Ungdomskärlek
Jag har åter träffat min stora kärlek efter 56 år. Han har letat efter mig sen slutet på 60-talet. Jag letade efter honom sen början av 90-talet. Jag hade gift mig och hade bytt efternamn och han hade ett vanligt son-namn. Därför var det svårt att hitta varandra. Jag sårade honom -61 och han kunde aldrig glömma mig. Jag fick en fel uppfattning att han hade en annan flicka men så var inte fallet. Han skämdes att berätta att han hjälpte sin mamma och småsyskon ekonomiskt och sa att han hade sitt i Växjö. Men jag kunde aldrig glömma honom. Jag ville aldrig bli kär igen och det höll jag i alla år. Jag träffade en man som hade samma tråkiga upplevelse. Vi tröstade varann men var på kompisstadie länge. Så småningom blev vi ett par och jag blev gravid mot min vilja. Men svärmor ordnade bröllop för man kunde ju inte ha barn utan att vara gift enligt henne. Jag var dum nog och trodde allt skulle ordna sig men det blev inte bättre. Utan och gå in på mitt äktenskap så var det inte en dans på rosor. Mitt självförtroende sjönk väldigt djupt och jag hade inte ork att bryta upp. Min kärlek hade också dränkt sorgerna och börjat umgås med en flicka. När han skulle flytta tillbaks till sina gamla hemtrakter gjorde han slut för han kände ingen kärlek med henne. Då visade det sig att hon var gravid och då ville han inte att hans barn skulle växa upp utan pappa så han tog sitt ansvar. Det blev en flicka och hon fick heta som mig. Det var ett sätt att få ha mig i sitt liv. Min make är död men han är fortfarande gift. Vi har inte belutat oss ännu om vi ska leva ihop. Han är osäker på mig att jag verkligen vill det. Och skiljas nu och jag inte är säker det vill han inte. Jag förstår honom att lämna allt efter 50 år och riskera att bli ensam är inte lätt. Jag kan tänka mig att släppa allt för ett liv med honom. Vi är ju 70-plussare och kanske inte så mycket tid kvar. Han är ju den jag alltid velat ha. Min frågan är: Tycker ni att jag ska släppa allt eller kämpa att vi får leva tillsammans. Vi talas vid varje dag via mejl i 1-1,5 timme och säger alltid godnatt. Sen talas vi vid i telefon minst en gång i veckan. Han besöker mig ibland trots det är över 50 mil melan oss. Och jag vet att han älskar mig som jag älskar honom.
