Jag har lite funderingar kring det här med att leva som särbos.
Ni som lever som särbos, varför gör ni det? Vad har ni för "upplägg"? Vad ska man tänka på om man ska vara särbos? Bestämde ni "direkt" att ni skulle vara särbos eller bodde ni ihop först och sedan flyttade isär?
Berätta gärna. Jag förstår ju att det är individuellt och att olika saker fungerar för olika människor, men jag vill ändå gärna höra lite från andra.
Också nyfiken.
Framförallt på er som skaffar barn som särbos då det eventuellt kommer bli så jag och kärleken kommer leva. Hur kan man lösa det praktiskt? Vad bör man tänka på?
Puff, finns det inga särbos här som kan tänka sig berätta lite om hur det funkar?
Jag har lite funderingar kring det här med att leva som särbos.
Ni som lever som särbos, varför gör ni det? Vad har ni för "upplägg"? Vad ska man tänka på om man ska vara särbos? Bestämde ni "direkt" att ni skulle vara särbos eller bodde ni ihop först och sedan flyttade isär?
Berätta gärna. Jag förstår ju att det är individuellt och att olika saker fungerar för olika människor, men jag vill ändå gärna höra lite från andra.
Vi är särbos för att vi har barn på varsitt håll, och det fungerar bra men vi vill ju bo ihop. Några gemensamma barn kommer vi inte skaffa.
Vi bodde ihop först, men har så fundamentalt olika ideer om vad som är acceptabel nivå på hushållsskötsel och levnadsstandard att det inte fungerade.
Nu är vi då särbos och det är underbart att bara ta ansvar för sitt eget. Vi gillar båda att ha egentid och litar på varandra så det funkar bra. Jag brukar också gå upp helt i jobb- och andra projekt, så upplägget egentid med jobb o dyl/lediga dagar tillsammans funkar bra för mig.
Hade partnern någon som underlättat vardagsroddandet hade vi kanske bott ihop men jag känner verkligen att detta är ett mycket bättre alternativ för mig.
Haha, skulle vara "hade partnern VARIT någon som underlättat vardagsroddandet..." men det är klart att tex ett hembiträde hade underlättat också :)
Vi bodde ihop först, men har så fundamentalt olika ideer om vad som är acceptabel nivå på hushållsskötsel och levnadsstandard att det inte fungerade.
Nu är vi då särbos och det är underbart att bara ta ansvar för sitt eget. Vi gillar båda att ha egentid och litar på varandra så det funkar bra. Jag brukar också gå upp helt i jobb- och andra projekt, så upplägget egentid med jobb o dyl/lediga dagar tillsammans funkar bra för mig.
Hade partnern någon som underlättat vardagsroddandet hade vi kanske bott ihop men jag känner verkligen att detta är ett mycket bättre alternativ för mig.
Lite så är det för oss också, vi ser väldigt olika på saker. Men vi har andra problem också. Var ni helt överens om att bli särbo, eller var han emot det? Hur ofta träffas ni?
Jag tror inte min sambo kommer uppskatta särbo-idén. Och jag vet inte riktigt hur jag i så fall skulle vilja lägga upp det - jag vill inte att det drabbar han son som jag är såå otroligt fäst vid...