Fattar inte vad som är problemet med att skaffa barn som ung?

Du kommer att skaffa dig ovänner om du uttrycker dig nedvärderande om de som levt i "skolans skyddade värld". Dessutom är det omoget att behöva nedvärdera något annat för att höja sig själv...du vet ju faktiskt inte särskilt mycket om den där "skolan" om man bara ska gå efter vad du skriver.

Men jag håller med dig, har man fixat det ekonomiska finns väl inga begränsningar? Var och en bestämmer ju själv vilken karriär man vill göra liksom och jag tycker inte det finns någon skam i att inte vilja göra stor karriär. Att bilda familj är också ett fint mål med livet.

Jag ser inget fel idet. Oavsett ålder tycker jag dock att båda föräldrarna (när man planerar barn) helst ska ha nån arbetslivserfarenhet.

Om bara ena har det (oftast mannen som oftas inte är lika ung) är det risk att den ena (oftast kvinnan) hamnar i beroendesituation till den andra som hon (för det är oftast en hon) aldrig hämtar i kapp, vilket kan bli ett stort provlem vid eventuell skilsmässa. Om bara ena har jobb finns det (i alla fall om det är kvinnan som är arbetslös) också en ökad risk att denne tar hela fl och större ansvar för barnet generellt.

Det är min enda invändning. Samt att jag tycker att man helst innan man blir förälder t ska ha bott själv i något år och testat på att ta hand om sig själv innan man planerar att ta hand om någon till. Dessutom kan jag ju tycka att man "bör" bo helt själv en period innan man sätter bo och bildar fanilj.

Det är de invändningar jag kan komma på. Men jag tittar inte snett på folk som skaffar barn som unga, så jag är kanske inte eätt person att svara :)

Jag kan inte säga att jag direkt ser något konkret "problem" i det. Jag känner många som blev gravida när vi var i den åldern (jag är 34) och det har ju gått helt ok för dom allihopa. Men man ÄR inte så mogen och livserfaren i den åldern som man tror. Jag kan ju titta tillbaka nu, som den "gamla kärring" som jag är (det var det vi tyckte att 34-åringar var, när jag var 19) och skratta åt att man tyckte man var så himla vuxen.

De som fick barn då har oxå offrat en stor del av sin ungdom och kan ibland tycka att det är synd att de missade en hel del grejer som vi andra kunde göra/erfara osv. Jag tror att många tänker på just att du "missar" din ungdom. Men ser du inget problem i det själv så är det ju bra så. Sen är nog många oroliga om/att man kanske inte har jobb, bra inkomst och ev bra bostad, och andra sådana "trygga" saker som ung. Har man det, är det ju heller inget problem. De flesta växer och mognar med uppgiften.. :)

Din inställning och attityd visar ganska tydligt att du är fruktansvärt omogen. Det gäller dock inte alla i din ålder. Dig upplever jag dock som väldigt omogen för din ålder så jag förstår att din omgivning reagerar.

För att jag kommenterade att skolan är en skyddad värld? Det är dagens sanning eftersom skolan inte liknar någonting i det verkliga livet. I skolan tas det hänsyn till alla sorters människor och personligheter. Oavsett om man har funktionsnedsättning, dåligt beteende, är oengagerad eller socialt inkompetent spelar det igen som helst roll. Alla är lika värda och har exakt samma möjligheter. I arbetslivet är det (tyvärr) motsatsen. Man måste ha den rätta personligheten, ett driv, engagemang, social kompetens och vara trevlig för att vara med i spelet. Annars hamnar man utanför, i fattigdom, kan inte försörja sig själv.

Du har verkligen ingen aning om vad du pratar om. Att du liksom ens uttalar dig om hur det är i skolans värld när du inte ens är eller har varit i den själv. Inte högre än gymnasiet i alla fall. Tror du verkligen att universitetstudier innebär att man inte har någon verklighetsförankring utan att där är man inlindad i skön bomull och har det mysigt?

Jo, du är verkligen omogen.

Däremot tycker jag att dina övriga omständigheter är bra och du kan gott skaffa barn. Ni har jobb och försörjning och du har nått dina karriärmässiga mål och är nöjd med att vara undersköterska så då är allt bra på den fronten, men tro inte för ett ögonblick att du är mognare eller har mer livserfarenhet än någon som har högre studier, det är bara tramsigt.

Ta Adam 30 år. Han har bott hemma hos pappa och mamma sedan studenten och inte jobbat en enda dag. Han har toppbetyg från gymnasiet och väljer att plugga juridik. Han kommer till universitetet i flottigt hår, väger 150 kg och bär trasiga mjukisbyxor. Han är otrevlig, oengagerad och socialt inkompetent. Det finns inga hinder för honom att utföra sin utbildning. Det är egentligen omöjligt att indirekt diskriminera honom, inte ens betygsmässigt då man är anonym inför betygssättning. Fast hur går det för honom när han söker jobb på advokatbyrån? Går det lika bra eller tror du han måste vakna upp i den gråa verkligheten och anpassa sig efter samhällets verklighet lite mer?

Håller helt med Kim!

Många unga som skaffar barn har inte hunnit spara ihop pengar, vilka är nödvändiga för att klara av det ekonomiskt. Du säger att du har pengar så då föreligger det ju inget ekonomiskt problem. Däremot visar inte ditt sätt att uttala dig om andra människor på den mognad som också behövs för att uppfostra ditt barn till en bra individ. Förhoppningsvis använder du dina 9 månader innan barnet kommer till att utvecklas inom denna punkt.

Skulle du med detta inlägg försöka visa dig mera mogen, så misslyckas du kapitalt.
Det finns gott om unga som är mogna nog att skaffa barn. Dina inlägg i den här tråden tyder inte på att du skulle vara en av dem.

Jag tycker det är ni som är fruktansvärt naiva. När du gick i skolan kanske det ställdes krav men det gör det inte idag. Oavsett hur du är har du alltid samma möjligheter. Oavsett om du kallar din lärare "jävla fittkärring skönt att slippa dig" eller "tack för lektionen, och trevlig helg" ska läraren behandla dig på exakt samma sätt. Tror du det skulle funka på chefen? HAHA. Jag säger inte att alla som går inom skolan är verklighetsfrånvridna, men att jobb tyder på personlig kompetens medan universitetsstudier inte tyder på någonting annat än goda gymnasiebetyg. Dock är de flesta som studerar på universitetet verklighetsförankrade och har nog jobbat på somrar / på sidan om.