varför gör han inte bara slut

Tack för tipset. Allt är en så ond cirkel nu. Jag säger typ att om han inte vill va med oss så flyttar vi, och har gjort intresseanmälan på flera lägenheter. Han verkar tro att jag inte tycker om honom längre, och försöker typ göra mig svartsjuk för att se om jag bryr mig. Då blir vi bara osams. Har t.o.m börjat intala mig själv att det är jag som är problemet. Igår sa han att han alltid varit sån här och att det är jag som har förändrats och börjat stått på mig mer. Jag vet inte om jag håller med där. Det är svårt allting. Vill att vi ska kunna vara lyckliga tillsammans men det är som ett spel hela tiden. Vi retar upp varann och flikar in onödiga kommentarer och tjafsar och skyller på varann och sådär. Förstår inte varför vi har såna problem.

Nu har han precis bokat in att han ska åka bort en hel helg. På nöjestripp.. Han kommer vara borta då från söndagen till näst-nästa fredagen. Alltså 12 dagar. Och han har inga som helst problem med det. Han har inte sagt ett ljud om att han inte kommer få träffa mig/barnen på så länge. Det är ju längre tid än om man drar iväg en vecka utomlands. Jag förstår inte! Hur fan kan man vara borta så länge ifrån sina barn bara för att man väljer att festa istället för att komma hem en helg! Eller överreagerar jag?

Ja jag skulle så gärna vilja veta vad han håller på med. Jag är inte larvig så, det går att prata med mig, och om han inte tycker om mig längre och vill göra slut så är det ju bättre att han bara säger det istället för att krångla såhär. Vi blir ju bara osams. Och vi har två små barn tillsammans och behöver kunna vara bra vänner efter separationen. Jag förstår inte vad han håller på med.

Hmm ja det lockar ju att flytta den helgen (är flytthelg då och flera lägenheter jag sökt har tillträde den helgen) och låta honom komma hem till ett tomt hem så han kan förstå att det är så det blir om man håller på sådär.

Jo men jag vet ju redan vad jag vill. Att vi ska kunna ha det bra och vara tillsammans. Men om det inte går så måste jag ju tänka om. Antingen får jag nöja mig med att leva med honom som han är, eller så får jag lämna.

Alltså jag älskar dina svar. Det känns som att du förstår honom precis. Han säger att han inte orkar tänka på det när han jobbar. Han jobbar 15h om dagen och resten sover han typ, eller äter, kollar på tv och försöker slappna av. Och jag tjatar på honom flera gånger om dagen. Det är nästan bara det vi bråkar om nu.

Han säger att han inte vet, och att jag måste sluta tjata. Han säger att det är som det är just nu och att vi får se vad tiden utvisar. Jag frågade honom idag om det inte finns någon del i honom som vill satsa på oss och att vi ska ha det bra, då sa han att han inte kan svara på det för att jag har sagt åt honom att han inte ska ge några falska förhoppningar. Alltså antar jag att svaret är ja, att en del av honom vill satsa.

Han har sagt så många gånger att han vill bli en bättre förälder, och innan vårt minsta barn föddes sa han att han och vårt största barn skulle hitta på massa roliga saker så att jag och lilla skulle få va ifred lite osv. Han har inte gjort nånting med nån av ungarna. Gått till lekparken med stora EN gång och då fick jag bli förbannad och tvinga iväg honom.. Han säger "men hon sitter ju med paddan, jag vill inte störa då" , så om han skulle fråga henne om de ska gå ut och leka, skulle hon säga nej då??? Suck....

Han säger att han får MER tid med barnen om vi går isär för då får han varannan helg med dem. Jag sa: du har VARJE helg med dem nu om du vill! Då sa han att han inte bara vill vara med barnen utan vill göra roliga saker i livet också.... :(

Han säger att jag kan söka lägenhet och när jag blir erbjuden en och står i valet och kvalet om jag ska tacka ja eller nej - DÅ kan han lämna besked om han vill gå isär eller inte....varför? Är det för att det är lättare att göra slut om jag redan har ordnat ett boende? Eller för att han ska inse att det är på riktigt och då kanske känna om han vill det eller inte? Jag tycker att det är onödigt att leta lägenhet om man ändå inte ska flytta. Det är otroligt påfrestande för mig att hålla på såhär!

