och spärra korten och inledde en investigation istället för att njuta av att bara vara nybliven mamma och han sa aldrig nåt om sanningen att han tagit alla pengar för hans jävla knark.

Well, 9 månader in i förhållandet flytta jag till ett kvinno hem med sonen. Hans enda concern var att hans main inkomst ( jag då) skulle försvinna o pga att han inte betalat hyra skulle bli vräkt så klart.

Jag vet nu dock att han bor på gatan, o det var min hämnd att jag äntligen stack ifrån idioten för om vi fortfarande skulle bott ihop skulle han inte vara hemlös , han är inte prioriterad av systemet för han är singel person och han förtjänar detta gott o väl för att han ljugit för mig i 7 år! Jag försöker komma över och fortfarande bearbeta detta för jag fattar inte hur jävla slug och ond han kunde vara mot mig. Men han visste min inställning till droger så han gick bakom min rygg flera år.

Jag hatar svinet som hade ett förhållande med min sambo samtidigt som han umgicks med mig. Han umgicks med mig och fick så att säga "trösta" mig när det var som värst i mitt förhållande. Jag var glad för att han fanns.

Helt jävla sjukt.

Jag önskar att han ramlade och bröt nacken så att han fick ligga förlamad resten av livet eller nåt sånt.

Om du ser mina tidigare inlägg så får du bakgrunden. Förresten så kanske jag är bindgalen men har de väckt lejonmamman så har de. Jag ångrar mig inte det minsta!

Nej men dom ljuger väldigt mkt.

Som tex Kolas inlägg om sin kompis, hade en svensk åkt fast i Thailand med att smuggla knark så hade det stått i tidningarna här i Thailand.

Har följt svaren i tråden och det blev spridda skurar som väntat. Trodde dock att fler skulle våga träda fram men sen inser jag också att vi ju är svenskar, världens största hycklare och skenheliga personer. Spyr fan på hur duktiga vi ska va hela tiden. Härligt att några iallafall vågar släppa fram sina små djävlar, tror inte det är sunt att gräva ner starka obehagliga känslor och låtsas vara en bättre människa tack vare det, det biter en i arslet till slut. Det allra bästa vore såklart att kunna göra sig av med energitjuvarna i ens liv men när det inte är möjligt måste man hitta en ventil och få utlopp för det som bubblar i en. Sen kan man med fördel såklart välja hyfsat harmlösa sätt att ventilera (hämnas) på. Hoppas tråden lever ett tag till så fler får dela sina tankar och erfarenheter!

Älskar det här! ????

Var en jätteung bc i en stor elektronikkedja när jag bara var 18... Det var min långtida crush på företaget som hjälpte mig att bli "guldkalven" Han var min mentor och min anledning att gå upp på morgonen.han var också min chef o 12 år äldre. Tillslut inledde vi ett förhållande i smyg (lärde känna honom när jag bara var 16)och min lycka var total...

Tills jag fick veta att han hade sambo... Flera år som jag hade känt honom. Min pappa gick bort i samma veva. Det kom ut på företaget. Han hävdade att jag ljugit om allt, att jag åt starka mediciner och att jag fifflade på jobbet. Hans polare tog bort massa papper ur mina pärmar så det såg ut som jag inte skött mitt jobb.... Tillslut orkade jag inte mer. De knäckte mig. Jag sa upp mig och flyttade.

Min hämnd.... Jag fick ingen. Försökte få tag på frun, men min chef bytte nummer innan jag hann. Jag var då typ 19 år och tappat tron på människan. Från guldkalv till "slyna" på en månad.

Jag drömmer fortfarande om att konfrontera honom och berätta vad det gjorde med mig och mina drömmar. Tvinga honom att känna skammen på en akutmottagning när man överdoserat sömntabletter. Tvinga honom att inte våga säga var man jobbat för man går under namnet "horan". Att stampa sönder hans karriär. Kommer nog drömma det resten av mitt liv tror jag.

Ursäkta det tragiska inlägget, men det var skönt att släppa ut det

Roligaste tråden på länge :). Det där med Thailand tror jag inte på, och skulle det vara sant är det verkligen över gränsen.