Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

Här har vi dotter på 4 och son på 2,5 (17 månaders skillnad är det)

Som vi har det nu är det riktigt härligt! Barnen leker 50 % tiden super och 50 % är det intensivt bråk. MEN det är bättre nu än för ca 1 år sen så jag klagar inte ;)

I början kände jag mig värdelös som mamma pga att min dotter kom i skymundan såpass mkt. MIn son var en riktig kolikbebis som ALLTID ville amma, ALDRIG åka vagn. Så vi gjorde inte så mkt mer än att överleva. Minns därmed mkt lite av min dotter tills hon var 3 vilket jag kan "sörja" ibland. Men det är om jag tänker själviskt. Hon själv klagar nog inte då hon älskar sin lillebror mer än någon annan. På så vis är ju hon glad och det är ju det som räknas.

Det var definitivt inte planerat att ha de så tätt men är väldigt glad för detta nu!