Sen säger han att om vi gör slut och flyttar isär så kanske han ångrar sig om ett halvår och då, om jag vill, så kan vi bli ihop igen. Men alltså, jag tror inte det. Dessutom så vill jag inte hålla på och dalta fram och tillbaks. Det är liksom inte första gången som han typ gör slut. Jag kan aldrig bara slappna av och känna att vi har ett friskt förhållande. det är alltid som ett spel. Man får passa sig för allt man säger och gör.

Just nu så känns det som att det kvittar för mig. Men innerst inne vill jag såklart att vi ska va ihop och ha det bra. Och det tror jag att han vill med, varför skulle han annars vilja "ha kakan kvar" och hålla på och antyda att han kanske vill satsa och säga att han inte vet m.m.. Suck jag förstår bara inte vad han håller på med.

Igårkväll bråkade vi och han sa att det är slut och att jag kan flytta. Senare skrev jag till honom att han inte behövde höra av sig mer den kvällen för jag behövde va ifred och ta in allt och att jag var ledsen. Sen ringde han ändå, och sa att han också var ledsen och att han inte vet vad han vill. Och idag sa han alltså att jag ska leta lägenhet så får vi se sen när jag blir erbjuden en...

Det här är psykisk misshandel va?

Nej jag vet. Han vill bara festa och leva sitt egna liv.. Han har alltid varit lite sån, alltså även i början av relationen, men han satt inte helt fastklistrad med sin mobil då. Och var inte särskilt elak och respektlös, nu kan han slänga ur sig massa dumt typ häromkvällen när American Pie gick på tv och jag ville se en annan film, då sa han att jag inte ville se American Pie för att det är massa snygga halvnakna tjejer med och att jag blir svartsjuk då och mår dåligt över att jag själv inte ser ut så. Jag sa att det inte alls är så men då sa han bara "joooo jag vet att det är så och fy fan vad töntig du är"... Men men, när jag blev gravid och vi bestämde oss för att behålla så antog jag att han ville det.. Och att han skulle vara delaktig. Känner mig som ensamstående, han är bara hemma lite på helgerna men hjälper ju inte direkt till då. Byter nån blöja och leker lite kanske. Har aldrig burit och tröstat barnen när de var små bebisar. Jag frågar hur han ska kunna ta hand om barnen varannan helg själv när han inte ens vet hur man gör välling. Han säger att han kan och vill om han måste - om jag inte är med...

Jag känner igen och förstår allt du skriver. Känns som att det skulle kunna vara han som skriver. Jag förstår om han känner sådär, typ ouppskattad och att han sliter hårt och försörjer oss och jag bara glider runt här hemma och behöver aldrig ställa väckarklockan och kan göra vad jag vill mer eller mindre. Det där med att det har gått så långt att han inte bryr sig om hur det går för att som vi har det nu kan vi inte ha det, det känner jag igen. Han säger så. Han säger att han tycker om mig men att vi inte kan ha det såhär. Vi har sex, de helgerna han är hemma. Tack så mycket för dina svar.

Hallå.. Nu han ska bort två helger i oktober och nu föreslog han att åka bort ytterligare en helg. Det är fem helger i oktober och han tänker åka bort varannan helg MED URSÄKTEN ATT HAN VILL KÄNNA HUR DET KÄNNS ATT VARA BORTA FRÅN OSS VARANNAN HELG OCH SE OM HAN VILL HA DET SÅ?! Alltså jag vill bara börja flyttpacka NU.

Haha egoistiskt ärkemongo :D men ja, det blir nog så.