Är mammor favoriserade i tvister eller finns det en annan förklaring?
Jag har av en anledning läst hela internet känns det som, angående tvister om barn. Mitt intryck är att det överlag sägs att barnens bästa är växelvist boende och en nära relation till båda föräldrarna? Samma kan väl inte vara barnens bästa i alla lägen? Jag menar alla situationer ser väl olika ut. Sedan läser jag om PAS som om det är något kvinnor bara gör, snackar skit om den andra föräldern och försöker vända barnen mot en förälder. Är det så vanligt? Nu pratar jag bara av egen upplevelse men jag känner inte igen mig i de här artiklarna. Här är det omvänt. Men jag läser bara om mammor som försöker fasa ut en bra pappa som vill vara med, inget om imgängesföräldern (pappan) som krigar om barnen för att hämnas. Varför helt plötsligt så angelägen om barnen?
Sedan läser jag vidare om en massa mans-och papparörelser som tipsar hur man skall få barnen. De hävdar att pappor skall upp till kamp då mammorna är favoriserade i vårdnadstvister. Det sägs att barnen skall ha så lite påverkan som möjligt av en separation. Av min erfarenhet finns det MÅNGA pappor som lever under samma tak som sina barn men knappt tar hand om dem, går inte på utvecklingssamtal, läkarbesök osv. När sedan skilsmässan är ett faktum kräver pappan barnen halva tiden. Blir inte det en separation från ev halvsyskon, mamman, hemmet de växt upp i? Allt för att pappan skall ha barnen halva tiden. Borde inte kontakten och engagemanget med barnen innan separationen ha någon som helst betydelse?
Har fått höra att det spelar ingen roll hur lite pappan varit med barnen tidigare i deras liv. familjerätten är SÅ glada att vi nu har en pappa som vill vara "delaktig". Ser man inte hans motiv? Han som aldrig kommer förlåta att jag lämnat honom, som säger till mig att han skall ta barnen från mig. Den ultimata hämnden när de märkt att inget annat de försökt med gjorde ont. Den här pappan vägrar lämna tillbaks barnen efter umgänge, baktalar mig inför barnen, mutar dem på alla sätt och stämmer mig på inte bara umgänget utan boendet. Denna fantastiska pappa som bara vill få vara delaktig enligt hans egna utsago vill alltså separera syskonen och att de skall flytta till hans lilla lägenhet där de alla får dela rum. Samt höra mig till umgängesförälder och barnen skall slitas upp från huset, området och kompisarna som de växt upp med. För vems bästa?