Tack för era svar. Tyvärr slutade det i missfall. Jag vaknade imorse av smärtor, springer in på toa för att kissa och märker en genomblodig binda. Fattar direkt att något är fel. Får order om att ligga ned på golvet då jag blir yr. Hade kontakt med 1177 hela tiden. Då gynakuten inte svara. På golvet känner jag sedan hur det börjar forsa ur mig. Så väljer att prata klart med 1177, och ringer istället en ambulans. Som kommer efter en stund. När de är här rinner det konstant, och jag känner hur stora klumpar vill ta sig ut. Ställer mig upp och då glider värdens klump ut ned i byxorna och fastnar vid fötterna då jag hade harems byxor. Vi märker snabbt att jag inte kan gå för jag blir yr. Blir därför sittande ett tag på toan. Sedan försöker vi igen att få ned mig till ambulansen men går inte. Så fick bli ned buren på bår. Under hela vägen ned, och under hela resan på 40-50 till lasarettet forsar det blod. Ser hur det går igenom filtar och allt.. När jag väl kommer fram fortsätter det forsa.. Jag får rena kläder, och ligger ned en stund, smärtorna kommer av och till. Sedan känner jag att jag måste kissa, men känns som något annat vill ut först eller hur jag nu ska förklara , så trycker på, pch världens klump kommer i toaletten. Jag misstänker att det är fostret. Men undersköterskan tittade inte så mycket utan spolade. Så jag tänker ju att det är inte över.. Kommer behöva föda ut eller liknande tänkte jag. Men en läkare skulle undersöka om fostret fastnat i livmoderhalsen. Jag blir flyttat till ett annat rum, i sängen då jag ramlar ihop så fort jah står på benen. Väl där inne ska jah flytta mig till en gynstol. Men jag minns att jag sätter mig på kanten, och sedan ligger jag helt plötsligt på golvet. Och alla stirrar och försöker få liv i mig. Jag hade alltså svimmat... Så himla obehagligt, ligger där på golvet helt väck, och skakar och fryser , fattar ingenting. Men de lyckades lyfta upp mig i stolen för undersökning, som konstaterade att fostret redan var borta. Jag hade blödit ut det redan. Men fanns en hel del rester , som läkaren tog bort , och hon trodde allt försvunnit , men under vilan, började jag blöda mycket igen , så de bestämde sig för operation, att göra en skrapning. Så där var jag, första gången någonsin inlagd på sjukhus, livrädd, ont, ledsen, och skulle dessutom sövas för första gången.. För mig var det här en riktigt hemsk upplevelse.. Något jag tror det är för alla som måste gå igenom ett missfall, men var så mycket "första" gången grejer för mig, så var så himla rädd och skakade av rädsla, och många chock moment.. Men nu är jag hemma igen. Berättade om hela historien för dem som kanske kommer behöva eller har gått igenom samma sak. Detta var anledningen till att jag ville komma in på en undersökning direkt när blödningarna och flytningarna började komma. För att slippa gå igenom denna skräck historia hemma.. Då fostret va dött sedan någon eller några veckor tillbaka, fick inte veta exakt , så hade dem då kunnat sett det och gett mig tabletter. Man ska inte behöva gå igenom detta hemma. Även om det nu gick bra för mig , men rädslan innan ambulans och allt kom går inte att beskriva, sedan att ligga ensam på golvet och det forsar blod.. Ne fy fan säger jag.. Kommer ta väldigt lång tid att smälta detta.. Men är glad och tacksam att jag hade min sambo vid min sida under hela tiden som stöttade och lugnade mig så gott han kunde. Han fick däremot åka hem från ett nattskift direkt , så ingen sömn för honom stackarn.. men som sagt, glad att jag hade och har honom, ingen ska behöva gå igenom något sånt här ensam.
