Ätstörning Gravid

Nähe inte så många med samma problem :(

Hej! Jag har inte ätstörningar men en mycket nära anhörig som har lång tids bagage med just detta fick ett litet barn för en liten tid sedan. Under ett antal år har detta dock varit hyfsat under kontroll. Hon hade ett barn sen innan där allt gått bra men med sista barnet blev hon jättesjuk och blev inlagd med övervakning och under en period även dropp. Barnet föddes utsatt tid och var lite liten men ändå inom spannet för okej trots att mamman var extremt mager. Under graviditeten gjordes tillväxtkontroller varannan vecka ungefär. Barnet mår nu jättebra, tyvärr är mamman fortsatt rätt sjuk.

Hoppas det går bra för dig och lycka till!

Jag har kanske inte en allvarlig ätstörning men led innan, under och nu efter min graviditet av bulimi. Jag skäms och har ångest över att jag kräktes under graviditeten trots att jag vet att det inte var bra för barnet men lyckades inte hålla mig ändå. Mitt barn föddes ungefär 2 månader för tidigt men läkaren sa att det inte berodde på bulimin utan att det fanns andra orsaker men såklart känns det som att det är mitt fel iaf. Bebisen var när hen föddes lite underviktig för den veckan men mår nu lika bra som vilken annan bebis som helst. Mitt största problem nu är att jag verkligen inte vill leda in mitt barn i dåliga beteenden så jag går regelbundet på behandling på en ätstörningsklinik och hoppas att jag någon gång ska bli frisk men efter att mått dåligt i 20 år så känns det tröstlöst.

Jag har en ätstörning i bagaget, men har kunnat leva "normalt" under ca 8 år innan jag blev gravid. Anorexia, inte bulimi. Visst hade jag det jobbigt under graviditeten med viktuppgången, men jag hade samtalsstöd under hela graviditeten och det gick bra. Sonen föddes i normal tid (40+6) och vägde närmare 4800gram.

Har du en ätstörning som du "lever" med eller som just nu har "tagit över" dig, eller hur jag ska uttrycka mig? Jag har ju min anorexia under kontroll, och hade den under kontroll när jag var gravid... Så jag antar att det hjälpte en hel del.

Min ätstörning kontrollerar hela mitt liv just nu, så jag är inlagd på scä för behandling. Är otroligt rädd för att skada barnet men jag har ingen sund syn på mat överhuvudtaget. Skönt att ni delar med er era upplevelser <333 superskönt!!! Glad att det gått bra för er!

Synd att det känns tröstlöst fina du! Man kanske aldrig blir frisk men det kan bli bättre, så tänker jag! Jag led förut av grov anorexia men det övergick till Uns dvs en blandning av bulimi och svält. Skönt att din bebis mår bra trots låg vikt och för tidigt född! Du har varit så stark och jag känner igen mig i din text, skammen och dåligt samvete att man "förstör" för sin bebis. Otroligt glad att det gick bra för den lilla, och att du fortfarande tar hjälp för din sjukdomsbild! Kraaaamar till dig <3

Jag var vän en kort period med en tjej som hade anorexi

Eller ja, hon påstod att hon var "frisk" men hon var långt ifrån de..

Hon fick massa missfall innan hon blev gravid med sin dotter, som slutade växa i v.23, mamman rökte även hela graviditeten och låg ofta inne med dropp pga. Kräkningar och svårigheter att äta (vet inte om de var pga. Hyperemesis eller ätstörningen)

I v.33 blev de akut kejsarsnitt då dottern inte växte nåt och mådde dåligt, dom låg på sjukhuset i 8 månader.. dottern fick x antal mindre hjärnblödningar och massa problem

Mamman uppvisade klara ätstörningsbeteenden för oss, sa konstiga saker, åt väldigt lite eller inget alls och verkade skryta om de, klagade på att läkare sa saker om hennes vikt, hon blev tvingad till ätstörningsklinik och fick näringsdrycker, som hon ofta drack hälften av och hällde ut resten framför mig.. hon klagade samtidigt på att dottern knappt åt men stackarn såg ju aldrig mamman äta nåt och mamman vägrade ens titta på dottern när hon åt..

Klarade inte av att vara vän med henne så länge, började själv må dåligt av hennes beteende..

Jag har BED (hetsätning ätstörning med svält komp i perioder)

Men de har inte varit några problem under graviditet, har tyvärr fått hyperemesis gravidarum båda gångerna, och kan fysiskt inte hetsäta, men lyckats få i mig tillräckligt för mig själv och barnet iaf

Mitt barn föddes frisk, normalviktig och runt bf (gravid med andra nu) och efter har jag inte gått tillbaka till BED, men visst har de varit kämpigt ibland!

Pratar inte om min kropp eller mat negativt i närheten av mitt barn och äter "normalt"

Men tankarna och ångesten finns ju kvar.. och vikten då men jag försöker att bara acceptera det och leva i nuet

Din vän låte väldigt mycket som mig. Fått en massa missfall innan och senast med tvillingar i vecka 20..

Fast har slutat röka under graviditeten. Har också näringsdrycker och påbörjar en ny behandling imorgon. Vill inte stå och hitta på att jag är så helig när jag egentligen inte alls tar så bra hand om mig eller barnet atm, men gör mitt bästa! Fint skrivet av dig och vad duktig du är som kämpar på! Kram på dig!