• Anonym (Ann)
    Äldre 29 Jun 08:33
    1247 visningar
    4 svar
    4
    1247

    Hur ska vi möta svärmor med cancer?

    Min svärmor fick diagnos på spridd malignt melanom vid årsskiftet. Går ej att operera längre det som dyker upp utan nu försöker de med cellgifter. Prognosen är inte bra på denna diagnos. Är själv sjuksköterska och jobbat med onkologi för dock ganska många år sedan. Svärmor har vänt sig till mig mkt för att få stöd. Samtidigt som hon aldrig nämnt hur prognosen är. De har alltid levt så att om något är jobbigt så pratar man inte om det. För pratar man inte om.det så kan man förtränga att det jobba inte existerar. För svärmor kan det ju på ett sett vara bra. Att ta det som det kommer, att leva så mkt som det går som vanligt.

    Det som gör att jag funderar hur man ska egentligen bemöta detta är att Maken har halvsyskon som fortfarande går i grundskolan som bor kvar hemma. Hur blir det för dem om ingen pratar med dem om hur det egentligen ligger till utan att de kommer förstå det mot slutet?

    Dessutom har hon sedan 1 v slutat prata med oss i familjen. Hon vill inte ha besök, svarar ej på sms och pratar oerhört kort i telefonen. Antingen har sjukdomen gått längre så hon är tröttare, trött av cytostatika, börjar inse åt vilket håll det går och hon orkar ej ev få någon fråga om sjukdomen eller en kombination. Men hur ska vi möta svärmor i detta? Låta henne vara? Komma med lite fika oplanerat? Känner mig osäker i detta. I min familj prata vi om allt. Men som sagt i makens så har inte den öppenheten funnits. Vill inte trampa någon "på tårna".

  • Svar på tråden Hur ska vi möta svärmor med cancer?
  • Anonym (D)
    Äldre 29 Jun 08:41
    #1

    Har hon sambo? Har ni pratat med hen istället? Min sambos enas förälders make gick nyss bort i cancer och vi har stöttat på det viset de har visat att de har behövt. När vi har vart där har maken själv ibland pratat om det, typ att det är jobbigt med behandlingarna, vilka veckor som är värst osv. Men absolut inte hur lång tid det var kvar och vi har frågat ytterst lite utan låtit dem styra.


    sambons förälder däremot har pratat av sig mer till oss och berättade när palliativa vården sattes in tex. Kanske är det lämpligt att ni vänder er till partnern ist, denne är ju dessutom den som kommer stå kvar sen och kanske behöver er mer.

  • Anonym (Ann) Trådstartaren
    Äldre 29 Jun 09:46
    #2

    Tack! Jo det finns en sambo som har börjat komma själv till oss som när våra barn slutar skolan osv. Den kontakten har vi inte haft med honom tidigare. Så vi får väl höra av oss till honom mer.

    Nej prognos och så vill vi absolut inte pressa svärmor med. Hon går dock oftast själv till läkarbesöken då hon inte vill se sambon ledsen har hon sagt. Jag har försökt säga till henne att se honom som ett stöd istället i det hon går igenom. Inte lätt att gå igenom själv. Försökt få henne kontakt med kurator men hon vill inte.

    Ja det är inte lätt detta när det sker så nära.

    Tack ännu en gång!

  • Anonym (cance­rsjuk)
    Äldre 29 Jun 14:36
    #3

    Jag har själv gått igenom svår cancersjukdom. Jag känner ju inte din svärmor, men jag kände att jag ville vara ifred. Jag svarade på ev. frågor, men blev det för mycket prat så kunde jag bli irriterad. Även om jag inte visade det utåt. Det är oftast svårare att vara anhörig än drabbad. Ni får ju inte info - det får den sjuke. Under cellgiftsperioden var jag väldigt kraftlös och orkade verkligen inte med alltför många besök. Folk frågar så mycket, man ska försöka lugna och förklara. Det är ju många provtagningar, behandlingar, läkarbesök. Man är otroligt trött och så ska man försöka få i sig den mat man inte ens orkar laga. Tack och lov för vitamindrinkar!

    Jag skulle nog råda till att inte prata för mycket om sjukdomen. Var inte ledsna inför henne. Man kan absolut fråga hur det är, och hur hon mår. Men gräv inte för mycket. Det är jättejobbigt. Nån gång kan man absolut komma på opåkallat besök. Kanske hjälpa till med disk och undanplock - köra med dammsugaren om hon inte orkar nu. Sånt hjälper. Men var väldigt lyhörda. Visa att ni finns men träng er inte på för mycket.

  • Anonym (Ann) Trådstartaren
    Äldre 29 Jun 21:40
    #4

    Tack! Mkt tänkvärt! Ja hon har mått jätte dåligt av cytostatika tabletterna och fått dragit ner på dem då hon mådde jätte illa. Utvärdering rtg om ett par veckor om cyten tagit. Har den ej gjort det så vet jag att det finns inte mkt att göra, men det vet jag "bara" för jag jobbade där för 5 år sedan. Kan ju kommit annan cytostatika men spridd melanom är svårbehandlat. Så svårt då makens helsyskon bryr sig inte ett dugg säkert för att hon inte pratar något. Jag har "förberett" maken att sjukdomen är svår. Hon kanske lever 10 år till (vem vet om man själv gör det?) Men med hennes sjukdom så är det ändå viktigt att ta vara på tiden med henne. Men han tycker det är så svårt när hon inte vill prata i tel eller ses.

    Tror ni maken kan kontakta kuratorn på onkologen och få tips hur han ska bearbeta detta på bästa sett?

Svar på tråden Hur ska vi möta svärmor med cancer?