Karriär eller bebisfabrik?

Skulle låtit karriären vänta. Speciellt då du nyss har bytt jobb och har trevliga kollegor och bra tider. Tid och flexibilitet betyder jättemycket om ni lyckas få barn! Hälsningar en trebarnsmamma

Jag hade prioriterat det jag önskade mest. Barn eller karriär. Och då hade jag behållt ditt nuvarande jobb och satsat stenhårt på att försöka bli gravid. Har två ungar själv, ena är 2 år och andra är fem månader. Har många gånger tänkt på hur tacksam jag är som inte har någon större karriär som ligger och gnager under föräldraledigheten, utan jag kan sätta barnen och min mammaroll först.
nouw.com/fridalavidaloca

Jag skulle satsat på bebis, men det är ju olika hur man är som människa. För mig är karriären inte viktig, och nu när jag har två barn vill jag ha korta dagar, med kort resväg till jobbet. Visst, man kan ju gå ner i arbetstid (passar det på bägge jobben?), men det är ändå bättre utgångsläge på jobb 1.
Det kan ju som sagt ta ett tag att bli gravid också. Kanske ni till och med måste gå via ivf, och då tar ju allt ännu längre tid.

Jobb 2 låter väl egentligen bäst på pappret, men det är mycket värt att kunna vara flexibel, jobba hemma, kort resväg, och fler (trevliga) kollegor. Jag vet ju inte hur mycket arbetsuppgifterna skiljer sig åt, och inte heller lönen mfl förmåner, men jag hade utifrån vad du skriver stannat på nuvarande jobb och försökt få barn.

Om ni inte lyckats bli med barn efter ett år så ska ni definitivt utreda detta. Över 35 år räcker det med oskyddat i ett halvår.

Vill inte var den, men du har tiden emot dig nu. Jag är karriärsmamma men jag hade definitivt priotiterat barnfrågor i din ålder.

Jag är lika gammal som du och satt väl i ungefär samma sits. Vad jag valde? Barn. Karriär kan man få i vilken ålder som helst, däremot inte barn.

Håller med den som skrev att ni borde utreda det om du ännu inte blivit gravid efter ett år. Ärligt talat så har du inte tiden på dig om du vill vänta, kanske är det redan nu för sent.

Förresten tycker jag att du ska titta på denna: www.ted.com/talks/sheryl_sandberg_why_we_have_too_few_women_leaders

Ytterst relevant!

Tycker att du borde hoppa på det nya jobbet oavsett dina barnplaner, samt se till att försöka bli gravid på studs (inge vänta alls). Ingenting talar för att det ska gå fort om ni redan har hållit på ett år, tvärtom faktiskt. Starta även en utredning direkt!

Du kan inte skjuta upp karriärplanerna innan du ens vet ifall du kan bli gravid, det vore idiotiskt. I värsta fall får du ingenting. Ta ställning till barn när barn väl kommit in i bilden (dvs den dag du väl är gravid), innan dess har du ingenting att gå på. Det kanske tar dig tre år att bli gravid, eller så blir du aldrig det. Du har ingen aning. Men i vår ålder har man inte råd att vänta, om man tror det är man ganska verklighetsfrånvänd.

Tack för era kommentarer!

Vi har redan gjort utredning på reproduktionskliniken, då jag har en sjukdomshistorik som gjorde att det fanns fara att jag inte hade fungerande äggledare. Men allt såg bra ut och planen har varit att försöka själva till nästa vår och sen kicka igång IVF som vi fått ok på via landstinget.

Så allt är igång!

Ett halvår är mycket när man är 37, så jag hade inte vågat vänta. Däremot hade jag nog ändå tagit det nya jobbet och valt att offra de extra föräldrapengarna om det blev så att jag blev gravid snabbt.

Men oj, är man 37 år ska du inte vänta en sekund med barn. Då riskerar du ju verkligen att stå där utan. Förstår inte ens hur du kan överväga att vänta.

Håller med. Ts du skriver att din högsta dröm är att få barn. Då ska du inte ens fundera på att vänta. Risken att det inte blir några barn är allt för stor.

Jag hade antingen varit kvar eller tagit nya jobbet, men jag hade inte väntat med barnplanerna! Absolut inte väntat!!

Ok, men då tycker jag att ni fortsätter försöka aktivt nu och hoppas på att det tar sig. Samtidigt tar du det där jobbet. Set finns ingen anledning att inte ta det när du inte ens är gravid än.

Jag vet gott om personer i vår ålder som både har försökt ett tag och testat IVF utan att lyckas, det är liksom sånt man får räkna med när man blivit lite äldre. Och trots att de inte hittat några fel under utredningen kan det ändå innebära att du och din partner inte är "kompatibla". Själv hade jag förbaskad tur som det tog sig för på fjärde försöket (naturligt), det är knappast alla som har sån tur.

Vänta inte ett helt år med ivf! Kontakta Reproduktionscentrum och försök få tid redan efter sommaren för ivf. Fertiliteten dalar snabbt efter 35.

Jag skulle dock ta det nya jobbet.

Jag lät bli att söka ett jobb jag ville ha, för jag skulle ju snart vara gravid. Det blev inte så och jag ångrade mig verkligen. Nu, 5 år senare har jag två barn och när stället jag ville jobba på sökte folk igen så sökte jag, trots att jag är föräldraledig. Jag fick jobbet och det känns jättebra att börja nytt jobb efter föräldraledigheten.

Det tog tre år från att vi började försöka få barn tills vi fick vår fina dotter. Med sonen gick det snabbare då vi kände till vilka problem vi hade. Jag är idag 41 år.

Håller med dig helt i att man inte bör vänta med IVF i ett år i den åldern. Jag är i samma ålder som TS och var i kontakt med en fertilitetsklinik när vi inte hade fått ett plus efter tre försök bara för att få veta vad de rekommenderade. De sa då att vi skulle försöka tre ggr till naturligt och om det inte funkade så skulle vi få komma igång med IVF ganska snart (jag hade gjort min del av utredningen sedan tidigare). När det sen funkade på fjärde försöket så slapp vi det där. Tycker därför att det låter jätteknäppt att de rekommenderat TS att försöka naturligt i ett ÅR till, det hade det stället jag kontaktade aldrig rekommenderat. De sa snarare att det var viktigt att komma igång med IVF snarast möjligt eftersom chansen att bli gravid minskar ordentligt ju längre tiden går.

Åh, vad skönt det är att få lite input från andra!

Vi hade planer tidigare att försöka, men så blev jag svårt sjuk och fick inte försöka förrän nu i april, så det är en lång historia till varför vi inte försökt tidigare.

Jag kommer tjäna bättre på nya jobbet och har nog bestämt mig för att ta det, och sen gå ned i tid om vi lyckas. Men som fler av er skrev, risken finns ju att det inte lyckas, och då kommer jag ångra mig.

Jag har känt dåligt samvete mot en ny chef/arbetsplats att köra direkt på att försöka bli gravid. Men det behöver jag väl egentligen inte?

Hade du varit några år yngre så hade jag uppmanat dig att vänta med barn men med tanke på åldern så borde du satsa på barnet först. Det betyder ju inte att du behöver tacka nej till det nya. Antingen kan ni planera att pappan tar det mesta av föräldraledigheten eller i alla fall en stor del i början. Eller att du är öppen mot arbetsgivaren redan nu vilket ger dig en mindre stress och känsla av att behöva kompromissa med ev. föräldraval för att inte besvära en ny arbetsgivare. Och om du är öppen kan du också få en känsla för om det är en arbetsgivare du vill ha som småbarnsförälder.