Hur ska vi möta svärmor med cancer?
Min svärmor fick diagnos på spridd malignt melanom vid årsskiftet. Går ej att operera längre det som dyker upp utan nu försöker de med cellgifter. Prognosen är inte bra på denna diagnos. Är själv sjuksköterska och jobbat med onkologi för dock ganska många år sedan. Svärmor har vänt sig till mig mkt för att få stöd. Samtidigt som hon aldrig nämnt hur prognosen är. De har alltid levt så att om något är jobbigt så pratar man inte om det. För pratar man inte om.det så kan man förtränga att det jobba inte existerar. För svärmor kan det ju på ett sett vara bra. Att ta det som det kommer, att leva så mkt som det går som vanligt.
Det som gör att jag funderar hur man ska egentligen bemöta detta är att Maken har halvsyskon som fortfarande går i grundskolan som bor kvar hemma. Hur blir det för dem om ingen pratar med dem om hur det egentligen ligger till utan att de kommer förstå det mot slutet?
Dessutom har hon sedan 1 v slutat prata med oss i familjen. Hon vill inte ha besök, svarar ej på sms och pratar oerhört kort i telefonen. Antingen har sjukdomen gått längre så hon är tröttare, trött av cytostatika, börjar inse åt vilket håll det går och hon orkar ej ev få någon fråga om sjukdomen eller en kombination. Men hur ska vi möta svärmor i detta? Låta henne vara? Komma med lite fika oplanerat? Känner mig osäker i detta. I min familj prata vi om allt. Men som sagt i makens så har inte den öppenheten funnits. Vill inte trampa någon "på tårna".