Mår bara sämre och sämre
Hej alla!
Det är så att jag gjorfe abort i början av förra året och de första månaderna var jag i chock. Efter några månader insåg jag vad jag hade gjort och mådde sjukt dåligt! Med tiden har det bara blivit värre, jag har haft kuratorkontakt jag har fått antideppresiva tabletter jag har gjort allt men det går bara nt. Det går nt en dag då jsg nt ångrar mig,nu skulle barnet blivit 1 år. Jag kan nt prata m nån närastående heller om det. Varje gång jag går förbi sjukhus, barnkläder, barnfamiljer skär det i hjärtat och det som får mig att bara vilja dö är att fostret efter aborten hamnade i papperskorgen. Hur kan man ens göra sånt? Jag var i v9, jag vet att d är tidigt o blabla men ändå, hur fan kan man kasta i papperskorgen???? Jag var ensam och hade fått morfinliknande spruta som gjorde mig jätte trött och haöv sömnig att jag varken kände något fysiskt elr pykiskt. Ingen tvingade mih till abort utab d va mitt val då jag kommrr från en sådan kultur och olyckligtvis släkt där alla skulle mobba min pappa (ja jag vet hur sjukt är det ibte att trycka ner ens föräldrar nät deras barn som är 20 bast gör nåt). Ja vet att detta blev rörig text men behövde skriva av mig lite då jaf inte kan dela detta m nån, nt ens min "pojkväb" (den jag blv gravid med men jag o han har gjort slut för tillfället) nt vill lyssna och fortsätter trycka ner mig o påstår att jag bara säger sånt utan att jag nt ångrar eftersom d va mitt val och att jag nt ska påminna sånt t hnm för att han blir skit ledsen (han va emot o ville behålla). Ni som har gjort abort o sen ångrat, hur hanterar ni faktumet att fostret kastades i sopen?
