Bli av med återkommande drömmar?

Det sägs väl att man drömmer mycket om dom tankarna, man har på dagen och reflekterar över. men kan inte så mycket om sånt.. vad drömmer du om då?

Jag har också hört det. Det här är inget jag tänker på alls om jag inte har just drömt om det. Lite tvärt om alltså.

Jag drömmer om min tonårskärlek som gick bort för många år sedan. Han långt dog efter vi gjort slut.

Det är jobbigt att han envisas med att återuppstå och bli min pojkvän igen i mina drömmar. Jobbigt att känslan av lycka sitter kvar hela dagen. Jag hade kommit över honom som pojkvän långt innan han gick bort. Jag tycker att det borde blekna bort men det verkar inte hända.

Finns inget man kan göra åt det säger min läkare på psykratrin tyvärr..

Det här kanske låter helt skruvat i dina öron, men jag får väldigt lätt kontakt med de som har gått bort. Jag kan inte styra det där och försöker liksom trycka bort det, men då drömmer jag om det istället. När garden är nere liksom...

Kan det vara så att han försöker få kontakt med dig? Han kanske har något han vill säga? Jag vet inte, det är en idé iaf...

/The crazy one

Hehe jag tänkte inte gå in på det här alternativspåret... men tanken slog mig för första gången igår när jag skrev här. Jag kom på att han ju bara är precis lika svår att "bli av med" som när han levde.

I så fall vettesjutton om han vill säga något. Det var liksom det som var problemet med honom. Han hade aldrig något att säga. Han ville bara festa, skratta och sexa. Hahah! Som i mina drömmar nu

Ok. Tack för svar.

Har tyckt det är jobbigt eftersom jag är tillsammans med min man sedan 16 år och blir trött på att min hjärna inte verkar vilja släppa tonårskärleken.

Om jag ändå inte kan göra något åt det så känns det bättre att välja att se på det med humor.... Det ÄR inte min hjärna som vägrar släppa. Drömmarna började efter han gick bort... Det är alltså han som på riktigt spökar och retas på det här sättet. Typiskt honom faktiskt. Snacka om efterhängset ex. Tur han är snäll.

Man vet aldrig... Själv var jag en sån typ som lite småskrattade åt de som trodde på andar och livet efter detta, tills jag själv fick uppleva det. Att ignorera det funkade inte heller. Skitjobbigt till och från måste jag säga. Inte säker på att jag vill ha den "förmågan" eller vad man ska kalla det. Men det klart, när jag har lyckats hjälpa någon att få mer sinnesro och kuna gå vidare i sitt liv så blir jag ju så klart glad över att ha kunnat hjälpa. Dubbelt det där...

Nåväl, jag hoppas att båda du och jag får ordning på allt vad vi nu behöver lösa. Lycka till till oss båda!