I vilka sitiuationer får man inte säga till andras barn?
Utifrån diskussionerna i "tioåring cyklar på tvååring-tråden" så funderar jag ju på hur folk kan tycka det är så vansinnigt fel att säga till andras barn. Och funderar på om jag gjort fel idag?
1. När får man och när får man inte säga till andras barn? Spelar åldern på barnet roll? Spelar föräldrarnas närvaro roll?
2. Idag åkte jag som vanligt tåg och buss hem från jobbet. på Busstationen blir det alltid en lång kö i väntan på att bussen kommer, dvs kön går längs med trottoaren. Jag står rätt långt fram i kön men inte längst fram. Kön är ju som en liten "klunga" med folk närmast påstigningsplatsen och sen är den en 15 meter lång svans längs med trottoaren. Kort innan bussen kommer ser jag 3-4 tjejer i kanske yngre tonåren som skrattande glider fram, rundar den där lilla klungan och bygger på som en kö från helt andra hållet (bygger på den klunga som står där), bortser alltså helt från den 15 meter långa kön.
1. Är det ok att ställa sig i en busskö som de tjejerna gjorde?
2. När alla börjar gå på så ser jag hur tjejerna trycker sig fram och ska trycka sig in i bussen. Jag blir rätt arg, stoppar ena tjejen och säger bestämt (men med helt normal röst i tonläge, jag höjer inte rösten och använder inga svordomar eller så) att jag sett hur de tryckt sig fram, att kön åt andra hållet bakom mig ringlar lång och att köande inte fungerar på det viset.
Tjejerna blir oerhört paffa, säger ingenting och alla går lugnt på bussen.
Var det fel av mig att säga till dem?