Har han rätt? Får inte umgås med vänner.

Tack för era svar! Jag älskar honom och han älskar mig men detta oroar mig oerhört. Han har själv sagt att han vill ha hjälp med sin svartsjuka och jag försöker hjälpa honom. Men jag vet egentligen inte hur jag ska kunna hjälpa honom på ett framgångsrikt sätt..

Jo han själv var otrogen mot en tjej när han var yngre. Sedan efter det kom karman ikapp och några av hans tjejer senare var otrogna mot honom. Jag tror jag kommer ställa ett ultimatum. Att antingen söker han hjälp för detta eller så måste jag tänka om..

Tack för alla era svar! En snabb uppdate,

Han ringde mig igår och jag förklarade att jag trodde det var okej att jag åkte hem till min kompis. Han sa att han hade sagt att de var okej att ses men inte hemma hos kompisen. Han är väldigt arg på mig och jag mår dåligt. Han vill ha en ursäkt från Mig då jag tidigare för några mån sedan sa att jag inte skulle åka hem till mina vänner mer utan endast ses ute (hade helt glömt bort det) vi bråkade lite i telefonen kan man säga. Hans sista ord var att det är jag som gjort fel, han förtjänar en ursäkt enligt honom. sedan sa han att : du vet om att jag har ett visst kontrollbehov, så just take it or leave It. Jag har problem med ångest, och den är på topp just nu. Det gör ont i hjärtat det här. Jag är helt vilsen. Dessutom slängde han på luren rakt i örat på mig..

Det var han som ringde mig några dagar innan och föreslog att jag skulle träffa min kompis. Då jag kände mig ensam. Men han ville tydligen inte att jag skulle vara hemma hos just kompisen..

Förlåt för segt svar. Men han kom hem för drygt 1 vecka sedan och sen dess har jag varit oerhört förvirrad och ledsen. För jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar honom men vet inte om det kommer räcka. Mina vänner är så viktiga. Precis som mycket annat i mitt liv. Men det känns som att jag måste ge upp allt för honom och det kommer bara göra mig illa. Jag har börjat inse nu hur viktigt vissa saker är för mig. Men som hans kontrollbehov gör så att jag måste strunta i dom.. Vet inte om jag kan leva så.. Men jag älskar somsagt honom men jag vet ärligt talat inte om det räcker till.

Känns som jag måste be om lov för allt i princip, till och med att få åka hem till mig. Har sånna skuldkänslor för allt..