Skulle ni föreslå kurs/privatundervisning?

Jag tycker att ni ska fråga er dotter innan!
Vår dotter hade problem med matte och vi erbjöd privata lektioner, vilket hon tvärvägrade. Så det blev inte av, men det lossnade till slut ändå. Vill er dotter själv är det ok, annars inte.

Ja vill hon inte så blir det ju inget av såklart. Jag är mer fundersam över själva erbjudandet. Om det verkar pushigt eller välmenande.

Man behöver ju inte inleda med ""vi vet att du är dålig...". Jag säger kör!

Haha! Men jag har en förmåga att uttrycka mig klumpigt:)

Ja testa så får ni se. Är det en bra kurs så kommer hon att ha kul - är det privatlektioner så kan ni ju poängtera att det här är något ni gör för att stärka hennes självförtroende och för att hon ska ha kul. Känns det sedan mindre givande och kul så kan det vara en stärkande upplevelse för henne att själv få bestämma om hon vill fortsätta eller ej. De flesta sådana beslut kan hon ju inte själv påverka (skolplikt) så att ha några riktiga val att själv få göra kan vara hur positivt som helst.

Bra poäng!

Privatundervisning var inte något som togs emot väl :) Men vi har löst det på annat sätt, hen hade lite egna idéer. Tack

Jag tror att privatundervisning är en dålig investering i ert fall. Finns bättre alternativ!

Om man är omotiverad och obenägen att plugga i en viss situation, då finns det nog bara ett sätt att lära sig språk på, och det är att befinna sig i landet ? utan föräldrarna, men gärna bland jämnåriga barn. 
 
Så har det lossnat för mig varje gång, oavsett hur "obegåvad" jag varit i en akademisk situation när det gällt ett visst språk. Jag har helt enkelt vistats i landet av olika anledningar och "tvingats" inse vitsen med att kunna kommunicera, och så så småningom hittat flytet och glädjen oavsett vilket språk det gällt (jag pratar 6 språk mer eller mindre flytande, som en "bieffekt" av andra saker). 

Våra barn har en f.ö. utländsk pappa, och de har varit totalt ointresserade av att tala hans språk här i Sverige trots ihärdiga försök. De fattar ju att han kan svenska, så de orkar inte anstränga sig utan svarar på svenska. Men när vi i somras skickade dottern utomlands med flyg till släktingar där hon fick tillbringa en vecka helt utan oss ? då lossnade det! 

Mitt tips är: Fundera igenom vilka kontakter ni har i England eller något annat engelskspråkigt land, en riktigt trevlig och öppen familj med barn bör det såklart vara, och kolla sedan upp om hon kan få vara där i 2-3 veckor så kommer det förmodligen göra betydligt mer nytta för hennes motivation än alla privatkurser i världen. Det ger henne ett litet "övertag" även kulturellt, och det är inte omöjligt att hon hittar studiemotivationen som en konsekvens.